Motstånd & befrielseteologi

Pastor, gudstjänstvärd och gudstjänstdeltagare fängslade under pingstmässa vid SAAB Microwave

2012-05-28T04:01:00.003-07:00

En pastor, en gudstjänstvärd och en församlingsmedlem fängslades kl 19:15 i fyrtiofem minuter medan pingstgudstjänsten pågick på SAAB Microwave, pingstsöndagen 27 maj 2012.

Claesgöran Johnson och Per Herngren hålls i förvar. Foto Lisa Gerenmark som inte själv blev gripen

Mässan hölls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterades vinbärsplanta. De tre som under gudstjänsten greps när de höll på att klättra över stängslet på SAAB Microwave var pastor Leif Herngren, Missionskyrkan Björkö; Claesgöran Johnson, Rosa Huset Lövgärdets Missionskyrka och gudstjänstvärden Per Herngren.

Präst i Svenska Kyrkan Sara Blom som predikade greps inte, inte heller pastor Bengt Andréasson som ledde gudstjänsten greps.

SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat eldledningssystem till irakkrigen. Under gudstjänsten undveks all protest och negativa budskap: läs mer om brytningen med protesten på postprotest.

"Under gripandet hade vi fina samtal både med polis och vakter från Microwave", säger Leif Herngren. "Mina ben blev stela av att sitta i polisbussen och polisen gav mig dispens att få stå utanför."

"Vi lyckades plantera en vinbärsbuske innan vi greps", säger Claesgöran Johnson.

Gripna

Leif Herngren 070-999 25 88
Claesgöran Johnson 0707-02 21 91
Per Herngren 070-88 77 211

Inbjudare och arrangörer av pingstmässa

Rosa Huset Lövgärdets missionskyrka, Bengt Andreasson pastor i Rosa Huset, Sara Blom präst i Svenska Kyrkan. Leif Herngren pastor i Gemensam Framtid och Missionskyrkan, Fikonträdet Ickevåldskommunitet i Hammarkullen Svenska Freds Göteborg, Per Herngren från Fikonträdet, Kristna Freds Smeder.

Kontakt

Predikan: Sara Blom 070-88 93 890
Gudstjänstledare: Bengt Andreasson 070-6949291

Plantera vin- och fikonträd

Inspirerad av profeten Mika väljer vi att plantera vin- och fikonträd som del av pingst. Profeter valde på bibelns tid och väljer fortfarande idag omskakande metoder för att visa hur vi tillsammans ska leva rättvist och solidariskt. Att börja leva gudsriket här och nu, och där ondska råder.

”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. (Mika 4:3-4)

Liv som skapar liv för alla

I pingst börjar Kristi kropp andas och få liv. Kyrkan ger sig ut i världen, skapar liv, solidaritet och gemenskap. Den tar plats. Kyrkan möter därmed motstånd. Från tiden efter påsk då kyrkan var gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar övergår kyrkan i pingst till ett liv för livet, till ett liv där förtryck och våld råder. Från pingst börjar kyrkan andas där andning hindras. Från pingst lever livet ut, livet tar plats där död tar plats.

Det är från pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingstens vändning ut. För alla! Eftersom den levande kyrkan tar plats där människor hotas och förtrycks möter kyrkan alltid motstånd. Pingst som livets levande, livet som tar plats, en sådan pingst kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.

Ickevåldsriktlinjer

Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
Vi deltar under hela arrangemanget kl 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.

En pingst som återkommer

Tanken är att bygga upp pingstmässan som ickevåldstradition kopplad till kyrkoåret och kyrkans liturgi. En pulserande tradition ger resonans och sparar kraft. Enstaka arrangemang riskerar att ta mycket energi och kraft.

Pingstdagens handlar också om möjligheten till kommunikation bortanför gränser och nationer. Pingst blir därmed också ickevåldets högtid.

Annandag pingst har temat andens vind ska blåsa ut över världen. Annandag pingst får en global ansats som inte betonar individuell andlig kunskap, opinion eller attityd kring förhållanden i världen. Andningen skapar liv. Vinden tar tag och stormar.

Under pingstmässan ingår att plantera vinstockar och fikon (Mika 4:4) på SAAB Microwave för att börja förvandla krigsfabriken till liv, mat och dryck. Några väljer att gå över stängslet och plantera. Därmed kan dessa gripas och ställas inför rätta - som en andens vind som blåser. Annandagen blir därmed på flera sätt en fortsättning av pingstdagen. Vi ser rättegång och straff som en del av Annandag pingst.

Pingstens ande är materialisering

2012-05-17T02:39:00.001-07:00

Etymologiskt kommer ande från andning. Börja andas. Få liv. Att anden kommer till kyrkan under pingst innebär att kyrkan får liv. Förkroppsligas. Börjar materialisera. Börjar andas.

Att förkroppsligas innebär att möta motstånd. Liv som materialiserar tar plats. När kyrkan får liv möter den förföljelse och motstånd.

Ande är alltså inte motsatsen till materia såsom platonister och gnostiker tänker sig. Ande är själva materialiserandet. Som börjar andas och förkroppsligas. Livet tar därmed plats.

Andlighet idag kan ibland bli anti-ande för att slippa ta plats, och därmed slippa att möta motstånd och förföljelse. Det är en andlighet som flyr pingst.

Per Herngren
2012-05-17, version 0.1

Läs även första reflektionen om pingst: Livet ingriper och möter motstånd.

Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

http://ickevald.net/plogbill/pingst.htm

Pålysning Välkommen på pingstmässa med civil olydnad 27 maj

2012-05-06T22:35:00.005-07:00

Pålysning

Välkommen på pingstmässa!

Vi bjuds in till nattvard, sång och ickevåld på SAAB Microwave
Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering

Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

http://ickevald.net/plogbill/pingst.htm

Mässan hålls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterar vi vinstockar och fikonträd. Mässan hålls på båda sidor om stängslet på SAAB Microwave. SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat till irakkrigen. De som väljer att gå över stängslet och plantera vinstockar och fikonträd blir möjligen gripna av vakt och polis. Vi undviker protest och negativa budskap.

Plats

Vi träffas kl 14 på Stensjökyrkan (undervåning). Gunnebogatan 18, Mölndal.
Buss: Hållplats: Muraregatan, Buss 753
Bil: Från Mölndals centrum följ skyltning "Gunnebo" Uppför backen, kör några hundra meter: kyrkan på vänster sida.

Anmälan

Anmäl dig i förväg till
konfliktingripande(snabel-a)gmail.com
Ange: namn, adress, mobil, mejl.
Tala gärna om vilken roll du vill ha om du vet det redan nu. Se rubriken Uppgifter nedan i Kyrkomanual för ickevåld.

Inbjudare och arrangörer

Kontakt

Mässan: Bengt Andreasson 070-6949291
Mässan och lokal: Sara Blom 070-88 93 890
Ickevåld och civil olydnad: Per Herngren 070-88 77 211
Anmälan: Se under rubrik anmälan.

Tider

14 Lunch i Stensjökyrkan (se Plats).

14:30 Indelning i vängrupper (5-7 deltagare). En vängrupp håller sig helt utanför stängslet. En andra vängrupp är för dem som vill stödja de som går över stängslet samt för dem som vill gå över stängslet och plantera.

Kaffe och presentation i vängrupperna.

15 Ickevåldsträning.

Mässa vid Saab Microwave

19 Kyrkkaffe i Stensjökyrkan.

19:30 Reflektion i vängrupper och väntan på att eventuella gripna släpps. Fundera över möjlig fortsättning. Vängruppen för dem som är gripna deltar ju också i rättegång och kan börja reflektera över hur man gör rättegången till en Annandag pingst där andens vind blåser över världen.

20:30 Kvällsbön kring Annandag pingst.

21 Avslutning.

Kyrkomanual för ickevåld

Uppgifter i samband med pingstmässa

Ta gärna med: Vin- och fikonplantor, eller frön och fikon. Även vinbärsbuske välkomnas. Trädgårdsspade. Stegpinnar 50-100cm som träds in i stängslet. Kartong som viks över taggtråden. Bil.

Du kan välja olika uppgifter i kring mässan. Du får gärna anmäla detta i förväg.

Plantera vin- och fikonträd på båda sidor om stängslet.
De som väljer att gå över stängslet och plantera blir möjligen gripna. Sannolikt allt från några minuter till flera timmar.
Leda en del av mässan
Gudstjänstvärd och fredsbevarare. Välkomna polis, arbetare, vakter och andra gudstjänstbesökare. Följa dem under tiden de är med oss.
Stödperson för gripna. Vänta utanför polisstation. Kontakta anhöriga.
Resonans: Förstärkande resonans för pingstmässan: ex mejl, blogg, twitter, facebook, media, skriva artiklar.
Hustomtar: Laga lunch och fika.

Plantera vin och fikonträd

Inspirerad av profeten Mika väljer vi att plantera vin och fikonträd som del av pingst. Profeter valde på bibelns tid och väljer fortfarande idag omskakande metoder för att visa hur vi tillsammans ska leva rättvist och solidariskt. Att börja leva gudsriket här och nu, och där ondska råder.

Liv som skapar liv för alla

Ickevåldsriktlinjer

Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
Vi deltar under hela arrangemanget 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.

En pingst som återkommer

Pingstdagens handlar också om möjligheten till kommunikation bortanför gränser och nationer. Pingst blir därmed också ickevåldets högtid.

Pingst: Livet ingriper och möter motstånd

2012-04-24T03:01:00.001-07:00

I pingst får kristi kropp liv i världen. Den börjar andas. Den tar plats. Den skapar gemenskap och liv. Den möter därmed motstånd. I pingst överlåter sig kyrkan från att vara gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar till ett liv för livet, för världen. Kyrkan börjar andas där andning hindras, där död och förtryck råder.

Från pingst lever livet, livet lever ut, tar plats där död tar plats, Det är genom pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingsten.

Livet tar plats där människor hotas och förtrycks. Liv som lever och tar plats möter alltid motstånd. Pingst som livets levande, liv som tar plats, kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.

Per Herngren
2012-04-24, version 0,1

Läs även Pingstens ande är materialisering.

Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

http://ickevald.net/plogbill/pingst.htm

'Lycka' finns inte i bibeln

2012-04-15T03:42:00.001-07:00

Liberalismens högsta värde (metavärde) är lycka. När vi i morse pratade om lycka strax före gudstjänsten i Rosa Huset, Lövgärdets missionskyrka, kunde vi inte komma på ett enda ställe i bibeln där lycka nämns. Någon som vet? Lycka tycks vara periferert i kristendomen.

Lycka används dock ibland som maktteknik i kyrkor. Den används för att individualisera kristendom. Kyrkor hindras att bli samhällen, riken, som prövar olika sätt att förverkliga den rättvisa och den omtänksamma solidaritet bibelberättelser och profeter kämpar för. Kyrkor blir istället instrument för att göra något med individen, eller för att tillföra indiven något.

Gudstjänst och bön omvandlas dessutom ibland till magisk fetischism som med olika metoder producerar lycka hos individen.

Per Herngren
2012-04-15, version 0,1

Ja, han är verkligen uppstånden & Tomas den förtvivlade

2012-04-08T05:38:00.001-07:00

"Kristus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden. Så hälsade vi ... varandra med denna ryska påskhälsning." (citerat från Leif Herngrens blogg)

Om Kristus verkligen är uppstånden. Och ifall det är avgörande för kristen tro. I så fall blir kristen tro begriplig när vi förstår tro som förtröstan och tillit.

Ifall tro istället hade den moderna betydelsen “tro på”, i så fall skulle “verkligen är (uppstånden)” reduceras till “uppfattning att”. Men “verkligen uppstånden” gör sig oberoende av uppfattning. Verkligen är verkligt oberoende av ifall vi uppfattar det eller inte. Världen och kristendomen kan inte reduceras till subjektiv uppfattning, åsikt eller upplevelse. Det verkliga är oberoende av uppfattning och åsikt. (Jovisst, åsikter är också verkliga i sig själv, som åsikter, ingen dualism här inte.)

Därmed handlar kristendom om ifall vi har förtröstan till att Jesus övervinner döden. Förtröstan kan ju inte reduceras till subjektivitet. Vi förtröstar på någon annan, på något annat, på något som vi inte själva har kontroll över. Motsatsen mot tro (förtröstan) blir därmed förtvivlan snarare än den moderna betydelsen som ordet tvivel fått. Tro kan därmed aldrig bli individuell och privat. Tro är förtröstan på något annat än mig själv, mina förmågor, upplevelser, uppfattningar och åsikter.

Därmed blir Tomas tvivlaren snarare Tomas den förtvivlade. Visst, att han personligen ville erfara Kristus föregriper den moderna empirismen. Men i vår tid reduceras Tomas till enbart empirist. Att han behövde personligt erfara Kristus är en del av hans förtvivlan, tilliten håller på och kollapsar. Tillit ställs i berättelsen snarare mot Tomas behov av att personligen ha kontroll, att kontrollera, än mot ett rent överbevisande. Beviskravet får därmed en mer sekundär betydelse än vad den ofta har i våra 'moderna' berättelser om Tomas den förtvivlade.

I modern tid utformas ibland gudstjänster och bön utifrån Tomas krav på att själv få erfara Kristus. Samlingar utformas så man ska få en upplevelse av Kristus, känna på ett speciellt, uppleva frid eller kraft. När detta händer ramlar dessa kyrkor i samma fälla som empirismen: Upplevelsen och erfarandet blir en sann representant för verkligheten, representationen börjar därmed ersätta verkligheten. Världen reduceras till vår upplevelse. Tron blir en upplevelse.

Per Herngren
Påskdagen, 2012-04-08, version 0.1.2

Tack till Leif Herngrens bloggartikel: "Kristus är uppstånden – Ja, han är verkligen uppstånden – Påskdagen".

En kyrka är ett samhälle bland samhällen

2012-04-01T01:27:00.001-07:00

Ifall vi förstår samhällen som kretsande kring torg och de gemensamheter som uppstår, blir föreställningen om Samhället lite av en mystisk vidskepelse. Men hallå, har någon någonsin besökt Samhället? Ifall Samhället inte finns kan kyrkan inte gå ut i samhället, den kan inte verka i samhället.

Dualismen kyrka och samhället därute blir en maktteknik för att dölja att kyrkor är samhällen likvärdiga med alla andra samhällen. Varje gemensamt beslut är lika politiskt som andras gemensamma beslut.

Kring kyrkbänkar, kyrktorg och kaffebord cirkulerar människor, liturgier, kaffe och fika. Samhället som bildas är inte liktydigt med organisationen kyrka, däremot hamnar det i resonans med organisationer och byggnader.

Om inte kyrksamhället blir självupptaget går dess omloppsbanor ut bland andra samhällen. Ifall det dessutom är solidariskt med förtryckta, fängslade och fattiga så griper det in i andra samhällen. Det lägger sig i. Samhällen är inte åtskilda sfärer. De hamnar i konflikter och resonanser med varandra.

Per Herngren
2012-04-01, version 0.1

Må Gud välsigna dig med obehag

2012-03-30T06:32:00.001-07:00

Franciskansk välsignelse och bön av Philip Yancey

Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.

Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.

I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen

Referens
Philip Yancey, Bön Spelar det någon roll?, Libris, 2008.

'Leva enkelt' är individualisering

2012-03-21T02:48:00.001-07:00

Leva enkelt-teologin privatiserar kristendomens radikalitet. Gemensam egendom kombinerat med civil olydnad och ickevåld möjliggör radikala och komplexa samhällen med tillgång till stora resurser. Det skapar resurser för snabba ingripanden i krig och förtryck. Gemensamt kan kyrkor, kommuniteter och ickevåldsgrupper ha tillgång till exempelvis fartyg och hela bostadsområden. Vi kan börja leva det samhälle vi vill ha.

Leva enkelt är en del av kapitalismen och den privata egendomen - fast mindre. Poängen med gudsriket är inte förminskning. Vår uppgift är inte att förminska gudsriket. Vi lever ett gudsrike som utvecklas genom olika möten med förtryckta och förtryckare, möten övergår till pulser av solidariska samhällen. Men gudsriket vecklar dessutom ut sig genom att gripa in i förtryck och våld. Leva enkelt blir faktiskt mer individualistiskt än till och med kapitalismen.

Jag föreslår därför att vi överger leva enkelt-teologin och ersätter den med en befrielseteologi om gemensam egendom och ickevåld. Även kommuniteter och kooperativa samhällen kan bli självrättfärdighet. Ickevåldets ständiga ingripande i våld och förtryck behövs i kombination med solidariska gemenskaper (samhällen) för att bygga upp en fungerande och pulserande solidaritet. En solidaritet som går ut, vecklar ut sig, istället för att stänga inne sig.

Per Herngren
2012-03-21, version 0.1

Martin Luther Kings liv och ickevåld

2012-03-15T08:29:00.000-07:00

Leif Herngren har skrivit en bloggartikel som sammanfattar Martin Luther Kings liv, civila olydnad och ickevåld. Min far, Leif, åkte över till USA 1968 för att bland annat träffa Martin Luther King. Men King blev skjuten strax innan, och Leif fick träffa flera av hans medarbetare istället. Det var Leifs arbete med ickevåld och hans Martin Luther King böcker som fick mig intresserad i tonåren av ickevåld.

Artikeln utgår från Leifs läsning av Fredrik Sunnemarks doktorsavhandling (2001 Göteborgs Universitet), An Inescapable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr.

Individualiserad kristendom

2012-03-11T05:58:00.001-07:00

Politik och moral reduceras ibland till stat och individ. Den kristna kyrkan gör den radikala vändningen att lägga det politiska och moraliska ansvaret på gemenskaper, kroppar och relationer. Den gemenskap som bildar kropp gör politiska och moraliska ingripanden. Befriar fångna. Ger mat till hungrande. Krossar ok. Interventionen blir därmed en del av gemenskapen, av kristi kropp, av kyrkan.

Interventionen fullföljer dessutom rättvisa och rättfärdighet. Ingripandet reduceras därmed inte till medel för att påverka andra att ta över det politiska och moraliska ansvaret. Målet blir istället medlet. Kyrkan lever befrielsen, lever gudsriket. Gudsriket blir dock inte helt förverkligat. Kristendomen vore i så fall förverk(lig)ad. Det är snarare ständigt blivande.

Radikaliteten stängs inte in i kyrkan. Den blir inte självrättfärdighet. Den smittar andra gemenskaper till medansvar. Samhällsförändring blir på sätt relationer av ingripanden vilka hamnar i resonans med varandra.

Klassiska makttekniker för att neutralisera kyrkans radikalitet är att hänvisa moral till individen och politik till staten. Kyrkan reduceras till medel som ska påverka individens moral eller statens politik. Kyrkan hindras på så sätt från att leva befrielsen.

En nyare neutraliseringsteknik är att individualisera både moral och politik. Individen föreställs kunna leva politiskt radikalt. Gemenskapen reduceras till kraftkälla för individens politiska och moraliska engagemang. Kristi kropp hindras fortfarande från att leva gudsriket, från att bli blivande gudsriket.

Per Herngren
2012-03-11, version 0.1

Religion

2012-03-08T21:51:00.002-08:00

Svenska Akademiens Ordbok visar att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.

"I sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER."

Förföljelse mot religiösa kan delvis förklaras med att religionen förskjuter förpliktelse från familjen, staten, kejsaren, arbetsgivaren till gud. Gud som kärlek till sin nästa, till de minsta, till de utstötta, till de förtryckta, skapar en annan förpliktelse än kärlek till de sina, de nära, de lika, eller kärlek till överhet och stat.

Religionen blir därmed ett ständigt hot mot lojalitet till familj, nation och överhet.

Detta hot har delvis neutraliserats av vissa kyrkor och tempel genom att skapa en egen religiös sfär vid sidan av. En sfär som inte förpliktigar utanför sig själv. En annan neutraliseringsteknik är att individualisera och privatisera förpliktelsen. Individen skulle vara förpliktigad att vara radikal själv.

Religionssociologen Durkheim skiljer religion från magi och andlighet vilka kan privatiseras. Religion är dock alltid gemenskap, en förpliktigande gemenskap. En gemenskap som har förpliktelser.

Per Herngren
2012-03-09, version 0.1

'Tro' byts ut helt till 'förtröstan' i tysk bibelöversättning

2012-02-10T07:02:00.000-08:00

Tro har i modern tid fått en annan betydelse än vad den har i religion och i bibeln. Därför tar en tysk bibelöversättning helt bort tro och ersätter det med förtröstan och tillit.

Tro har två moderna betydelser som förvirrar. Tro har bland annat fått den betydelse som det har i uttrycket "tro och vetande". Tro har dessutom en annan mer intellektuell livsåskådningsbetydelse som i uttrycket "tro på". Det gör att kristendomens och bibelns tro görs obegripligt idag.

Tro handlar i vårt språk inte längre om hur det är möjligt att ta korset, fängelse och straff på sig, ingripa i vålds- och förtryckssituationer. Eller om möjligheten till det omöjliga, till det okontrollerbara, till det oförutsägbara. Denna obegriplighet är egentligen onödig eftersom vi har bra begrepp på svenskan. Eller är "tro" ett sätt att neutralisera bibeln och kristen förtröstan? Tro är kanske ett maktmedel som garanterar att vi har kvar vår egentliga förtröstan i lönearbete, pensionsfonder, egna hem och privat egendom?

I den tyska bibelöversättningen löser man förvirringen på ett genialiskt sätt genom att helt ersätta tro (glauben) med förtrösta, förtröstan, tillit, tillit till (vertrauen).

Så här förklarar min far, Leif Herngren, bytet av begrepp i ett mejl:

"Här får du något om tyskans översättning av tro. I den översättning jag har - Die Gute Nachricht. Die Bibel in heutigen Deutsch - har man ersatt det tyska ordet för tro - glauben - med ordet vertrauen, förtrösta, ha tillit till och med substantivet Vertrauen.

Johannes 3:16 "Gott liebte die Menschen so sehr, dass er seinen einzign Sohn hergab. Nun wird jeder, der seinen Vertrauen auf den Sohn Gottes setzt..."

Hälsar i Vertrauen Leif"

8 februari 2012

Läs mer om teologi och samhällsförändring på Leif Herngrens blogg:
http://leifherngren.wordpress.com/

Tron på Gud. Eller tron på tron på Gud.

2012-02-07T11:51:00.000-08:00

När man en gång i tiden började översätta bibeln till latin blev man tvungen att göra en distinktion för att inte förlora betydelsen av tro. Idag är denna distinktion kanske mer aktuell än den var på den tiden. Tro förlorar idag ofta sin mening och förvandlas till sin motsats.

I diskussionerna kring översättningen till latin skilde man på två sorters tro: Tron på den man tror. Och tron på tron på den man tror. Tron på den man tror är en tillit till Gud. Tron bryter därför med individualistisk gärningslära, instrumentalism, kontroll, effektivitetssökande samt tron på sin egen förmåga.

Tron på tron på den man tror gör istället tron till gärningslära. Genom att betona innerlighet, vissa känsloupplevelser, fylla på, ladda batterier, växandet i tron, förvandlas tilliten till Gud till en tro på tron, en tro på sin förmåga att tro.

Per Herngren
2012-02-07, version 0.1

Tack till Bengt Andreassons predikan i Rosa Huset i Angered 5 februari 2012

Är Kristna Freds organisatoriskt självdestruktivt?

2012-01-29T02:58:00.000-08:00

Jag är på en spännande Kristna Freds träff för ickevåldstränare. Vi är några muslimer, kristna och ateister som tränar ickevåld och lär oss av varandras övningar och tränarmisstag.

Spännande samtal sker ofta i pauser och på kvällarna. Under en paus försökte vi analysera ifall det finns en organisatorisk självdestruktiv filosofi i Kristna Freds. Och hur stark den är jämförbart med självskapande, återskapande, pulserande och rekursivt organiserande i Kristna Freds.

En i styrelsen berättade att det främst finns två pulserande, gungande forum i riks-kristna-freds. Det är årsmötet och idédagen. Många andra samlingar som organiseras är dock 'events' eller enskilda samlingar. De har byggt in sin egen självdestruktivitet. De planeras för att hända en gång, de börjar och de ska avslutas vid en viss tidpunkt.

Fördelen med att hålla en takt, exempelvis ickevåldsvecka, första veckan i augusti varje år, är att det genom puls skapas resonans, gung. Resonans är ett sätt att spara energi. Man dras med istället för att köra slut sig. Kyrkor bygger på sådana resonanser: gudstjänster, läxhjälp varannan vecka, soppkök för papperslösa varje fredag, söndagsskola, församlingsrådet en gång i månaden ...

För att en puls ska skapa resonans behöver man hålla takten. Det går inte att ändra datum och tider då och då. Ifall en resonans byggs upp kan den hamna i resonans med andra organisationers resonanser. Det innebär att man tillför varandra energi. När jag dansar kurdisk dans blir jag helt färdig de första minuterna. Men när jag kommer i resonans med de andra dansarna kan jag fortsätta att dansa länge, riktigt länge.

Ifall en organisation främst fungerar genom pulser och rytmer kan enstaka enskilda samlingar fungera som breaks. De tillför något till gunget. De bryter av. Ifall en organisation istället främst ägnar sig åt breaks är det svårt att dras med i gunget. Och det tar tusentals gånger mer energi för att genomföra saker.

Hade Maria foglossning?

2011-12-18T02:51:00.001-08:00

Att förpassa Jesus till vårt inre är en maktmetod för att förvisa honom till andlighet, till det privata. Men Maria hade faktiskt Jesus inom sig, inte som ett förandligande eller magisk kraftkälla utan som inkarnation, i-kropp. Det tog på krafterna med yrsel, illamående, tyngd och värk.

Tack till Emanuel Furbackens predikan i Mariakyrkan, Hammarkullen, 18 december 2011.

Centralstyrande går om intet

2011-12-09T03:03:00.001-08:00

"Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge ... då går deras planer om intet." (Psaltaren 146:3-4)

Regeringar och styrelser kanske vill styra och hjälpa, men de kan inte. Vi kan inte lita på att någon central instans eller härskare regerar åt oss. Det myller av beslut som tas och bör tas är för komplexa för centralstyrning. Det krävs därför av oss som grupper och organisationer att regera. Som Gandhi säger: låt målet bli vårt medel. Låt oss leva de samhällen vi vill leva.

Per Herngren
2011 12 09 Från den demokratiska predikan innan soppköket i Hammarkullen som drivs av Ria Hela Människan, Mariakyrkan och där även Fikonträdets ickevålds- och motståndskommunitet ingår.

Gudsriket är nära - rumsligt

2011-12-04T02:50:00.001-08:00

När Markus säger att gudsriket är nära menar han rumsligt - inte nära i tiden. Gudsriket är mitt ibland oss. Det stängs inte in i individens inre eller förskjuts till framtiden. Det är nära, närmande, nuddande.

Tack till Tobias Herrströms predikan i Hammarkullen 4 december 2011.

Bibeln har inga liknelser

2011-10-21T05:24:00.001-07:00

(Är det någon som kan lite grekiska eller armeniska som kan hjälpa till med vad ordet liknelse hade för etymologiska betydelser i dessa språk när testamentet utformades.)

'Liknelser' neutraliserar berättelserna i bibeln. Det blir ett maktbegrepp för att göra bibeln menlös och ickekrävande. Jag föreslår att man istället använder ordet översättning. Bibelns berättelser innehåller faktiska innovationer, förslag på möjliga lösningar. Dessa kan vara bra eller dåliga, de behöver alltid översättas och finslipas.

Liknelse gör istället bibeln till ett pedagogiskt problem. Liknelse gör bibelläsningen individuell och subjektiv. Liknelser i bibeln blir till för att jag bättre ska förstå en helt annan mening, något liknande. Meningen i liknelsen skulle alltså finnas gömd någon annanstans. Eftersom meningen mystifieras går den inte att se, vi behöver därför se något liknande för att förstå. Liknelsen blir därmed en paranoid kod. Var hittar jag den där meningen som finns någon annanstans än i bibeltexten? Meningen i bibeln blir inte framför bibeln, hur kan detta användas? Meningen hamnar bakom, bortanför bibeln, som något som inte kan uppfattas direkt.

En bra översättning görs väldigt respektfull. Hur översätter vi detta i det här lokala sammanhanget? En bra översättning tappar ofta likheten. Det som försöker likna missar ofta den faktiska betydelsen.

Under den demokratiska predikan i Mariakyrkan 21 oktober pratade vi om hur man läser följande text som ett faktiskt förslag som behöver översättas till Hammarkullen och finslipas av oss. Eller vad som händer om man istället läser texten som en liknelse:

"Med himmelriket är det som ... fina pärlor. Om (vi) hittar en dyrbar pärla går (vi) och säljer allt (vi) äger och köper den." (Matteusevangeliet 13:46)

En läsning som översätter funderar varför ägande fångar oss. Vi funderar över hur kyrkan behöver organisera boende och mat så folk kan leva himmelriket utan annan egendom än himmelriket. Texten vänder sig därmed inte så mycket till individen utan till gemenskapen och kyrkan. Under predikan kom vi inte så mycket längre, men istället för att sätta punkt för samtalet, satte vi komma för predikan. Den fortsätter!

Tja, fler läsningar?

Per Herngren
2011 10 21, version 0,1

Civil olydnad är att komma till tro

2011-08-28T02:43:00.001-07:00

Civil olydnad omvänder tron på lönearbetet, egna hemmet och egendom till en tillit att rätten och ickevåldet har förmåga att gå direkt in i förtryck, våld och fängelse. För att leva rätten där den behövs mest.

Det är tron att målet kan bli vårt direkta medel utan garantier från stat, politisk styrka eller privat egendom. Det är tron att sårbarhet och osäkerhet är mäktigare än alla omöjliga försök att bli osårbar och säker.

Per Herngren
2011-08-28, version 0.1

Inspirerad av Leif Herngrens predikan i Hammarkullen 2011-08-38

Korsfästelsen som kristendomens ateism

2011-08-16T03:09:00.001-07:00

Filosofen Zizek menar att korsfästelsen är kristendomens brytning med en dikterande härskargud som hjälper de sina eller de som ber. Den guden avsätts genom korset. Ingen gud räddar Jesus. Kvar blir en gud som inte härskar, som inte är en magiker som skickar kraft till dem som ber. Gud blir då kärlek, befrielse, solidaritet, olydnad mot härskandet. Gud blir mötet med den fattige och förtryckte.

Tränga undan och ersätta herre, fader, kung

2011-07-06T04:05:00.001-07:00

Herre, fader och kung används på två motsatta sätt i bibelns berättelser. Antingen som att Gud är ytterligare en herre eller kung - fast en exemplarisk sådan. Eller som att Gud tränger undan och ersätter vår underordning och tro på kungar och fäder. I engelskan betyder displace både tränga undan och ersätta.

Första användningen rättfärdigar härskande genom att det är den gode härskarguden som härskar, och den andra tränger bort och avskaffar härskandet. Gud bemäktigar oss, vill något annat än att härska.
Den härskande kungen eller fadern trängs undan och ersätts med en annan tro (tro används här i betydelsen praktiserad tillit). Tron på makten övergår i en tro på att vi kan leva gudsriket, att det är i kommande.

Ersättande av en lydnadsfull tillit till makt och härskande med en tro på ickehärskandet utmanar givetvis maktordningar och leder förr eller senare till förföljelse. Det är därför tro är avgörande i kristendomen. Tro är nödvändigt för att gudsriket ska kunna bli i kommande, ständigt blivande, materialisering, inkarnering.

För de första kristna ledde utmanande uttalanden som att Gud är vår fader till att de förföljdes av sina familjer. I vissa perioder var förföljelsen från familjerna och familjefäderna värre än förföljelsen från de herrar som kände sig hotade av att Gud är vår herre.

Hur ska vi idag få liv i en lika utmanande tro på Gud? Att Gud är vår herre, kung eller fader missförstås ofta som att Gud faktiskt är en fader eller en herre, fast en god sådan. För att inte missförstås och bli del av rättfärdigande av härskande kan man därför använda moderna synonymer till herre och kung, alltså det vi idag underordnar oss, det vi sätter vår tillit till idag:
Gud är vårt lönearbete.
Gud är vår stat.
Gud är vårt Nato.
Gud är vårt FN krig.
Gud är vårt rättfärdiga krig.
Gud är vårt kärnvapen.
Gud är vår bolagsstyrelse.
Gud är vår nation.
Gud är vårt Egna Hem.
Gud är vår besparning.

Genom att ge liv i tron på en Gud som kan ersätta och tränga undan andra ordningar börjar vi också bryta med dualistiska makttekniker som förpassar tro till en egen avskild sfär: Exempel på sådana dualistiska makttekniker är politiskt/religiöst, värld/gudsrike, samhälle/kyrka. Därmed tvingas vi inse att varje kyrka, varje kristen kommunitet, är lika mycket samhälle som varje annat samhälle: som städer, förorter, bygder, organisationer, arbetsplatser, träffpunkter. Genom att kyrkan och Guds rike bli jämlik andra samhällen trängs också maktordningar undan. Det sker inte genom maktkamp utan genom omvändelse till en ny tro, en tillit till ett mer ickevåldsligt, demokratiskt och sårbart sätt att leva tillsammans.

Displace, Gud är vårt ..., ersätter då också samhällsförändring genom påverkan av en annan mäktig aktör. Tro är inte strategisk påverkan av regeringar och härskare. Det är inte så att kyrkan påverkar Världen eller Samhället. Varje kyrka bildar samhällen genom tillit till att befrielsen redan är här. Istället för påverkan av ett mäktigt subjekt, regeringen, så blir kyrkan subjektet. Kyrkan börjar regera. Detta rike kan givetvis kopieras, imiteras, finslipas och mångfaldigas. Men det kan inte centraliseras till ett härskande. Tro smittar av sig, bjuder in, välkomnar, tar hand om, drar med, knuffar undan, ingriper.

Det är tron som övervinner invändningen, den som alltid stoppar oss: "Visst, rättvisa och ickevåld verkar omöjligt och orealistiskt men lita på det ändå, för det är så vi kan leva bra ihop." Tro är tilliten som gör att vi kan leva gudsriket, leva det samhälle vi vill ha.

Människas inre och yttre är förvillolära

2011-07-04T11:51:00.001-07:00

"Guds rike är inom er", står det enligt Bibelkommissionens översättning i Lukas 17:21.

I exempelvis engelska Revised English Bible, usa-ska Revised Standard Version Common Bible och i tyska Die Bibel in heutigem Deutsch står det istället "bland er" eller "mitt ibland er" (among, midst, mitten unter euch). I Bibelkommissionens noter till översättningen finns alternativet "mitt ibland er" som alternativ översättning vilket de dock inte ser som lika sannolik som sitt val "inom".

Här framträder helt olika världsbilder, olika syn på människa, gudsrike och Gud.

Å ena sidan Gud som inre, individualistiskt verkande gentemot en yttervärld. Gudsriket blir därmed metafor på något som skulle ske i ett inre och som sedan skulle påverka en yttervärld.

Eller å andra sidan gudsriket som att faktiskt, ometaforiskt, leva det samhället, det riket, här och nu. Här blir Gud och gudsriket verkande i gemenskap, omsorg, sårbarhet, beroende av varandra, och beroende av djur och växter. Guds rike materialiseras i kroppar, röster, samtal, solidaritet, ingripanden, direkt aktion, ickevåldsmotstånd, fördelning av resurser, ätande tillsammans, husrum, organisering, odling. Gudsriket blir ett sätt att leva tillsammans.

Tack till Leif Herngren för faktaletande och reflektion
leifherngren.wordpress.com

'Frid' är förvillande-lära

2011-06-20T04:01:00.001-07:00

I nya översättningen av svenska bibeln har frid vanligtvis översatts med fred. Det är för att frid alltmer blivit en tokig översättning. Tidigare användes frid med betydelsen fredad, skyddad. Den betydelsen finns kvar i fridlyst, fristad.

I dagens språk har frid bytt betydelse till individuell harmoni, känsla av lugn. Att fortsätta att använda den gamla översättningen frid blir del av omvändelsen till magisk fetischism, ladda batterierna: Utvinna kraft ur gudstjänster och bön. Åkalla kraft ur en härskargud. Denna kraft överförs sedan till alltmer överstressat lönearbete.

En del försvarar användningen av frid med att salem, shalom och peace både är personligt och politiskt, och att vi behöver två ord i svenskan där andra språk har ett ord. Men fred, fredad är personliga även i svenskan. De knyter an till personliga relationer och våra rättigheter att vara fredad från härskartekniker, förtryck och våld. Det är snarare frid, harmoni som är opersonliga. Frid och harmoni är närmast ouppnåliga känslor. De är del av medelklassideal kring lycka och harmoni.

Tillfälligt behöver vi känna frid, balans och harmoni. Vi behöver då och då släppa oro och bekymmer. Tänka på ingenting. Befinns oss i vila. Men att försöka hålla kvar känslan av frid blir en drog. Kamp, engagemang, solidaritet, omsorg, empati, inlevelse skulle då bli omöjliga eftersom dessa inte är frid och harmoni.

Att leva är inte att vara i balans, liv är ur balans, i svängning och i rörelse.

Pingsten krossar barriärer

2011-06-12T04:47:00.001-07:00

Pingsten spränger barriärer, barriärer av språk, av religion, av kultur. På pingsten sker detta genom möten utanför sin egen container. Därmed börjar kristi kropp andas. Kroppen får i pingsten liv. Liv förstås inte som egenskap, utan som livlighet, puls, andas ihop.

Pingsten är högljud. I pingsten intensifieras kroppsligheten genom mötet med andra. Kristi kropp, kyrkan, blir då inte en kropp med olika organ. Kristi kropp börjar andas genom det livliga mötet mellan kroppar, mötet med andra.

Pingsten börjar därmed leva gudsriket. Det kommande gudsriket är då ständigt i kommande. Återkommande genom sin puls, livlighet, andning. Det är inte återkommande av kristi identitet, utan återkommande av skillnader som möts och skapar liv.

Tja, det var ungefär så här jag förstod Bengt Andreassons predikan idag, pingsten 2011, i Rosa Huset Lövgärdet, Angered, världen.