Samtidsslaveri tränger ut ickevåld ur ickevåldet

Jag har länge försökt analysera varför ickevåld inte får fäste i kyrkorna här kring Sverige så som i exempelvis nordamerika. Tidigare har jag trott att den starkaste förklaringen varit att radikala kristna organisationer och kyrkor är korrumperade av lydnad, bland annat genom bidrag och rädsla för fängelse. Nu undrar jag om samtidsslaveri skulle kunna vara en nästan lika viktig förklaring till svårigheten för ickevåld att få fäste i våra kyrkor.

Samtidsslaveri är när aktivism fastnar i aktuella frågor i massmedia och bland aktivister på facebook. Frågor byts ständigt ut och långsiktiga frågor om politisk förändring trängs bort. Samtidsslaveri blir ett ömsesidigt beroende av att tjäna nyhetsmedia, att hjälpa dem att producera vinstdrivande nyheter. Samtidsslaveri är tvång att jobba gratis åt facebook och massmedia. Tvången är sociala, tekniska och även individuella beroenden. Beroendet av att dras med i samtidsslaveri kan jämföras med alkoholism och andra drogberoenden.

Civil olydnad kommer till liv
Jag var på en helgkurs i civil olydnad nyligen som organiserades av de kristna kommuniteterna Oikos och Fikonträdet. Tidigare kom civil olydnad och ickevåld ofta till liv och blev självgående på en helgkurs. Chansen var dock ännu större efter kurser som varade något längre, ex fyra-fem dagar.

För att civil olydnad ska få ett eget liv som lever vidare krävs mängder med gemensamt funderande, samtal, tystnad, ifrågasättande, humor, delande, spänningar i axlarna, stöd, omsorg, irritation; där ickevåldet kopplar ihop sig på en massa oförutsägbara sätt. Säg att det krävs ungefär 2000 kopplingar som har med ickevåld att göra för att ickevåld ska komma till liv. Bli ett eget liv. Inom forskning kallas det singularitet när något blir självorganiserande, när det lever sitt eget liv.

Civil olydnad trängs undan av samtidsslaveri
Under civil olydnads-kursen hade flera deltagare med sig smartphones vilka togs upp på raster. Det gjorde att exempelvis det senaste inom polisens rasprofilering som råkade vara den aktuella frågan togs upp för samtal och analys. Även lokala aktuella frågor diskuterades av de som arbetade lokalt i Hammarkullen. Dessutom var det de senaste timmarnas delningar av facebookvännernas glädje och sorg som krävde omedelbar respons.

Dessa aktuella frågor fångade intresset och civil olydnad trängdes undan till ett "rent" kursinnehåll. Säg att det kanske blev 500 kopplingar av ickvåld under helgen, alltså långt kvar innan det skulle kunna få eget liv och leva vidare.

Skydd mot samtidsslaveri
På civil olydnads-kurser för tio år sedan skyddas en civil olydnads-kurs av att deltagare inte tog med sig dagstidningar till kursen. Det fanns sällan tv-apparater på kursgården. Massmedia var utestängt, de väntade kvar därhemma. Samtidsslaveri fanns även då, men det hade svårare att tränga in på en kurs. Speciellt när kursen var på en gård där deltagarna sov över.

En helgkurs om civil olydnad kunde därför genomsyras av funderingar och huvudvärk om ickevåld. Rädslor bearbetades. Invändningar diskuterades. Komplexa relationer kom efter ett par dagar plötsligt till liv. Folk började konspirera och stötta varandra. Helgen levde vidare och blev till aktioner och nya kurser.

Hur kan civil olydnad och ickevåld som vill bygga långsiktigt politiskt motstånd och helt nya samhällen kunna komma tillstånd idag? Finns det något sätt att skydda civil olydnad och ickevåldsträning mot samtidsslaveri under tillräckligt lång tid för att att civil olydnad ska hinna komma till liv? Någon som har förslag?

Per Herngren
2013 03 14, version 0.1.1