Amen kommer från hebreiskan med betydelsen 'helt säkert', 'ja absolut'. Det används som ett välkomnande, ett bejakande, ett uttryck för tro i betydelsen förtröstan till något som redan är i blivande. Det kan vara solidaritet, rättvis fördelning, gudsrike, omsorg, gemenskap. Bönen och amen är därmed avgörande del av rätten, av gudsriket, av gemenskapen. Det som inte bejakas förlorar kraft. Bejakande är livets levande. Bejakande är inte medel för livet, bejakande är att leva.
Amen översätts också till 'låt det bli så'. Det blir därmed mer tvetydigt. Det kan fortfarande vara bejakande. Men det kan också förstås instrumentellt som en befallning eller begäran om att få något som saknas, exempelvis ett jobb eller ett hus. Amen producerar i så fall en brist, ett ickebejakande. Amen övergår därmed till magi och instrumentalism. På så sätt åtskiljs bönen från det den skulle bejaka. Den reduceras till medel för att få något annat än det som bönen är, annat än att vara nödvändig del av det som amen bejakar. Amen gör i så fall gudsriket till brist, saknad.
Per Herngren
2012-06-28, version 0,1
torsdag, juni 28, 2012
Amen som bejakande eller skapande av brist
torsdag, juni 07, 2012
När kristna kommuniteter producerar individualism
'Community' betyder i engelskan samhälle och gemenskap. Det är något vi gör och är tillsammans. Det är något gemensamt. Gemensamma ansvar, saker, institutioner, traditioner, verksamheter, solidariteter, omsorger, gemensamma liv. Samhällen, communities, värjer sig därmed från det abstrakta mystiska Samhället, vilket snarare är vidskepelse än något faktiskt existerande.
Kommuniteter som Catholic Worker i USA och i Europa försöker praktiskt leva det samhälle de vill ha. Kommuniteter är försök att leva gudsriket. Detta innebär givetvis misstag och misslyckanden. Kommuniteter justerar kontinuerligt sådana misslyckanden genom jämlika samtal, lyssnande, reflektion och genom att förverkliga demokrati.
Demokratin i kommuniteter är mycket inspirerat från demokratisk utveckling hos kväkare, jesuiter och feminister. Kommuniteter i USA bygger vidare på hundratals år av finslipning av omsorg, organisation och demokrati. Varje kommunitet skapar ett regerande. Ett gemensamt regerande, 'community'. Så som när andra organisationer regerar eller misslyckas med att regera. Kommuniteter är i princip jämlika samhällen med exempelvis företag, kommuner, stater och andra organisationer.
När kommuniteter överförs till nutidens Sverige frestas kommuniteterna att förvandlas från samhälle, gemenskap, gudsrike till produktionsapparat för individualism. Kommuniteterna ses i sådana fall inte som kristi kropp, gudsrike och som samhälle utan som stöd för medlemmen, för den enskilde, för individen.
Kommuniteten omvandlas till kraftkälla för att individen ska kunna leva radikalt kristet, eller för att individen ska orka med sitt jobb och sina studier och sin familj. När det initieras radikala verksamheter i sådana kommuniteter belastas verksamheten individen istället för gemenskapen. Kommuniteten tar inte på sig ansvar för hur gudsriket levs. Gudsriket får inte bli 'community', gemensamt. Ansvaret läggs över på individen. Sådana kommuniteter förvandlas till produktionsapparater för dagens hyperindividualism. En individualism där gemenskapen bejakas och hyllas, men där gemenskapen blir till för individen.
Tja, någon som har erfarenhet eller funderingar kring detta?
Per Herngren
2012 06 07, version 0.1
Tack till Lars Edvardsson och Jonas Abel för analyserande samtal kring kommunitetsliv.
måndag, maj 28, 2012
Pastor, gudstjänstvärd och gudstjänstdeltagare fängslade under pingstmässa vid SAAB Microwave
 |
| Claesgöran Johnson och Per Herngren hålls i förvar. Foto Lisa Gerenmark som inte själv blev gripen |
Claesgöran Johnson 0707-02 21 91
Per Herngren 070-88 77 211
Inbjudare och arrangörer av pingstmässa
Kontakt
Gudstjänstledare: Bengt Andreasson 070-6949291
Plantera vin- och fikonträd
Liv som skapar liv för alla
Ickevåldsriktlinjer
-
Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
-
Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
-
I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
-
Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
-
Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
-
Vi deltar under hela arrangemanget kl 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.
En pingst som återkommer
torsdag, maj 17, 2012
Pingstens ande är materialisering
Etymologiskt kommer ande från andning. Börja andas. Få liv. Att anden kommer till kyrkan under pingst innebär att kyrkan får liv. Förkroppsligas. Börjar materialisera. Börjar andas.
Att förkroppsligas innebär att möta motstånd. Liv som materialiserar tar plats. När kyrkan får liv möter den förföljelse och motstånd.
Ande är alltså inte motsatsen till materia såsom platonister och gnostiker tänker sig. Ande är själva materialiserandet. Som börjar andas och förkroppsligas. Livet tar därmed plats.
Andlighet idag kan ibland bli anti-ande för att slippa ta plats, och därmed slippa att möta motstånd och förföljelse. Det är en andlighet som flyr pingst.
Per Herngren
2012-05-17, version 0.1
Läs även första reflektionen om pingst: Livet ingriper och möter motstånd.
Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.
söndag, maj 06, 2012
Pålysning Välkommen på pingstmässa med civil olydnad 27 maj
Pålysning
Välkommen på pingstmässa!
Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering
Plats
Vi träffas kl 14 på Stensjökyrkan (undervåning). Gunnebogatan 18, Mölndal.Buss: Hållplats: Muraregatan, Buss 753
Bil: Från Mölndals centrum följ skyltning "Gunnebo" Uppför backen, kör några hundra meter: kyrkan på vänster sida.
Anmälan
konfliktingripande(snabel-a)gmail.com
Ange: namn, adress, mobil, mejl.
Tala gärna om vilken roll du vill ha om du vet det redan nu. Se rubriken Uppgifter nedan i Kyrkomanual för ickevåld.
Inbjudare och arrangörer
Kontakt
Mässan och lokal: Sara Blom 070-88 93 890
Ickevåld och civil olydnad: Per Herngren 070-88 77 211
Anmälan: Se under rubrik anmälan.
Tider
Kyrkomanual för ickevåld
- Plantera vin- och fikonträd på båda sidor om stängslet.
- De som väljer att gå över stängslet och plantera blir möjligen gripna. Sannolikt allt från några minuter till flera timmar.
- Leda en del av mässan
- Gudstjänstvärd och fredsbevarare. Välkomna polis, arbetare, vakter och andra gudstjänstbesökare. Följa dem under tiden de är med oss.
- Stödperson för gripna. Vänta utanför polisstation. Kontakta anhöriga.
- Resonans: Förstärkande resonans för pingstmässan: ex mejl, blogg, twitter, facebook, media, skriva artiklar.
- Hustomtar: Laga lunch och fika.
Plantera vin och fikonträd
Liv som skapar liv för alla
Ickevåldsriktlinjer
- Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
- Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
- I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
- Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
- Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
- Vi deltar under hela arrangemanget 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.
En pingst som återkommer
tisdag, april 24, 2012
Pingst: Livet ingriper och möter motstånd
I pingst får kristi kropp liv i världen. Den börjar andas. Den tar plats. Den skapar gemenskap och liv. Den möter därmed motstånd. I pingst överlåter sig kyrkan från att vara gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar till ett liv för livet, för världen. Kyrkan börjar andas där andning hindras, där död och förtryck råder.
Från pingst lever livet, livet lever ut, tar plats där död tar plats, Det är genom pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingsten.
Livet tar plats där människor hotas och förtrycks. Liv som lever och tar plats möter alltid motstånd. Pingst som livets levande, liv som tar plats, kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.
Per Herngren
2012-04-24, version 0,1
Läs även Pingstens ande är materialisering.
Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.
söndag, april 15, 2012
'Lycka' finns inte i bibeln
Liberalismens högsta värde (metavärde) är lycka. När vi i morse pratade om lycka strax före gudstjänsten i Rosa Huset, Lövgärdets missionskyrka, kunde vi inte komma på ett enda ställe i bibeln där lycka nämns. Någon som vet? Lycka tycks vara periferert i kristendomen.
Lycka används dock ibland som maktteknik i kyrkor. Den används för att individualisera kristendom. Kyrkor hindras att bli samhällen, riken, som prövar olika sätt att förverkliga den rättvisa och den omtänksamma solidaritet bibelberättelser och profeter kämpar för. Kyrkor blir istället instrument för att göra något med individen, eller för att tillföra indiven något.
Gudstjänst och bön omvandlas dessutom ibland till magisk fetischism som med olika metoder producerar lycka hos individen.
Per Herngren
2012-04-15, version 0,1
söndag, april 08, 2012
Ja, han är verkligen uppstånden & Tomas den förtvivlade
"Kristus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden. Så hälsade vi ... varandra med denna ryska påskhälsning." (citerat från Leif Herngrens blogg)
Om Kristus verkligen är uppstånden. Och ifall det är avgörande för kristen
tro. I så fall blir kristen tro begriplig när vi förstår tro som
förtröstan och tillit.
Ifall tro istället hade den moderna betydelsen “tro på”, i så fall skulle
“verkligen är (uppstånden)” reduceras till “uppfattning att”. Men
“verkligen uppstånden” gör sig oberoende av uppfattning. Verkligen är
verkligt oberoende av ifall vi uppfattar det eller inte. Världen och
kristendomen kan inte reduceras till subjektiv uppfattning, åsikt eller
upplevelse. Det verkliga är oberoende av uppfattning och åsikt. (Jovisst,
åsikter är också verkliga i sig själv, som åsikter, ingen dualism här inte.)
Därmed handlar kristendom om ifall vi har förtröstan till att Jesus
övervinner döden. Förtröstan kan ju inte reduceras till subjektivitet.
Vi förtröstar på någon annan, på något annat, på något som vi inte själva har kontroll över. Motsatsen
mot tro (förtröstan) blir därmed förtvivlan snarare än den moderna
betydelsen som ordet tvivel fått. Tro kan därmed aldrig bli individuell
och privat. Tro är förtröstan på något annat än mig själv, mina förmågor, upplevelser, uppfattningar och åsikter.
Därmed blir Tomas tvivlaren snarare Tomas den
förtvivlade. Visst, att han personligen ville erfara Kristus föregriper den moderna empirismen. Men i vår tid reduceras Tomas till enbart empirist. Att han
behövde personligt erfara Kristus är en del av hans förtvivlan, tilliten håller
på och kollapsar. Tillit ställs i berättelsen snarare mot Tomas behov av
att personligen ha kontroll, att kontrollera, än mot ett rent överbevisande. Beviskravet får därmed en mer sekundär
betydelse än vad den ofta har i våra 'moderna' berättelser om Tomas den
förtvivlade.
I modern tid utformas ibland gudstjänster och bön utifrån Tomas krav på att själv få erfara Kristus. Samlingar utformas så man ska få en upplevelse av Kristus, känna på ett speciellt, uppleva frid eller kraft. När detta händer ramlar dessa kyrkor i samma fälla som empirismen: Upplevelsen och erfarandet blir en sann representant för verkligheten, representationen börjar därmed ersätta verkligheten. Världen reduceras till vår upplevelse. Tron blir en upplevelse.
Per Herngren
Påskdagen, 2012-04-08, version 0.1.2
Tack till Leif Herngrens bloggartikel: "Kristus är uppstånden – Ja, han är verkligen uppstånden – Påskdagen".
söndag, april 01, 2012
En kyrka är ett samhälle bland samhällen
Ifall vi förstår samhällen som kretsande kring torg och de gemensamheter som uppstår, blir föreställningen om Samhället lite av en mystisk vidskepelse. Men hallå, har någon någonsin besökt Samhället? Ifall Samhället inte finns kan kyrkan inte gå ut i samhället, den kan inte verka i samhället.
Dualismen kyrka och samhället därute blir en maktteknik för att dölja att kyrkor är samhällen likvärdiga med alla andra samhällen. Varje gemensamt beslut är lika politiskt som andras gemensamma beslut.
Kring kyrkbänkar, kyrktorg och kaffebord cirkulerar människor, liturgier, kaffe och fika. Samhället som bildas är inte liktydigt med organisationen kyrka, däremot hamnar det i resonans med organisationer och byggnader.
Om inte kyrksamhället blir självupptaget går dess omloppsbanor ut bland andra samhällen. Ifall det dessutom är solidariskt med förtryckta, fängslade och fattiga så griper det in i andra samhällen. Det lägger sig i. Samhällen är inte åtskilda sfärer. De hamnar i konflikter och resonanser med varandra.
Per Herngren
2012-04-01, version 0.1
fredag, mars 30, 2012
Må Gud välsigna dig med obehag
Franciskansk välsignelse och bön av Philip Yancey
Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.
Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.
Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.
Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.
I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen
Referens
Philip Yancey, Bön Spelar det någon roll?, Libris, 2008.
onsdag, mars 21, 2012
'Leva enkelt' är individualisering
Leva enkelt-teologin privatiserar kristendomens radikalitet. Gemensam egendom kombinerat med civil olydnad och ickevåld möjliggör radikala och komplexa samhällen med tillgång till stora resurser. Det skapar resurser för snabba ingripanden i krig och förtryck. Gemensamt kan kyrkor, kommuniteter och ickevåldsgrupper ha tillgång till exempelvis fartyg och hela bostadsområden. Vi kan börja leva det samhälle vi vill ha.
Leva enkelt är en del av kapitalismen och den privata egendomen - fast mindre. Poängen med gudsriket är inte förminskning. Vår uppgift är inte att förminska gudsriket. Vi lever ett gudsrike som utvecklas genom olika möten med förtryckta och förtryckare, möten övergår till pulser av solidariska samhällen. Men gudsriket vecklar dessutom ut sig genom att gripa in i förtryck och våld. Leva enkelt blir faktiskt mer individualistiskt än till och med kapitalismen.
Jag föreslår därför att vi överger leva enkelt-teologin och ersätter den med en befrielseteologi om gemensam egendom och ickevåld. Även kommuniteter och kooperativa samhällen kan bli självrättfärdighet. Ickevåldets ständiga ingripande i våld och förtryck behövs i kombination med solidariska gemenskaper (samhällen) för att bygga upp en fungerande och pulserande solidaritet. En solidaritet som går ut, vecklar ut sig, istället för att stänga inne sig.
Per Herngren
2012-03-21, version 0.1
torsdag, mars 15, 2012
Martin Luther Kings liv och ickevåld
Leif Herngren har skrivit en bloggartikel som sammanfattar Martin Luther Kings liv, civila olydnad och ickevåld. Min far, Leif, åkte över till USA 1968 för att bland annat träffa Martin Luther King. Men King blev skjuten strax innan, och Leif fick träffa flera av hans medarbetare istället. Det var Leifs arbete med ickevåld och hans Martin Luther King böcker som fick mig intresserad i tonåren av ickevåld.
Artikeln utgår från Leifs läsning av Fredrik Sunnemarks doktorsavhandling (2001 Göteborgs Universitet), An Inescapable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr.
söndag, mars 11, 2012
Individualiserad kristendom
Politik och moral reduceras ibland till stat och individ. Den kristna kyrkan gör den radikala vändningen att lägga det politiska och moraliska ansvaret på gemenskaper, kroppar och relationer. Den gemenskap som bildar kropp gör politiska och moraliska ingripanden. Befriar fångna. Ger mat till hungrande. Krossar ok. Interventionen blir därmed en del av gemenskapen, av kristi kropp, av kyrkan.
Interventionen fullföljer dessutom rättvisa och rättfärdighet. Ingripandet reduceras därmed inte till medel för att påverka andra att ta över det politiska och moraliska ansvaret. Målet blir istället medlet. Kyrkan lever befrielsen, lever gudsriket. Gudsriket blir dock inte helt förverkligat. Kristendomen vore i så fall förverk(lig)ad. Det är snarare ständigt blivande.
Radikaliteten stängs inte in i kyrkan. Den blir inte självrättfärdighet. Den smittar andra gemenskaper till medansvar. Samhällsförändring blir på sätt relationer av ingripanden vilka hamnar i resonans med varandra.
Klassiska makttekniker för att neutralisera kyrkans radikalitet är att hänvisa moral till individen och politik till staten. Kyrkan reduceras till medel som ska påverka individens moral eller statens politik. Kyrkan hindras på så sätt från att leva befrielsen.
En nyare neutraliseringsteknik är att individualisera både moral och politik. Individen föreställs kunna leva politiskt radikalt. Gemenskapen reduceras till kraftkälla för individens politiska och moraliska engagemang. Kristi kropp hindras fortfarande från att leva gudsriket, från att bli blivande gudsriket.
Per Herngren
2012-03-11, version 0.1
torsdag, mars 08, 2012
Religion
Svenska Akademiens Ordbok visar att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.
"I
sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER."
Förföljelse mot religiösa kan delvis förklaras med att religionen förskjuter förpliktelse från familjen, staten, kejsaren, arbetsgivaren till gud. Gud som kärlek till sin nästa, till de minsta, till de utstötta, till de förtryckta, skapar en annan förpliktelse än kärlek till de sina, de nära, de lika, eller kärlek till överhet och stat.
Religionen blir därmed ett ständigt hot mot lojalitet till familj, nation och överhet.
Detta hot har delvis neutraliserats av vissa kyrkor och tempel genom att skapa en egen religiös sfär vid sidan av. En sfär som inte förpliktigar utanför sig själv. En annan neutraliseringsteknik är att individualisera och privatisera förpliktelsen. Individen skulle vara förpliktigad att vara radikal själv.
Religionssociologen Durkheim skiljer religion från magi och andlighet vilka kan privatiseras. Religion är dock alltid gemenskap, en förpliktigande gemenskap. En gemenskap som har förpliktelser.
Per Herngren
2012-03-09, version 0.1
fredag, februari 10, 2012
'Tro' byts ut helt till 'förtröstan' i tysk bibelöversättning
Tro har i modern tid fått en annan betydelse än vad den har i religion och i bibeln. Därför tar en tysk bibelöversättning helt bort tro och ersätter det med förtröstan och tillit.
Tro har två moderna betydelser som förvirrar. Tro har bland annat fått den betydelse som det har i uttrycket "tro och vetande". Tro har dessutom en annan mer intellektuell livsåskådningsbetydelse som i uttrycket "tro på". Det gör att kristendomens och bibelns tro görs obegripligt idag.
Tro handlar i vårt språk inte längre om hur det är möjligt att ta korset, fängelse och straff på sig, ingripa i vålds- och förtryckssituationer. Eller om möjligheten till det omöjliga, till det okontrollerbara, till det oförutsägbara. Denna obegriplighet är egentligen onödig eftersom vi har bra begrepp på svenskan. Eller är "tro" ett sätt att neutralisera bibeln och kristen förtröstan? Tro är kanske ett maktmedel som garanterar att vi har kvar vår egentliga förtröstan i lönearbete, pensionsfonder, egna hem och privat egendom?
I den tyska bibelöversättningen löser man förvirringen på ett genialiskt sätt genom att helt ersätta tro (glauben) med förtrösta, förtröstan, tillit, tillit till (vertrauen).
Läs mer om teologi och samhällsförändring på Leif Herngrens blogg:
http://leifherngren.wordpress.com/
tisdag, februari 07, 2012
Tron på Gud. Eller tron på tron på Gud.
När man en gång i tiden började översätta bibeln till latin blev man tvungen att göra en distinktion för att inte förlora betydelsen av tro. Idag är denna distinktion kanske mer aktuell än den var på den tiden. Tro förlorar idag ofta sin mening och förvandlas till sin motsats.
I diskussionerna kring översättningen till latin skilde man på två sorters tro: Tron på den man tror. Och tron på tron på den man tror. Tron på den man tror är en tillit till Gud. Tron bryter därför med individualistisk gärningslära, instrumentalism, kontroll, effektivitetssökande samt tron på sin egen förmåga.
Tron på tron på den man tror gör istället tron till gärningslära. Genom att betona innerlighet, vissa känsloupplevelser, fylla på, ladda batterier, växandet i tron, förvandlas tilliten till Gud till en tro på tron, en tro på sin förmåga att tro.
Per Herngren
2012-02-07, version 0.1
Tack till Bengt Andreassons predikan i Rosa Huset i Angered 5 februari 2012
söndag, januari 29, 2012
Är Kristna Freds organisatoriskt självdestruktivt?
Jag är på en spännande Kristna Freds träff för ickevåldstränare. Vi är några muslimer, kristna och ateister som tränar ickevåld och lär oss av varandras övningar och tränarmisstag.
Spännande samtal sker ofta i pauser och på kvällarna. Under en paus försökte vi analysera ifall det finns en organisatorisk självdestruktiv filosofi i Kristna Freds. Och hur stark den är jämförbart med självskapande, återskapande, pulserande och rekursivt organiserande i Kristna Freds.
En i styrelsen berättade att det främst finns två pulserande, gungande forum i riks-kristna-freds. Det är årsmötet och idédagen. Många andra samlingar som organiseras är dock 'events' eller enskilda samlingar. De har byggt in sin egen självdestruktivitet. De planeras för att hända en gång, de börjar och de ska avslutas vid en viss tidpunkt.
Fördelen med att hålla en takt, exempelvis ickevåldsvecka, första veckan i augusti varje år, är att det genom puls skapas resonans, gung. Resonans är ett sätt att spara energi. Man dras med istället för att köra slut sig. Kyrkor bygger på sådana resonanser: gudstjänster, läxhjälp varannan vecka, soppkök för papperslösa varje fredag, söndagsskola, församlingsrådet en gång i månaden ...
För att en puls ska skapa resonans behöver man hålla takten. Det går inte att ändra datum och tider då och då. Ifall en resonans byggs upp kan den hamna i resonans med andra organisationers resonanser. Det innebär att man tillför varandra energi. När jag dansar kurdisk dans blir jag helt färdig de första minuterna. Men när jag kommer i resonans med de andra dansarna kan jag fortsätta att dansa länge, riktigt länge.
Ifall en organisation främst fungerar genom pulser och rytmer kan enstaka enskilda samlingar fungera som breaks. De tillför något till gunget. De bryter av. Ifall en organisation istället främst ägnar sig åt breaks är det svårt att dras med i gunget. Och det tar tusentals gånger mer energi för att genomföra saker.
Inlägg
