Ungdomsverksamhet producerar klass och ras?

Vissa dynamiker i kyrkors ungdomsverksamhet kan oavsiktligt producera klass- och rasskillnader. Analysen utgår från ungdomsverksamheter som verkar för tolerans och rättigheter. 

Mitt förslag för att motverka produktion av klass och ras är att ungdomsverksamheter behöver bli mer politiskt fokuserade på att uppfinna, träna och leva de samhällen vi vill ha. Och på att med ickevåld och civil olydnad intervenera i, och tränga undan, förtryckande maktordningar. Träning i ickevåld, queerande, feminism och demokrati behöver varvas med direkta interventioner i maktordningar.

Lokalt gentemot regionalt och riks
Lokal ungdomsverksamhet kan motverka produktion av skillnad; samtidigt som regions- och riksläger samt kristna musikfestivaler producerar vit medelklass.

Vit medelklass-gravitation
Traditionella konferenser och läger kan ha stark dragningskraft på ungdomar uppväxta i traditionell kyrklig verksamhet. Själva längtan eller dragningskraften efter den "vanliga" kyrkliga gemenskapen kan producera vithet och medelklass. Det gör att det kan vara svårt för nya verksamheter som ickevåldsträning att konkurrera med kyrkans "vanliga" verksamheter.

"Ta hand om" eller organisera
Ungdomsverksamhet som är inriktat på prekariat (föräldrar med osäkra jobb), nysvenskar och låglöneklass fokuserar på att "ta hand om" och "sysselsätta". Medan vit medelklass-ungdom rekryteras till distrikts- och rikskonferenser samt styrelser. Vit medelklass-ungdom tränas på att organisera och styra.

Bruna ungdomar görs till garanter för kyrkors tolerans
Bruna ges speciella uppdrag som ska motverka diskriminering. Det blir "deras" uppgift. Vissa bruna individer lyfts därmed fram som de som gör att kyrkor kan vara stolta över sin antirasism.

Intersektion klass och ras döljer skillnader
Genom att individuellt lyfta fram och välja in bruna medelklassungdomar i regions- och riksstyrelser döljs hur kyrkor är med och producerar ras och klass. (Intersektion är att olika maktordningar korsar och förändrar varandra.)

Pyramidformad maktstruktur
Genom att ungdomsorganisationer fortfarande använder pyramidformad demokratisk maktstruktur blir elitism och klass självproducerande. Lokalt, regionalt och riks görs till urvalsprocesser. 

Riks återskapar nationalism
"Riks" återskapar nationalism och nationalstaten inom kyrkan. Rikskonferenser och riksstyrelser producerar nationalism och ger nationalstaten energi och kraft. Detta sker genom att nationalstaten görs till modell för kyrkans organisation.

Fokus på tolerans och rättigheter
Fokus på tolerans och rättigheter riskerar att dölja och legitimera rådande maktordningar i kyrkor. Det behöver ske en förskjutning mot politisk intervention och kreativt uppfinnande av nya ordningar.

I hur stor utsträckning verkar dessa klass och ras-dynamiker i kyrkors verksamhet? Ser ni andra nyanser eller mekanismer som jag missar här? Vilka verktyg har kyrkor använt för att motverka dessa dynamiker? Analysen är inte på långa håll färdig så skriv gärna en kommentar.

Per Herngren
2013 08 14, version 0.1

Välkommen på helgkurs i ickevåld och konflikthantering

Mer info om olika kurser & anmälan och mer info

Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkor? Nr 4

Diakoner, präster, pastorer och kyrkligt aktiva anger helt olika anledningar när de engagerar sig i civil olydnad och ickevåld.

En del anger att de har en kallelse till olydnad, rättegång och fängelse för att utmana förtryck, våld och statlig överhet.

Andra lyfter fram den decentraliserade arbetsformen med små vängrupper istället för stormöten där folk görs till åhörare. Vissa inspireras av att vängrupper är mer reflekterande och innovativa än instrumentellt verksamhetsinriktade.

Några nämner också de feministiska mötesteknikerna med förslags- och beslutsrundor, maktingripare, tidsunderlättare, stämningsunderlättare etc.

Många har inspirerats av ickevåldsträning och sättet att utveckla olika metoder för direkt ingripande vid våld, rasism, homofobi och härskartekniker. En missionskyrka i Hammarkullen bad några från ickevåldsrörelsen att göra ickevåldsträning till ungdomsverksamhet en gång i veckan. Tanken var att ickevåldsträning skulle kunna bli deras nya tonår eller scout vilka hade varit väldigt aktiva på sjuttiotalet.

Ickevåld som befrielseteologi för kyrkor i nord

I plogbillsrörelsen har präster, pastorer och diakoner visionerat om hur alla dessa bidrag från ickevåldsrörelsen skulle kunna genomsyra kyrkans dagliga verksamhet. Och även ersätta vissa verksamheter som blivit förlegade. Civil olydnad och ickevåld i den dagliga verksamheten skulle kunna bli en förnyelse som hjälper kyrkor att leva befrielse.

Men trots dessa visioner det är bara vid ett fåtal tillfällen dessa olydiga diakoner, präster och församlingsaktiva faktiskt har infört ickevåld i sina lokala kyrkor. Det är som om det tar emot att låta ickevåld intervenera i kyrkan. Här är några möjliga skäl till att olydiga kristna väljer att hålla ickevåld utanför kyrkan:

1. Ickevåld blir en oas för att komma bort från sin kyrka. Istället för att låta ickevåld intervenera och tränga in i kyrkan så blir ickevåld möjligheten att tillfälligt komma bort från den vardagliga verksamheten. "Oas-ickevåldet" accepterar motvilligt att kyrkan är trög och byråkratisk. Men kanske är pastorer, diakoner och präster alltför fast i sin kyrkas maktcentrum. De orkar inte ens försöka förändra, det känns omöjligt. De glömmer av att det ofta finns mer utrymme och fler sprickor i periferin än i kyrkornas hierarkier. Förändra inte uppifrån och ner, eller nerifrån och upp. Förändra åt sidan. Lita på att ickevåld smittar av sig på oväntade sätt.
2. Lydnad till kyrkoherdar, chefer, styrelser och församlingsråd. Auktoritär personlighet lanserades av Theodor Adorno 1950 som beteckning på en personlighetstyp som tenderar att underordna sig och lyda överhet. Intressant här är att samma personer som är beredda att sitta i fängelse för civil olydnad gentemot staten ramlar in i auktoritär personlighet när de är i sin kyrka. Det skulle antagligen behövas några som vågar ta straffet från kyrkan för att ickevåld ska få liv och börja spridas bland kyrkor. Att förändra kyrkan är som att förändra andra samhällen och organisationer.
3. Traditionen har större dragningskraft än ickevåld och förnyelse. Många dras till alla spännande ickevåldsmetoder under tiden de är aktiva med civil olydnad. Men samma personer dras istället med i "verksamheten" när de är aktiva i sin kyrka. Det är inte lätt att ta initiativ och göra sig till aktör. Men ifall ickevåld ges en chans skulle det kunna visa att traditionen faktiskt kan stärkas genom ickevåld. Utan radikal förnyelse försvagas traditionen. Kyrkor riskerar att bli fetisch, "ladda batterierna", samt fast i det dagsaktuella.

Per Herngren
2013 07 23, version 0.1.1

Civil olydnad behöver apostlar

Apostel betyder budbärare. Att bära bud om något som förverkligats i ett sammanhang över till ett nytt sammanhang är att sätta över. Att översätta. Att få det att fungera igen där det fungerar annorlunda.

En apostel får därför experimentera, misslyckas och träna för att återskapa där förutsättningarna är helt annorlunda än på andra platser. Apostlar är därmed alltid politiska: apostlar försöker få gemensamma saker att fungera. Paulus förmaningar och tips ska inte läsas som individualistisk moralism utan mer som politiska manualer för att få Guds samhälle att fungera på nya platser.

En apostel är en bärare. Apostlar, och annan översättar-politik, arbetar på helt andra sätt än informatörer, styrande eller ledare. Apostlar var inte kyrkans ledare, de var bärare och översättare. Att senare peka ut apostlarna som ledare var ett sätt att oskadliggöra "apostlandet", bärandet och översättandet.

Gudssamhällen är sårbara

För att inte civil olydnad ska bli en återvändsgränd, event, enstaka aktion, behövs apostlar som kämpar med att översätta ickevåldet på nya platser. Som kämpar med att förverkliga ickevåldet. Själva förverkligandet av ett gudssamhälle blir omedelbart olydnad mot andra ordningar. Det möter därför motstånd. Bärandet av bud är mer än att bara justera och uppfinna, det är även att stödja, det är omhändertagande.

Ickevåld och gudsriket behöver motståndskraft för att klara straff och förföljelse. Ickevåld är inte bara att tillfälligt förverkliga något. Ickevåld är att bygga något som får motståndskraft att fortleva, och att tränga undan våld, och att ersätta förtryck med andra ordningar.

Apostlar har ett långsiktigt arbete framför sig, med mycket reflektion och självrannsakan. Kampanjer och uttalanden finns det inte tid för, och det skulle inte heller fungera som apostlagärning, att översätta gudsriket till nya platser.

Per Herngren
2013 06 30, version 0.1

Tack till Gustaf Ödquists apostlapredikan i Hammarkullen, 30 juni 2013, för inspiration.

Kristen symbolik som apostolisk smitta - bilaga

Symbol är något som förverkligas, mål och medel är ett. Förverkligandet skapar överskott på mening, det är inte nog, det vill mer. Symboler vill smitta av sig. Symboler överskrider sitt konkreta förverkligande på en plats. Det här kan även fungera på andra platser! I och med att meningsfullheten förverkligas vill den smitta av sig i nya riktningar. Symboler mångfaldigar sin mening, de kan både stanna kvar och ge sig iväg. Apostlar bär iväg med smittan, de hjälper smittan att smitta av sig.

Smida plogbillar till åhörare

I usa har katolska nunnor och präster varit med och utvecklat demokratisk predikan i plogbillsrörelsen. Text läses och alla som vill får bidra till predikan. Ofta används runda i mindre grupper.

Detta bryter kyrkors maktpyramider. Istället för att göra folk till åhörare bidrar dessa till predikan. Under predikan börjar gudstjänsten konspirera. Con spirare betyder andas tillsammans. Gudstjänsten andas och får liv. Detta leder ibland till att den beslutar att ta plats i förtryck och tränga undan våld. Kyrkan blir inte en oas långt från våldet. Den blir kyrka mitt i förtrycket.

Smida plogbillar till åhörare

I sverige ansluter sig då och då pastorer och präster till plogbillar för att de vill visa sitt stöd till civil olydnad angående vapenhandel.

När det gäller gudstjänster tycks det vanligt att dessa pastorer och präster ser som sin mission att göra plogbillsaktivister till åhörare.

Det är som plogbillar, ickevåld och civil olydnad inte får störa kyrkans ordning, rucka kyrkans pyramider. Kyrkan får inte börja konspirera. Men civil olydnad mot staten och kriget stöds. Hur går detta ihop?

Civil olydnad stöds så länge den kan individualiseras, som något vid sidan av kyrkans mer centrala verksamheter. Civil olydnad hindras från att bli kyrkans liv, kyrkans andning.

Per Herngren
2013 06 25, version 0.1

Opium för kyrkor i nord och väst

Kyrkor i nord och väst blir ibland opium för rik, skuldmedveten medelklass snarare än för förtryckta. Det är i så fall en förskjutning av Karl Marx kritik av religionen som folkets opium. Marx såg religion som del av politik och samhälle inte som något bredvid. Hans analys var att på den tiden använde förtryckta religion som smärtstillande medicin för att orka med förtryck och våld.

Många kyrkor idag anpassar sig till medelklass snarare än till förtryckta. Kyrkan blir därmed ett sätt för medelklassens att hantera klass- och samhällsmotsättningar. Gudstjänster utformas med radikala predikningar, böner, sånger och uttalanden om rättvisa, rättigheter och fred. Detta kan få funktionen av smärtstillande medicin för medelklasskyrkor, för de kyrkor som inte har tid eller ork att bryta sin egen lydnad och intervenera i det förtryck och våld mot fattiga som medelklassen är med och reproducerar.

På Marx tid var opium en smärtstillande medicin som i exempelvis Sverige kunde köpas på apoteket. Marx menade att religion var folkets eget sätt att bedöva smärta och lidande från förtryck och våld. Idag bör alltså Marx tal om opium förstås som smärtstillande medicin snarare än som drog.

Per Herngren
2013 06 09, version 0.1

 Karl Marx

"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."

Karl Marx, Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie. Einleitung, 1844, citerat från http://www.faktoider.nu/opium.html.

Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkorna? Nr 3

Det passar inte med civil olydnad just för tillfället.
Det är inte läge för det nu.
Vi har precis fått igång ett bra samtal med politiker.
Vi håller precis på och formulerar ett radikalt uttalande.
Vi har en jättebra kampanj för Palestina på gång.
Vi har en rikskonferens som ska ta upp den frågan.
Vår prioritering just nu är rättigheter, att alla ska få plats i samhället.
Vi tänkte att 'ni' skulle kunna komma och föreläsa om civil olydnad!
Vi har ju ett fint samtal med några som jobbar på ett vapenföretag.
Vi har jättemycket inplanerat framöver.

Kyrkor har fått en undergiven 'läggning'. Underkastelsen ges en enorm attraktionskraft. Den hittar alla möjliga argument för att hellre välja underkastelse och laglydnad än att välja ickevåldsmotstånd och civil olydnad. Själva engagemanget har blivit en ursäkt för undergivenhet.

Ifall ickevåld ska kunna bli en befrielseteologi för kyrkor föreslår jag att kyrkor tränar sig på att switcha, att ibland välja lagliga politiska aktioner och ibland välja civil olydnad och ickevåld. 50-50 kanske?

Per Herngren
2013 06 04, version 0.1


Läggning. Läggning använder jag här nära det engelska begreppet 'orientation'. Hur vi orienterar oss i världen. Sara Ahmed visar att läggning inte är inbyggt. Läggning är hur rummet är orienterat, och hur vi känner oss hemma eller främmande i det rummet.

Individuell kallelse?

Fattiga och förtryckta kallar på oss. Befrielse, civil olydnad och ickevåldsamhällen kallar på oss. Vapen kallar på att bli avrustade. Flyktingar kallar på fristad. Gudsriket kallar på vårt organiserande.

Men skulle denna kallelse kunna vara individuell? Föreställningen om en individuell kallelse avpolitiserar kyrkan. Den ersätter kyrkans politiska kallelse med en dikterande härskargud.

Individuell kallelse som maktteknik

1. När vi väljer en solidarisk motståndskamp överger vi därmed andra förtryckta. Att leva ickevåldsmotstånd är alltid en motsättning. Ifall Gud skulle kalla var och en av oss till en speciell uppgift upplöses tacksamt nog denna moraliska motsättning. Det blir Gud som vill att jag sviker de andra. Det hungrande och förtryckta som jag, nej Gud, valde bort. För Gud har en plan med var och en av oss som ska ställa allt tillrätta.

2. Individuell kallelse behåller föreställningen att Gud har en plan för just mig. Gud är alltså en diktator, en härskare. En diktator som snällt ger mig möjligheten att lyda eller inte lyda, att vara med eller inte vara med. Hmm, Gud skulle vara en traditionell sektledare alltså.

3. Individuell kallelse tränger undan den demokratiska gemenskapen. Politiska gemensamma beslut där vi får olika funktioner och där vi tvingas prioritera ersätts med individens individuella uppgift, en uppgift som passar just mig och som jag klarar av (bredvid mitt övriga liv upptagen med lönearbete, egna hem och kärnfamilj vilka väl alla måste vara del av just min speciella kallelse).

4. Individuell kallelse återskapar den konservativa hierarkiska synen på samhällen och kyrkor som kropp med organ som har olika uppgifter. Några passar som ledare, andra passar att baka bullar. Alla är lika mycket värda. Demokratisk rotation skulle dock bryta 'kallelsen', kallelsen att passa in, kallelsen att hålla sig till sin plats.

Kallelse klarar 'jag' inte av

Kallelse är ett radikalt krav på oss från de som förföljs och beskjuts. Det är också ett krav på oss att bilda omsorgsfull gemenskap, bygga befriade samhällen och skapa andra ordningar. Det är inget vi kan göra själv. Men tillsammans är det möjligt.

Per Herngren
2013 06 02, version 0.1

Pingstmässa med civil lydnad

Förra året blev tre gripna under en pingstmässa på Saab Microwave, världens ungefär femte största vapenföretag när det gäller eldledningssystem. När vi skulle fortsätta traditionen i år på samma företag välkomnade Saab oss att hålla en mässa i en fin skogsglänta. Företaget som nu bytt namn till Saab Electronic Defence Systems visade oss en plats vid en fin skogsglänta ca 50 meter utanför Saabs militärt skyddsklassade område.

Som tack till Saab bestämde sig samordsningsgruppen för pingstmässan att förbjuda alla grupper som deltog på pingstmässan att göra civil olydnad under hela pingsthelgen. Så vi firade möjligen Sveriges första pingstmässa som i sig innebar ett förbud mot civil olydnad.

Lydnad leder till lydnad

Enligt Gandhi är mål och medel samma sak. Lydnad leder till lydnad. Förbud mot civil olydnad leder till förbud mot civil olydnad. Så jag deltog i en pingsmässa i helgen som befäster lydnaden i världen. Enligt Gandhi är det inte regeringar och krigsherrar som är problemet utan vår lydnad. Ickevåldet är en kamp mot lydnad inte mot härskare.

Deltagarna under de två dagarna i helgen var fantastiska. Det var väldigt fin stämning. Det var spännande reflektioner. Det var även mycket fridfullt och harmoniskt vid pingstmässan.

Vart tog ickevåldet vägen?

Förbudet mot civil olydnad under pingstmässan gjorde att ickevåld inte sågs som lika viktigt. Flera av verktygen från ickevåldsrörelsen trängdes undan.

Vängrupper bryter individualism: Ickevåldsgrupper jobbar oftast med vängrupper som samarbetar med varandra. Detta är en skillnad mot när individer deltar i ett arrangemang som just individer. Vängrupper är en gemenskap som ansvarar för, och tar hand om, varje deltagare. Vängrupperna blir också en demokratisk enhet gentemot organisationen: istället för individ gentemot organisationen. Vängrupperna försvann under helgen. Deltagandet blev mer individualistiskt.

Decentraliserat organiserande i vängrupper: Ickevåldsgrupper har ersatt centralstyrning med samordning av vängrupper. Samordningsgrupper bestämmer ganska tuffa riktlinjer för vängrupperna och deltagarna. Deltagare agerar i sin vängrupp inte som ensam individ. Men följer vängrupperna bara riktlinjerna och aktionens syfte är de fria att utforma aktioner som de vill. Vängruppen och fredsbevarare hindrar enskilda från att ta tokiga initiativ eller flippa ut. Varje vängrupp representerar hela aktionen istället för att en central styrgrupp representerar aktionen. Detta är decentraliserad representation istället för centraliserad representation. Förra året hade vi decentraliserat organiserande och representerande via två vängrupper. I år började samordningsgruppen istället förvandlas till en central styrgrupp. Ickevåldets decentralisering trängdes undan och ersattes med centralism.

Feministiska mötestekniker: Ickevåld jobbar ofta med feministiska mötestekniker. Vid varje samtal väljs någon som är maktingripare och griper in vid härskartekniker och sned samtalsfördelning. Även stämningsunderlättare och tidsunderlättare brukar användas samt en mötesunderlättare som leder samtalet. För att skapa jämlikhet varvas samtalet med rundor. Dessa verktyg användes ibland under helgen men de försvann dock vid flera av samtalen. Det innebar att talutrymmet ibland blev snedfördelat. Några pratade mycket och andra blev tystade. Det fanns ingen illvilja bakom utan strukturlöshet leder till just sådana effekter. Trots detta var det dock flera bra samtal om ickevåld och hur bibeln visar på motstånd.

Ickevåldsträning: I traditionen från Gandhi betonar ickevåldsgrupper att det krävs mer träning för ickevåld än vad en soldat behöver för att kriga och döda. Ickevåldsträning hade vi under pingsthelgen så den trängdes inte undan, även om den givetvis var otillräcklig. Här lyckades ickevåldet fortleva.

Postprotest: I traditionen från plogbillsaktioner och vin & fikonträdsplanteringar på vapenföretag så använde pingstmässan förra året inga protestbudskap eller negativa budskap mot Saab. Det var polis och åklagare som blev proteströrelse, vi hade ett jobb att utföra. I år hörde jag inte heller några protestbudskap mot Saab så postprotesten lever vidare.

Fika med motparten: Efter pingstgudstjänsten i år drack vi kaffe tillsammans med Securitas vakten så den delen av ickevåld lever och frodas.

Aldrig mer förbud mot civil olydnad

Saab hade ju varit mycket välkomnande och inte alls krävt förbud mot civil olydnad. Så förbudet var inte deras fel utan ansvaret låg helt på ickevåldsgrupperna som organiserade pingstmässan. Vår civila olydnad förra året ledde till att Saab bjöd in oss till samtal. Pingstmässans samordningsgrupp började då av någon märklig anledning tänka tvärtom, att civil olydnad kanske hindrar samtal. Detta kom antagligen från traditionellt fackföreningstänkande: ingen strejk under förhandling och ingen förhandling under strejk. Knäppt.

Jag glömde av att ge ett nyårslöfte i år men här kommer ett: Jag lovar härmed att aldrig mer delta i en religiös högtid eller ett ickevåldsarrangemang som i sig innehåller ett förbud mot civil olydnad. Fast nu blev jag ju själv individualistisk. Ok, jag gör om det till förslag till nästa års pingstmässa: Lämna inte ickevåldet. Utveckla ickevåld och civil olydnad till pingstmässan 2014.

Är det ett bra beslut? Tänker jag rätt? Kommentera gärna!

Per Herngren
2013 05 20, version 0.2

Referens

Pingstmässan 2013

Överlåtelse till ickevåld

Överlåtelse är när ens liv kretsar kring en gemenskaps engagemang. Överlåtelse till ett lönearbete och ett arbetslag gör exempelvis kapitalism möjligt. Överlåtelse till en kärnfamilj gör kärnfamiljer möjliga.

Att några överlåter sig till ett calypsoband eller en teatergrupp gör att livemusik och teater existerar. Förr överlät sig många till timmar av tv-tittande. Tv blev det folk pratade om och familjer umgicks kring. Idag gör överlåtelse att facebook skapar världar av umgänge och gemenskap.

Ifall ett par personer överlåter sig till en gemensam verksamhet skapar de dessutom utrymme för andra att få delta och bidra lite. Många verksamheter i kyrkor bygger på att några överlåter sig till dem. Och att andra hjälper till så gott de kan.

Överlåtelse gör att en verksamhet får liv

Överlåtelse gör att engagemang efter en tid kommer till liv. Paradoxalt nog är det överlåtelse som gör att gemenskapen tycks leva ett eget liv oberoende av de som deltar, faktiskt även oberoende av de som överlåter sig till den.

Överlåtelse intensifierar. Det intensifierar kontakter, samtal och organiserande. Den andra paradoxen är att denna intensifiering faktiskt gör engagemanget mindre beroende av planerande, det vi brukar räkna som organiserande.

Överlåtelse gör att verksamheter kommer in i en puls. En lunk. Ibland tycks engagemanget gå av sig själv.

En grupp och en verksamhet som inte lyckas få några att överlåta sig till den blir mycket mer beroende av att organisera och planera. Deras verksamhet kommer inte till liv av sig själv.

Överlåtelse mångfaldigar varandras kraft

Överlåtelse skapat märkliga ömsesidiga förstärkningseffekter: resonanser. En plus en blir hundra. Hundra personer som engagerar sig var för sig som enskilda skulle knappast kunna åstadkomma lika mycket som två personer som överlåter sig till varandras engagemang.

Överlåtelse är inte samma sak som att ta ansvar eller att vara engagerad. Överlåtelse är snarare när tankar, samtal, boende, resor, utbildningar börjar kretsa kring något. Livet börjar kretsa kring det en överlåter sig till. Inte helt och hållet, men på ett avgörande sätt.

Olika överlåtelser cirkulerar kring varandra

Vi överlåter ofta våra liv till två, tre olika engagemang. Dessa kan stärka varandra som när egna hem och lönearbete förstärker varandra. De kan också konkurrera med varandra som egendom och biståndsarbete, eller lönearbete och civil olydnad.

Ofta kretsar två eller tre överlåtelser kring varandra, och med tiden börjar de fungera ihop. Själva cirkulerandet gör att de hittar rytmer som passar in i varandra.

De fungerar även som varandras break, ett engagemang blir ett skönt avbrott från ett annat engagemang.

En överlåtelse kan väga tyngre vid ett tillfälle medan en annan väger tyngre vid ett annat. Ibland får hela familjen flytta för ett nytt jobb. Ibland tar vi endast jobb inom pendlingsavstånd från bostaden. Detta har inget att göra med vad en skulle prioritera vid ett ultimatum. Det har sällan heller att göra med vad en skulle värdera högt i livet ifall någon frågade. Överlåtelse kommer sällan från genomtänkta val och beslut.

Det är vanligt att folk överlåter sig åt saker som de ogillar eller som de inte värderar som värdefullt för världen. Det de egentligen värderar överlåter de sig inte till. Överlåtelse handlar mycket om att det blev som det blev.

Överlåtelse är när ens tid, tankar, samtal, kontakter, pysslande på en mycket praktisk nivå börjar cirkulera kring något. Det ska alltså inte blandas ihop med värdegrunder eller målsättningar, vilka per definition finns någon annanstans. Överlåtelse är närmast motsatsen till dagens fixering vid värdegrund (under oss), och målsättning (framför oss). Överlåtelse är inte någon annanstans. Överlåtelse är hur våra liv kretsar kring något.

Här i Göteborg är det många som överlåter sig till att vara emot hemskheter. Protester får eget liv. Detta är så vanligt att protesten antagligen lever ett liv oberoende av sitt innehåll, av vad det är den protesterar emot

Överlåtelse till ickevåld

Genom att några överlåter sig till ickevåld skulle ickevåld kunna komma till liv, vilket redan skett på flera håll i världen. Ickevåld lever sitt eget liv på många platser i USA och i Indien. Detta borde vara möjligt även här i Skandinavien.

I olika områden i USA har det ofta räckt med två eller tre eller en handfull som överlåtit sig till ickevåld för att ickevåld efter ett tag ska komma till liv. Här hos oss skulle det antagligen räcka med ytterligare ett par, tre stycken för att ickevåld ska komma till liv.

Några stycken som överlåter sig till ickevåld ger utrymme till fler att delta och engagera sig.

Ickevåld och kommunitet

Ickevåld är i traditionen från Gandhi att sårbart intervenera i våld och förtryck och därmed utmana de straff och hot som gör oss lydiga. Civil olydnad och andra direkta ingripanden är ickevåld. Ickevåld låter det politiska målet bli medlet.

Ickevåld kan inte, enligt Gandhi, skiljas från vad han kallade det konstruktiva programmet. Gandhi skapade befrielse genom att leva befrielse. Detta gjorde han bland annat i ashrams, små ickevåldssamhällen. Kommuniteter fokuserade på civil olydnad har även varit viktiga för ickevåldet i USA.

I USA, och jag tror även i Indien, har flera som överlåtit sig till ickevåld också överlåtit sig till en plats där det bor fattiga och förtryckta. Ickevåld som hamnar i resonans med en lokal plats och dess människor skapar resonanser. Detta skapar samarbete lokalt samtidigt som kommuniteten blir en mötesplats för motståndskämpar på besök från andra delar av världen. Samhället blir glokalt, globalt och lokalt.

Ifall några överlåter sig till kommuniteter fokuserade på ickevåld skapar det oöverskådliga resonanser mellan ickevåld, lokalsamhälle och internationella ickevåldsrörelser.

Per Herngren
2013 05 19, version 0.1

'Gud är Herre' var då civil olydnad

I Romarriket var det förbjudet att erkänna en annan herre än kejsaren. Att säga att "Gud är vår Herre" var alltså vardaglig civil olydnad som ofta ledde till fängslanden. Denna olydnad var så massiv från både judar och kristna att Romarriket trängdes undan gång på gång. Många fängslades vilket bara ledde till att Romarriket förlorade ännu mer utrymme och makt (lydnad).

Idag trängs denna form av befrielsekristendom ibland undan i kyrkor och ersätts med kritiska uttalanden mot regering, kombinerat med närmast total lydnad till lagen.

Henry David Thoreau skrev 1849 att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Idag skulle han kanske skrivit att problemet inte är regeringen eller USA utan de kyrkor och organisationer som uttalar sig kritiskt men ändå lyder.

Hur kan civil olydnad bli lika självklart i kyrkorna idag som på jesu tid? När blir det lika vanligt som andra verksamheter att på exempelvis tisdagkvällarna i kyrkan förbereda och reflektera kring civil olydnad och ickevåld?

Per Herngren
2013 05 17, version 0.2

Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkorna? Nr 2

Kyrkors  hierarki utgör en stark dragningskraft som civil olydnad har svårt att konkurrera med. I denna andra text om hur lydnaden blivit närmast total i kyrkorna föreslår jag att civil olydnad fungerar som rekrytering för kristna hierarkier. Ickevåld förlorar på så sätt många av sina bästa organisatörer. Civil olydnad trängs tillbaka istället för att fylla fängelser med kristna.

När kristna börjar utföra civil olydnad mer kontinuerligt börjar de snart få förfrågningar från Kristna Freds, ekumeniska organisationer eller från samfund om att bli invalda till förtroendeuppdrag. Eller till och med få en anställning.

- Oj, här är det någon som uppskattar mitt arbete med ickevåld. Det är ju fantastiskt. Det kan en ju inte säga nej till.

Uppmärksamhet och förfrågningar från centralistiska hierarkier gör att en känner att ens engagemang och erfarenheter verkligen respekteras. Till en början tar en bara en paus från civil olydnad för att hinna med det nya häftiga uppdraget. Kanske försöker en kombinera engagemangen på något sätt.

Men hierarkier tar tid och ickevåldet trängs undan. Dessutom dras en med av alla spännande och smarta människor som redan har sugits upp i hierarkin. En skickas på konferenser runt om i världen och möter den kristna eliten. Eliten binder varandra med häftiga och intressanta nätverk.

Och ickevåldsrörelsen förlorar ytterligare en erfaren aktivist till de kristna hierarkierna.

Per Herngren
2013 05 07, version 0.1

Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkorna?

Vi har en vapenhandel som flera år varit värst i världen per person räknat. Vi praktiserar nationalstatsapartheid som gör det är väldigt svårt för fattiga och bruna att flytta hit. Så varför svämmar inte fängelserna över av präster, diakoner och församlingsmedlemmar? I flera andra länder så är kristna och andra religiösa befrielsekämpar en avgörande andel av fångarna. Varför är det inte så här?

Den närmast totala lydnaden i kristna organisationer beror givetvis på massor av olika faktorer. En del av lydnaden tror jag hör ihop med flera kyrkors individualisering. Civil olydnad förpassas till individen. Det är sällan som kyrkor och kristna grupper organiserar civil olydnad. Civil olydnad blir individens sak.

De som individuellt vågar utföra civil olydnad prisas ofta i kristna grupper för sitt civilkurage. Detta upplyftande av den modiga individen legitimerar samtidigt kristna gruppers icke-planerande av civil olydnad, deras icke-ansvar för rättegångar och fängelsestöd.

Upplyftandet av de få modiga ser effektivt till att dessa få olydiga fortsätter att vara få.

Vi är sårbara inför våld och makt och vi beroende av varandra. Sårbarhet och beroende är livets och människans ontologi. Det individuella modet är inte lösningen på våld. Lösningen är gemenskapen, att tillsammans göra oss sårbara och våga ingripa i förtryck.

Per Herngren
2013 05 06, version 0.1.1

Vår fader - anpassad version

När olika kyrkor försöker omvända kristendomen till individualism och fetischism (ladda batterierna) så behövs en översättning av Vår fader som låter dessa kyrkor slippa tolka om budskapet hela tiden.

Min Mor och Fader
Min snälla mor och far som håller dig i himlen och i mitt inre.
Låt mig få helga ditt namn igen och igen.
Låt ditt rike komma i mitt hjärta.
Låt din vilja styra mig att leva rätt själv, på jorden och senare i himlen.
Ge mig idag det bröd och den frid jag behöver för att få energi till min arbetsdag.
Och förlåt mig mina egna skulder,
liksom jag har förlåtit den som står i skuld till mig.
Och pröva mig inte med konflikter och oro,
utan rädda mig från otrygghet, konfrontationer och ofrid.
Ditt är riket i mitt inre,
ditt är det goda ledarskapet och äran,
i evighet.
Amen.

Någon som har förslag på andra formuleringar som är mer moderna?

Per Herngren
2013 05 05, version 0.1

Referens

Vår Fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.
(ekumenisk översättning av Herrens bön)

Gör Gud verkligen sönder våra vapen?

Gud gör slut på krigen över hela jorden, hen bryter bågen och bräcker spjutet, sköldarna bränner hen upp i eld. (Psaltaren 46:10)

Ni som är teologer och präster, hjälp mig här! Gud gör väl inte sönder vapen när krigen genomförs av FN? Och Gud bryter väl inte sönder vapen som ska säljas till demokratier? Inte heller eldar väl Gud upp vapen när de bara används till försvar?

Eller var det frestaren som frestade med det rättfärdiga kriget?

Per Herngren
2013 04 25, version 0.1


Tack till Lisa Gerenmark för bibelstället.

Borde riksdagen bli mer politisk så som kyrkan?

Politik är att intervenera i det gemensamma för att börja lösa gemensamma problem. Politik skiljer sig därmed från både det privata och från förvaltning av det gemensamma.

Det privata skyddar sig mot det politiska, det hävdar att det här har ni andra inte med att göra. Förvaltning förhandlar, justerar och upprepar så att institutioner fortlever.

Riksdag har mycket lämnat ambitionen att lösa gemensamma problem. Riksdag har lämnat politiken. Den har istället gått över till att förhandla och justera för att dess institutioner ska kunna fortleva i en föränderlig värld. Inga egentliga reformer, så som de tidigare besluten om skola och pension för alla, har genomförts de senaste decennierna. Ett undantag är äktenskap för alla par.

Idag är det mer kyrka, fair trade, queer, feminism, ickevåld, kooperativ, forskare och företag som är politiska. Visioner, tro, moral, delaktighet, dialog, uppfinningar, experimenterande, simuleringar, interveneringar, ersättande och undanträngande av sämre lösningar är övergripande politiska verktyg. Dessa verktyg behövs för alla former av politiska lösningar oberoende av om de är höger, vänster, framåt eller bakåt. Ifall vi vill att det politiska ska bli demokratiskt och solidariskt behövs dessutom jämlik fördelning av makt och resurser läggas till bland de politiska verktygen.

Frågan är ifall vi ska fortsätta låta riksdagen fungera som en sorts styrgrupp i sin förvaltning?  Eller ifall riksdagen bör lära sig använda politiska verktyg av kyrka, feminism och andra politiska rörelser?

Per Herngren
2013 04 22, version 0.1

Arvsynden: mål och medel separeras - Walter Benjamin

Filosofen Walter Benjamin föreslår att arvsynden är att mål och medel separeras från varandra. Handlingen är då inte rätt i sig, rätten skjuts på framtiden. Istället för att vara rätt tänks handlingen förmedla rätt och rättvisa.

Handlingar som legitimerar våld för att stoppa våld kommer från arvsynden. Exempel kan vara fredsgrupper som i uttalanden stöder viss vapenhandel för att stoppa annan vapenhandel, asylgrupper som stöder utvisning av vissa för att rädda andra.

Våld som utövas för våldets skull är inte arvsynd. Arvsynd vill rätt, den vill inte våld, men den separerar rätten från medlet. Medlet förmedlar därmed bara budskapet om rätt och rättvisa.

När våra handlingar bara ska förmedla rätt öppnar de upp för våld. Våra handlingar behöver också vara rätt för att bryta med våldet. Ickevåld blir bara möjligt när mål och medel får vara ett. Ickevåld tycks därmed för Benjamin bryta arvet från arvsynden.

Detta liknar Mohandas Gandhis ickevåld. Gandhi menar att ickevåld är när mål och medel är ett.

Per Herngren
2013 04 04, version 0.1

Referens
Walter Benjamin, "Om språket i allmänhet och det mänskliga språket", 1916.
Walter Benjamin "On Language as Such and on the Language of Man", 1916.

Samfund som tjänar utstötta - ej medelklassen

Under en påskfest i ett av kollektiven här i Hammarkullen träffade jag Karolina och Steven från Lutherska Kyrkan i Costa Rica. Steven arbetar i kyrkan med transpersoner och homosexuella. Och han presenterade sig själv som bög. Karolina arbetar i en landsortskyrka med urinvånare, hon presenterade sig som urinvånare.

Lutherska kyrkan i Costa Rica har valt att bara jobba med utstötta. De har slopat allt vanligt tonårsarbete och allt vanligt pensionärsarbete. Ingen vanlig söndagskola. Allt kyrkligt arbete är med utstötta grupper. Förutom urinvånare, homosexuella och transpersoner jobbar kyrkan med immigrantarbetare på plantagerna och med fattiga.

Ett helt samfund har tagit detta drastiska beslut: Vår kyrka behövs inte för att serva medelklassen. Medelklassen klarar sig. Vi behövs för de utstötta!

Kyrkan vågar dessutom göra sig jämlik med Costa Ricas parlament och regering. Costa Ricas lag erkänner inte äktenskap för homosexuella. Lutherska kyrkan i Costa Rica har då gått före staten och infört äktenskap för homosexuella. Det är en kyrka som vågar regera!

Ifall ni kan spanska finns det en facebookgrupp för Lutherska kyrkan i Costa Rica.

Per Herngren
2013 04 01, version 0.1

Jesus queerar istället för att polemisera och protestera

Vi är några från facebookgruppen HBTQ-vänliga troende som skapat en vängrupp. Vängrupp är en aktionsgrupp som fokuserar på omsorg till varandra under en aktionen. Några gör sig sårbara och andra ger stöd. Vår vängrupp gör under påskveckan en queer bibleläsning inne på den kristna kontaktsajten SolidLove. På SolidLove är det några homofober som gång på gång attackerar queer, trans, bi och homo. Nedanstående skrev jag på skärtorsdagsnatten som en del av vår vängrupps queerande inne på SolidLove:

Jesus är spännande inte bara för innehållet i det han säger utan även för hur Jesus säger det, vad Jesus faktiskt genomför i varje handling. Jesus bryter med en maktordning genom att införa en annan mer jämlik och omsorgsfull ordning.

Genom att samtala med kvinnor skapas direkt jämlikhet och respekt. Samtidigt görs det med en intim närhet till kvinnor som var otänkbar för många fromma på den tiden. Kvinnor sågs som syndiga och orena, något fromma skulle hålla sig borta ifrån.

I ingen av Jesus-berättelserna reduceras Jesus till föreläsare. Till och med i bergspredikan skapar Jesus en rättvis fördelning av resurser som faktiskt kan föda alla. Ingen går hungrig när våra resurser fördelas på alla.

De fällor som bibeldyrkarna lägger för Jesus gång på gång är att försöka få Jesus att bli polemisk. När Jesus är kritisk mot härskande och förtryck så ramlar Jesus aldrig in i motsägande eller protest. När Jesus är kritisk är han snarare förkrossande, han krossar en ordning istället för att protestera mot den.

Dagens bibelavgudande homofobi använder samma teknik som de som försökte lura Jesus in i polemik. Homofobin frestar oss att säga emot homofobin. Ifall vi säger emot polemiskt kan bibelavgudadyrkarna utvinna kraft ur våra protester. Homofobin fetischerar våra protester, precis som rasister fetischerar antirasismen när den fastnar i protesterar mot rasism.

Negativitet är egentligen maktlöst, men det negativa kan genom andras protester få makt. Protester mot homofobi genererar makt till homofobin.

Minus gånger minus gör det negativa till plus. Nej mot ett nej förvandlar det negativa till Jaet. Protester mot homofobi sätter sig själv i underläge samtidigt som homofobin görs till det etablerade.

Ifall vi istället fokuserar på att vara med och bygga jämlikhet, upprätta förtryckta, skapa rätt och rättfärdighet, befria de fångna, i så fall reducerar de som protesterar mot vårt byggande sig själv till ren negativitet. De kan inte längre utvinna kraft. Homofobin underordnar sig det den protesterar emot. Protesterna utnämner det den protesterar mot till aktör, till huvudperson.

Det geniala med queer är att det queerar, det negerar inte. Jesus och många av profeterna var experter på att queera. Det som uppfattas som Självklart, Naturligt, Sanningen görs märkligt, onaturligt, underligt. Ur detta skapas något radikalt nytt. Queer blir produktivt skapande.

Per Herngren
2013 03 28, version 0.1

Civil olydnad är kungen på palmsöndagen

På palmsöndagen queerar Jesus kungaväldet. Det som hyllas när Jesus rider in på en liten ungåsna är inte att Jesus blir kung eller president. Han börjar inte styra och ställa, istället avsätter han centralmakten och blir fängslad och straffad för det. Det sårbara ingripandet blir kung. Det ödmjuka undanträngandet av vår underordnade lydnad blir kung.

Kung förstås som lydnad till en central makt. Det är egentligen inte en viss person som är kung, det är vår lydnad som skapar kungaväldet. Kungen måste tillsättas, igen och igen. Vår lydnad mot centralmakten ersätts genom påsk med lydnad till korset, ickevåldsligt motstånd tränger undan härskande. Genom att utmana och ta straff får vi en ny kung: Sårbart motstånd. Att göra sig sårbar inför härskande.

Jesus ingriper givetvis på många andra sätt än genom att queera kungaväldet och att göra civil olydnad till kung. Jesus bygger jämlika samhällen: kyrkan inkarnerar Jesu kropp. Jesus upprättar. Jesus bryter gränser. Jesus avskaffar uppdelning i kön, folk, funktionalitet, sexualitet och ras.

Men just palmsöndagen fokuserar dock på att göra den efterföljande påsken politisk. Palmsöndagen bryter alla avpolitiserade tolkningar av avrättningen: Jesus blir inte martyr eller offer, korset blir inte längre till för att vi ska ladda batterierna inför nästa arbetsvecka. Korsfästelsen producerar istället ny samhällsordning. Ordning som bygger på sårbarhet och ingripande snarare än makt och gränser som ska skyddas.

Per Herngren
2013 03 24, version 0.1


Tack till demokratiska palmsöndagspredikan på Marialunchen, Mariakyrkan i Hammarkullen, 2013 03 22.

Queera förstås här som att göra onormalt, onaturligt, underligt, märkligt.

Matteus 21 palmsöndagen
"Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” Matteus 21

Islamisk occasionalism - bortom påverkanspolitik

På min andra blogg har jag funderat lite över en spännande islamisk filosofi som skapades på 800-talet. Skriv gärna en kommentar på bloggen om hur den islamiska occasionalismen skulle kunna bidra till kristen teologi!

Makt och motstånd påverkar inte - islamisk filosofi.  

Välkommen på helgkurs i jämlikare samarbetsmetoder & konfliktingripande! 20-21 april

Grundkurs i dialogtekniker, feministiska mötestekniker, ingripa vid härskartekniker och ickevåld

Tid: lörd-sönd 20-21 april 2013
Plats: Urbana Studier, Göteborgs Universitet/Chalmers i Hammarkullen, Göteborg. 
Mer info och anmälan: http://ickevald.net/perherngren/kurser.htm#april2013

Samtidsslaveri tränger ut ickevåld ur ickevåldet

Jag har länge försökt analysera varför ickevåld inte får fäste i kyrkorna här kring Sverige så som i exempelvis nordamerika. Tidigare har jag trott att den starkaste förklaringen varit att radikala kristna organisationer och kyrkor är korrumperade av lydnad, bland annat genom bidrag och rädsla för fängelse. Nu undrar jag om samtidsslaveri skulle kunna vara en nästan lika viktig förklaring till svårigheten för ickevåld att få fäste i våra kyrkor.

Samtidsslaveri är när aktivism fastnar i aktuella frågor i massmedia och bland aktivister på facebook. Frågor byts ständigt ut och långsiktiga frågor om politisk förändring trängs bort. Samtidsslaveri blir ett ömsesidigt beroende av att tjäna nyhetsmedia, att hjälpa dem att producera vinstdrivande nyheter. Samtidsslaveri är tvång att jobba gratis åt facebook och massmedia. Tvången är sociala, tekniska och även individuella beroenden. Beroendet av att dras med i samtidsslaveri kan jämföras med alkoholism och andra drogberoenden.

Civil olydnad kommer till liv
Jag var på en helgkurs i civil olydnad nyligen som organiserades av de kristna kommuniteterna Oikos och Fikonträdet. Tidigare kom civil olydnad och ickevåld ofta till liv och blev självgående på en helgkurs. Chansen var dock ännu större efter kurser som varade något längre, ex fyra-fem dagar.

För att civil olydnad ska få ett eget liv som lever vidare krävs mängder med gemensamt funderande, samtal, tystnad, ifrågasättande, humor, delande, spänningar i axlarna, stöd, omsorg, irritation; där ickevåldet kopplar ihop sig på en massa oförutsägbara sätt. Säg att det krävs ungefär 2000 kopplingar som har med ickevåld att göra för att ickevåld ska komma till liv. Bli ett eget liv. Inom forskning kallas det singularitet när något blir självorganiserande, när det lever sitt eget liv.

Civil olydnad trängs undan av samtidsslaveri
Under civil olydnads-kursen hade flera deltagare med sig smartphones vilka togs upp på raster. Det gjorde att exempelvis det senaste inom polisens rasprofilering som råkade vara den aktuella frågan togs upp för samtal och analys. Även lokala aktuella frågor diskuterades av de som arbetade lokalt i Hammarkullen. Dessutom var det de senaste timmarnas delningar av facebookvännernas glädje och sorg som krävde omedelbar respons.

Dessa aktuella frågor fångade intresset och civil olydnad trängdes undan till ett "rent" kursinnehåll. Säg att det kanske blev 500 kopplingar av ickvåld under helgen, alltså långt kvar innan det skulle kunna få eget liv och leva vidare.

Skydd mot samtidsslaveri
På civil olydnads-kurser för tio år sedan skyddas en civil olydnads-kurs av att deltagare inte tog med sig dagstidningar till kursen. Det fanns sällan tv-apparater på kursgården. Massmedia var utestängt, de väntade kvar därhemma. Samtidsslaveri fanns även då, men det hade svårare att tränga in på en kurs. Speciellt när kursen var på en gård där deltagarna sov över.

En helgkurs om civil olydnad kunde därför genomsyras av funderingar och huvudvärk om ickevåld. Rädslor bearbetades. Invändningar diskuterades. Komplexa relationer kom efter ett par dagar plötsligt till liv. Folk började konspirera och stötta varandra. Helgen levde vidare och blev till aktioner och nya kurser.

Hur kan civil olydnad och ickevåld som vill bygga långsiktigt politiskt motstånd och helt nya samhällen kunna komma tillstånd idag? Finns det något sätt att skydda civil olydnad och ickevåldsträning mot samtidsslaveri under tillräckligt lång tid för att att civil olydnad ska hinna komma till liv? Någon som har förslag?

Per Herngren
2013 03 14, version 0.1.1

Välkommen pingstmässa med civil olydnad 18-19 maj 2013

Pålysning: Pingstmässa på SAAB Microwave

Pingsthelgen kl 11-19 båda dagarna i Mölndal

Vi bjuds in till nattvard, sång och ickevåld på SAAB Microwave. Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering.

Mer information och anmälan

Mässan hålls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterar vi vinstockar och fikonträd. Mässan hålls på båda sidor om stängslet på SAAB Microwave. SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat till irakkrigen. De som väljer att gå över stängslet och plantera vinstockar och fikonträd blir möjligen gripna av vakt och polis. Vi undviker protest och negativa budskap.

Plantera vin- och fikonträd

Inspirerad av profeten Mika väljer vi att plantera vin- och fikonträd som del av pingst. Profeter valde på bibelns tid och väljer fortfarande idag omskakande metoder för att visa hur vi tillsammans ska leva rättvist och solidariskt. Att börja leva gudsriket här och nu, och där ondska råder.

”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. (Mika 4:3-4)

Ickevåldsriktlinjer

1. Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
2. Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
3. I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
4. Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
5. Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
6. Vi deltar under hela arrangemanget (se schema). De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.

Lagfundamentalism tar över i kyrkor - Jesaja

Lagfundamentalism döljs i kyrkor av radikala upprop och utmanande predikningar. Lagfundamentalism förstås här som närmast total lydnad till statens lag. Fundamentalism är inte individuell åsikt eller uppfattning utan handling, gemensamt handlande. Gemensam lydnad mot lagens bokstav.

De senaste åren har religioner och politiska rörelser börjat ses som individens åsikt och uppfattning. Tidigare var det mer beteckning på samfund, organisation eller rörelse. Istället för individuell identitet var det tillhörighet. Man manifesterade var man lade sitt engagemang eller var man var medlem.

Genom att göra religion eller politisk rörelse till individens åsikt så döljs elegant hur religiösa och politiska organisationer skapar, eller undviker att skapa, rätt.

Ifall vi ser religiösa och politiska rörelser som gemenskaper, samhällen och gemensamt handlande framträder en annan värld än den individualistiska.

Profeten Jesaja skriver:
"Rätten trängs tillbaka,
rättfärdigheten stannar på avstånd,
ärligheten snubblar på torget,
redbarheten kan inte komma fram."
... Gud "såg med misshag
att det inte fanns någon rätt."
Hen "såg att ingen trädde fram
och häpnade över att ingen ingrep."
Jesaja 59:14-16

Motsättning lag och rätt
Det finns alltid en spänning mellan lag och rätt. Rätten ingriper vid orätt. Ingripandet är rätten. Det går inte att skilja på rätt och ingripandet. Lagen å andra sidan försöker få ordning på rätten. Ifall spänning mellan lag och rätt ignoreras eller döljs trängs rätten undan. Lagen blir fundamentalistisk.

När radikala kyrkor och kristna rörelser väljer total lydnad mot lagen trängs rätten undan. Konflikten mellan lag och rätt skyms. Motsättningen mellan lag och rätt döljs genom radikala uttalanden, predikningar och deltagande i lagliga manifestationer. Motsättningen projiceras på staten, det är de som gör fel. Det är de som borde ingripa.

Genom att formulera fina värdegrunder gömda under organisationen och radikala målsättningar långt framför organisationen undviks direkt skapande av rätt.

Fixering vid individens åsikt befästs genom olika värderingsövningar och inspirerande och tankeväckande föredrag. Information om missförhållanden ligger framme på bokbordet och skickas gärna ut: folk måste få veta.

Henry David Thoreau skrev 1849 att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Hen menade att vi var effektivare i fängelse än utanför. Thoreau uppfann civil olydnad. Civil olydnad är viktig del i att upprätthålla och stärka motsättningen mellan lag och rätt.

För att inte rätten ska trängas tillbaka av kyrkors och kristna organisationers laglydnad behöver kyrkor leva spänningen mellan lag och rätt. En fundamentalistisk laglydnad tränger undan rätten hur radikala uttalanden än görs.

Detta kommer att innebära att en del av kyrkornas arbete blir stöd åt de församlingsmedlemmar, diakoner och präster som för tillfället sitter i fängelse. Det kommer också att innebära att kyrkorna måste bli den rätt som placerar dem i fängelse. Rätt är aldrig individuella samvetshandlingar.

Per Herngren
2013 03 02

Tack till demokratiska predikan före soppköket i Mariakyrkan, Hammarkullen 2013 03 01.

Frestaren frestar oss med det goda för att hindra motstånd

"Petrus ... började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall"." Matteus 16:21-23.

Ett annat namn på satan är frestaren. Frestaren frestar med det goda livet, med ett liv i frid och lydnad och utan lidande. Satan förknippas idag med det onda. Det blir därför lätt att avfärda det onda som något annat. Det är lätt att skylla ifrån sig på det onda. Eller på de onda. Men Jesus pekar ut sin närmastes välvilliga förmaningar som satan. Satan blir därmed ett handlande, ett verb. Det är sällan det onda som frestar oss, det är det goda som frestar.

Det är inte Petrus som är satan utan handlingen av att förebrå Jesus för att han ska göra motstånd och få lida för det. Satan är Petrus försök att hindra Jesus från att vara olydig mot härskare vilka kommer att straffa Jesus för hens olydnad. Petrus frestar Jesus med att kunna undslippa lidandet. Jesus borde inte behöva riskera lidande. Välviljan blir satan.

Enligt Martin Luther King är problemet inte de onda utan de godas tystnad och lydnad. Våld och förtryck kan existera eftersom vi frestas med det goda, förutsägbara, trygga livet. Ett välordnat, lydigt liv utan lidande.

Flera jag känner som suttit i fängelse för civil olydnad upplever att vänners och anhörigas förebråelser och skuldbeläggande var värre straff än fängelset. Och andra har berättat att de inte vågat göra civil olydnad på grund av trycket från anhöriga. Här är några av frestarens frestelser och förebråelser mot de som gör civil olydnad.

Nära och käras frestelser och förebråelser
1 Stackars dig! Du ska inte behöva utsätta dig för det. Låt någon annan göra sådant! Tänk på din framtid! Jättebra, men nu är ju fel tidpunkt när du har så mycket ...
2 Stackars mig! Vad ont det kommer att göra när du sitter i fängelse! Jag kommer att bli så ledsen!
3 Men tänk på dina föräldrar! Din far börjar bli gammal! Tänker du inte alls på dina barn! Vänta tills de är stora och klarar sig själva! Vänta tills allt blivit lugnare med familjen.
4 Tänk på allt gott du skulle kunna göra ifall du inte sitter i fängelse! Överger du verkligen ditt engagemang! Du har ju ett ansvar härute också! Många behöver dig!

Per Herngren
2013 02 17, version 0.1

Matteus 16:21-23
21Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. 22Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” 23Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Jesus är en bättre sociolog - Joh 12:31-32

"Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och ... skall jag dra alla till mig." Johannesevangeliet 12:31-32

Jesus lanserar en annorlunda politisk och sociologisk teori än föreställningen om politisk påverkan. Politisk påverkan har växt fram ur ångmaskinen och mekaniken. Ett kugghjul driver ett annat kugghjul. En sak påverkar en annan sak. En kula knuffar till en annan kula. Demonstrationer och politiska aktioner föreställs påverka opinion och regering. Allt handlar om kraft och makt. Makt uppfattas inte som skapande förmåga utan mer som ångmaskinens tryckkraft, påtryckningskraft. Politik blir ett ständigt knuffande.

Jesu sociologi är istället att fördriva härskare. Det motsvarar det engelska ordet "displace": tränga undan och ersätta. Gudsriken, kyrkor som kristi kropp, fördriver härskare. Undanträngandet och ersättandet görs genom byggnader: kyrkor. Och genom rättvisare och mer demokratiska samhällen: församlingar och kommuniteter. Dessa samhällen blir lagstiftare som konkurrerar med stat och statens domstolar. Rätt skipas där rätten annars hade korrumperat oss. En rättvisare lag tränger undan och ersätter härskarnas lag.

Jesus lanserar ytterligare en sociologi här. Istället för att styra, manipulera och påverka skapar Kristus, kyrkor som kristi kropp, dragkraft. Rättvisare samhällen påverkar inte. De drar. De är som karnevaler och fester. De drar till sig dans, glädje och omsorg. Rättvisa skapar gravitation. Rättvisa drar till sig rättvisa. Solidaritet drar till sig solidaritet. Radikala demokratier drar till sig demokrati. Sådana dragkrafter bygger gudsriken som fördriver härskare. Härskarna trängs undan när något annat strömmar till. Härskarna härskar inte över oss längre. Vi lyder andra riken. Gudsriken utan härskare. Riken som bemäktigar.

Per Herngren
2013 02 12. version 0.1


Tack till dialog med Lisa Gerenmark, motståndskommuniteten Fikonträdet, och Tobias Herrström, Oikos Hammarkullen, kring om påverkansarbete fungerar eller motverkar politisk förändring.

Bli betald kursledare i ickevåld

Tack vare ett samarbete mellan folkbildningsförbundet Bilda, Urbana Studier, Göteborgs Universitet och Chalmers finns det resurser att ge ett visst arvode för att fungera som en sorts lärling under helgkurser i performativt konfliktingripande, feministiska mötestekniker, jämlikare samarbetsmetoder och om att queera härskartekniker, sexism och homofobi.

Tanken är att bygga upp en kontinuerlig möjlighet att bli 'lärling' för att sedan kunna leda egna kurser själv eller tillsammans med andra.

Ansök om att bli betald hjälpledare och lärling på tvådagarskurser

Du får 1000 kronor för två dagar som hjälpledare och lärling.

Innan du kan söka till att bli 'hjälpledare' ska du ha gått minst en av dessa kurser i Göteborg: Se: http://ickevald.net/perherngren/kurser.htm
Det är också på dessa kurser du sedan kan ansöka om att bli hjälpledare.
 

Skicka mejl med ansökan till både Ingela Bergström och Per Herngren.

Ange vilken/vilka tidigare kurser du gått, andra relevanta erfarenheter, de kurser och datum du vill bli hjälpledare på, samt kontaktuppgifter.

Ingela Bergström: ingela.bergstrom(snabel a)bilda.nu

Per Herngren: per.herngren(snabel a)gmail.com

Uppgifter för en hjälpledare och lärling är främst: 
1.  Hjälpa till under övningar och samtal, speciellt när deltagarna delar in sig i mindre grupper.
2.  Fixa fika och organisera praktiskt med hjälpmedel, stolar, bord etc. (Mat äter vi på restaurang.)

Steg två. Efter att ha gått 'Träning för tränare' finns dessutom möjligheten att leda egna grupper och få ett högre arvode. Du kan också bli legitimerad att hålla dessa kurser för andra uppdragsgivare. Folkbildningsförbundet Bilda är inte vinstdrivande och du behöver inte betala någon andel av ditt eventuella framtida arvode till Bilda.

Betraktelse om civil olydnad - Lisa Gerenmark gästbloggar

Lisa Gerenmark från Motståndskommuniteten Fikonträdet och Pingstmässan gästbloggar på Motstånd & befrielseteologi.

Gal 2:16-21 Men vi vet att människan blir inte rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristis och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, gast inte längre som mig själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.

Vi blir inte rättfärdiga genom att lyda lagen, utan vi blir rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Till tron på Kristus tillkommer också en tro på solidaritet och ansvar för sin nästa. Jesus uppmanar oss alla till att ställa oss på de svagas sida, upprätta de förtryckta och skapa ett samhälle av rättvisa. För oss kristna är upprätthållandet av människovärdet större än nationalstatens lagar. Om lagen, konsekvenserna av lagen eller implementeringen av lagen bryter ner människovärdet, kan vi som kristna inte följa den.

Jesus botade sjuka på sabbaten, pratade med kvinnor och samarier och delade bröd med lagbrytare. Han bröt mot lagar, förordningar och han skapade nya ordningar. Nya ordningar som upprättade människovärdet. Detta är vad vi som kristna är kallade att göra.

I Sverige idag har vi lagar som reglerar vilka människor som får lov att bo inom våra gränser. Att sådana lagar ens finns kan en ha åsikter om, men om vi för en stund väljer att acceptera behovet av sådana lagar, så kan en ändå kritisera, dels lagarnas snäva omfattning, men framför allt hur lagarna tolkas och används i mötet med människor som flytt. Vårt samhälle översköljs dagligen av människor som vittnar om omänskliga och obarmhärtiga beslut där det till synes finns en ovilja att tro på människors berättelser om den situation de flytt ifrån. Trots uppenbara bevis på situationen i hemlandet eller på människors hälsa, tas beslut som helt strider mot gällande lagar. Orimliga krav ställs på den enskilda människans ansvar att bevisa flyktorsak eller identitet.

 I Matt 12:10-13 säger Jesus till oss att det är tillåtet att göra gott på sabbaten, även om det är emot lagen. Detta läser jag som att det är tillåtet att bryta mot lagen om det är för att göra gott. Vi har sådana lagar i Sverige. Det är nämligen tillåtet att gripa in om det är för att förhindra ett större brott. Ett sådant brott kan vara de mot de mänskliga rättigheterna. Att skicka tillbaka människor till en situation som var så grym och ohållbar att de valde att bryta upp från allt de hade för att undkomma det är ett sådant brott. Vad kan vi då göra för att förhindra detta? Det är frågan vi måste ställa oss. Tror vi på Jesus så blir aktion mot dessa upprepade lagbrytelser konsekvensen. Att gömma flyktingar eller tillhanda hålla sjukvård för dem är inte olagligt i Sverige, att blockera utfarter för att rent fysiskt förhindra tvångsutvisningar kan vara ohörsamhet mot ordningsmakten. För mig som kristen är dock lagen inte relevant, människan är relevant. I apostalgärningarna så säger Petrus och apostlarna, då de ställs tillsvars för att de undervisar Jesu lära 'man måste lyda Gud mer än människor' Så jag säger: Länge leve ohörsamheten!

Sverige är det land i världen som exporterar flest vapen per capita. Vi är alltså världsbäst på att sälja vapen. Sveriges vapenexport har ökat med 350% sedan 2001 och vi säljer vapen till länder som Saudiarabien, USA och Bahrain. Detta trots att vi har en lag som förbjuder export av vapen till länder i krig, diktaturer eller länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Detta är möjligt med hjälp av kryphål i lagen och så kallade undantag. Undantag som numera görs på rullande band.

Vapen används för att döda, ta liv med. Det är ingen hemlighet eller något som varken vi eller våra politiker är omedvetna om. Enda anledningen för ett vapen att tillverkas är för att döda med, alternativt att hota att döda. Varje dag dör över 2000 människor i väpnat våld runt om i världen. Som kristen kan jag inte låta detta pågå. Jag kan tyvärr heller inte lita på att Sveriges politiker ska göra något åt det, de tjänar ju pengar på dessa konflikten via vapenexporten. Vad kan då jag som kristen göra? Jo jag kan göra som det står i bibeln, närmare bestämt i Mika 4:3, nämligen att smida om svärd till plogbillar. Plogbillsrörelsen startade 1980 i USA och kom till Sverige några år senare. De inspirerades av orden i Mika och Jesaja och började avrusta vapen för att rädda liv, människoliv. Genom att agera öppet och inte fly ifrån böter och fängelse utmanas bilden av straffet som något farligt och något som en vill undvika. Istället inspirerar de till att medvetet och öppet bryta mot lagar som i sin tur bryter mot mänskliga rättigheter för att skapa nya ordningar (precis som Jesus gjorde). Nya ordningar där tron på handlingar som upprätthåller människovärdet är starkare än rädslan för eventuella konsekvenser.

Det finns de som hävdar att allt vi gör grundar sig i en av två grundkänslor. Kärlek eller rädsla. Att vara kristen är för mig att våga leva mitt liv av kärlek.

Därför måste jag agera mot sådana uppenbara och ofattbara kränkningar som pågår i vårt land, i vår värld, även om jag är rädd för konsekvenserna. Det räcker inte med att å ena sidan protestera och å andra sidan fortsätta lyda. Så länge jag lyder är jag en del av upprätthållandet av detta obarmhärtiga samhälle. Jag måste agera, jag måste skapa det samhälle som jag vill ha, jag måste leva mitt liv av kärlek. Eller som Jesus sa, jag måste göra gott, även om det är sabbat.

Bön: Jesus, ge oss styrka, tro, mod och hopp

• Styrkan att ta striden där den som bäst behövs. Striden för dessa våra minsta som sökt skydd hos oss och nu är i myndigheternas våld.
• Ge oss tro på att din väg är den sanna och ge oss modet att vandra den. Modet att leva av kärlek och inte av rädsla.
• Modet att stå upp för det vi tror på, modet att stå upp för dig.
• Herre ge oss också hopp. Hopp om en framtid där kärlek och solidaritet råder. Hopp om en värld där vi inte behöver ta fighten. Hopp om Guds rike på jorden.

Lisa Gerenmark
2013 01 24

Ockult kristendom

Ockult kommer från latinets occultus och occulere: att undanhålla, skymma, gömma. Politisk ockultism är att skymma den politiska förändringen som en organisation håller på att förverkliga. Eller snarare skulle ha förverkligat, ifall inte ockultismen lyckats gömma undan den. Ockultism uppstår i nästan alla organisationer och institutioner, annars skulle dessa snart bli 'alltför utmanande'. Både för deltagarna och för andra organisationer. Ockultism är konfliktundvikande, det är ett sätt att anpassa sig.

Det finns flera ockulta tekniker som skymmer politisk förändring. Här tar jag upp några sätt att mystfiera kyrkan.

Kyrkan är kristi kropp, kristi förkroppsligande. Kyrkan lever gudsriket. Kyrkan materialiserar Guds samhälle. Kyrkan experimenterar med, och finslipar, ett rättvisare rike: ett mer demokratiskt, solidariskt och omsorgsfullt samhälle.

Ifall man istället mystfierar kyrkan så skyms kyrkan som politisk gemenskap. Mystifierandet gör det möjligt att utvinna kraft ur kyrkan, kraft som sedan kan föras över till stressat lönearbete eller till andra organisationer.

Ockult mystifierande av kyrkan

1. Gömma gudsriket inuti individen. I hjärtat. I hens inre. Bibelns berättelser görs till metaforer för något individuellt.
2. Gömma riket i äkthet. I ett äkta jag som egentligen bara gud kan se och bejaka. Eller gömma riket i en innerlighet, i en ren äkta tro.
3. Gömma riket bakom andlighet. Bortom det materiella. Bortom materialismen. Gudsriket hindras därmed effektivt från att materialisera. Kyrkan förvandlas till ett "andligt hem".
4. Gömma gudsriket inuti ett större rike. "Låt oss be för Samhället!" Genom att göra kyrkan till en del av Samhället blir det möjligt att skymma kyrkan som ett eget samhälle jämlikt med andra samhällen runt omkring. En radikal variant är att förlägga gudsriket utanför denna världen. På så görs världen hopplös och kyrkan förvandlas till en oas.
5. Gömma gudsriket bakom medvetenhet: en viss insikt, en viss förståelse eller en speciell lära.
6. Gömma gudsriket under präster, biskopar och hjältar, ex Martin Luther King. Genom att projicera och centralisera kyrkan till ledarna så kan "medlemmarna" dölja att de är minst lika medverkande och medskapande i gudsriket som dessa så kallade ledare.

Per Herngren
2013 01 21, version 0.1

’Han’ är gud - kyrkan feminiseras och passiviseras

I Svenska kyrkans psalmbok har Agneta Lejdhamre hittat 2333 könsmarkörer för man och 184 för kvinna. Hennes bok Psalm – kön – kyrka undersöker hur psalmernas kön intervenerar i teologin.

”Könsmarkörer som rör kvinnan gäller den privata sfären och klandervärd sexualitet, har inget gemensamt med Gud och signalerar varken makt eller styrka. Hon är den som är underordnat, låter sig formas och som hör jorden till.”[1]

”Mannen representerar människan i gemen som rör sig i den offentliga sfären och det som hör himlen till. Könsmarkörerna sammanfaller ofta med beskrivningen av Gud och uttrycker makt, styrka och självständighet.”[2]

”Hon framstår som ett utpräglat beroendepronomen medan han uttrycker gudomlig överordning.”[3]

Kyrkan feminiseras

Kyrkan framställs i psalmboken feminiserad. Detta sker både när kyrkan avkönas och när kyrkan blir en hon. Den feminiserade kyrkan ska i framtiden förenas med ett han, bli del av en fantastisk manlig gemenskap. Kyrkan är alltså inte fullvärdigt kristi kropp eller fullvärdigt gudsrike. Inte än. Genom att feminisera kyrkan skjuts gudsriket effektivt in i framtiden. Kyrkan passiviseras. Kyrkan får inte bli förverkligande av gudsriket.[4]

Guds ord befruktar oss

Guds ord framställs utifrån en överföringsteologi. Guds ord behöver överföras till människan. ”När så detta Ord, utsått av en såningsman, liknas vid utsäde i ofruktbar jord, men med livgivande kraft åt jorden, då återspeglas till fullo föreställningen om en aktiv manlighet som tränger in i och befruktar den passiva kvinnligheten.”[5]

Moderna varianter av denna manliga befruktningsteologi är fixeringen vid information och medvetandegörande. Ifall bara de kristna (eller opinionen, folket) blir befruktade med rätt information så kan det bli kraftfullt. Ett omedvetet, feminint, obefruktat, folk skulle inte kunna bygga guds rike.

Härskargud

Gud som styrande och härskande är också kopplat till manlighet. ”När den kristna guden så entydigt framställs som en han innebär det att Gud … riskerar att framstå som … en megahanne”[6]. Det framställer gud som en omnipotent härskargud, en sorts god diktator som ska styra oss in på rätt väg. Vi feminiseras och passiviseras. Vi behöver en god ledare! En man!

Per Herngren

2013-01-14, version 0.1

Referens

Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012.

Agneta Lejdhamre, Psalm - kön - kyrka : Könsförståelse och kyrkosyn i Den svenska psalmboken och i Svenska kyrkans kyromöte, Avhandling Uppsala Universitet Teologiska institutionen, 2011. Länk till avhandling: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:445136/FULLTEXT02

Fotnoter

---

[1] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 37-38.

[2] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[3] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[4] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[5] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 39.

[6] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 39.