Amen kommer från hebreiskan med betydelsen 'helt säkert', 'ja absolut'. Det används som ett välkomnande, ett bejakande, ett uttryck för tro i betydelsen förtröstan till något som redan är i blivande. Det kan vara solidaritet, rättvis fördelning, gudsrike, omsorg, gemenskap. Bönen och amen är därmed avgörande del av rätten, av gudsriket, av gemenskapen. Det som inte bejakas förlorar kraft. Bejakande är livets levande. Bejakande är inte medel för livet, bejakande är att leva.
Amen översätts också till 'låt det bli så'. Det blir därmed mer tvetydigt. Det kan fortfarande vara bejakande. Men det kan också förstås instrumentellt som en befallning eller begäran om att få något som saknas, exempelvis ett jobb eller ett hus. Amen producerar i så fall en brist, ett ickebejakande. Amen övergår därmed till magi och instrumentalism. På så sätt åtskiljs bönen från det den skulle bejaka. Den reduceras till medel för att få något annat än det som bönen är, annat än att vara nödvändig del av det som amen bejakar. Amen gör i så fall gudsriket till brist, saknad.
Per Herngren
2012-06-28, version 0,1
torsdag, juni 28, 2012
Amen som bejakande eller skapande av brist
torsdag, juni 07, 2012
När kristna kommuniteter producerar individualism
'Community' betyder i engelskan samhälle och gemenskap. Det är något vi gör och är tillsammans. Det är något gemensamt. Gemensamma ansvar, saker, institutioner, traditioner, verksamheter, solidariteter, omsorger, gemensamma liv. Samhällen, communities, värjer sig därmed från det abstrakta mystiska Samhället, vilket snarare är vidskepelse än något faktiskt existerande.
Kommuniteter som Catholic Worker i USA och i Europa försöker praktiskt leva det samhälle de vill ha. Kommuniteter är försök att leva gudsriket. Detta innebär givetvis misstag och misslyckanden. Kommuniteter justerar kontinuerligt sådana misslyckanden genom jämlika samtal, lyssnande, reflektion och genom att förverkliga demokrati.
Demokratin i kommuniteter är mycket inspirerat från demokratisk utveckling hos kväkare, jesuiter och feminister. Kommuniteter i USA bygger vidare på hundratals år av finslipning av omsorg, organisation och demokrati. Varje kommunitet skapar ett regerande. Ett gemensamt regerande, 'community'. Så som när andra organisationer regerar eller misslyckas med att regera. Kommuniteter är i princip jämlika samhällen med exempelvis företag, kommuner, stater och andra organisationer.
När kommuniteter överförs till nutidens Sverige frestas kommuniteterna att förvandlas från samhälle, gemenskap, gudsrike till produktionsapparat för individualism. Kommuniteterna ses i sådana fall inte som kristi kropp, gudsrike och som samhälle utan som stöd för medlemmen, för den enskilde, för individen.
Kommuniteten omvandlas till kraftkälla för att individen ska kunna leva radikalt kristet, eller för att individen ska orka med sitt jobb och sina studier och sin familj. När det initieras radikala verksamheter i sådana kommuniteter belastas verksamheten individen istället för gemenskapen. Kommuniteten tar inte på sig ansvar för hur gudsriket levs. Gudsriket får inte bli 'community', gemensamt. Ansvaret läggs över på individen. Sådana kommuniteter förvandlas till produktionsapparater för dagens hyperindividualism. En individualism där gemenskapen bejakas och hyllas, men där gemenskapen blir till för individen.
Tja, någon som har erfarenhet eller funderingar kring detta?
Per Herngren
2012 06 07, version 0.1
Tack till Lars Edvardsson och Jonas Abel för analyserande samtal kring kommunitetsliv.
måndag, maj 28, 2012
Pastor, gudstjänstvärd och gudstjänstdeltagare fängslade under pingstmässa vid SAAB Microwave
 |
| Claesgöran Johnson och Per Herngren hålls i förvar. Foto Lisa Gerenmark som inte själv blev gripen |
Claesgöran Johnson 0707-02 21 91
Per Herngren 070-88 77 211
Inbjudare och arrangörer av pingstmässa
Kontakt
Gudstjänstledare: Bengt Andreasson 070-6949291
Plantera vin- och fikonträd
Liv som skapar liv för alla
Ickevåldsriktlinjer
-
Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
-
Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
-
I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
-
Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
-
Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
-
Vi deltar under hela arrangemanget kl 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.
En pingst som återkommer
torsdag, maj 17, 2012
Pingstens ande är materialisering
Etymologiskt kommer ande från andning. Börja andas. Få liv. Att anden kommer till kyrkan under pingst innebär att kyrkan får liv. Förkroppsligas. Börjar materialisera. Börjar andas.
Att förkroppsligas innebär att möta motstånd. Liv som materialiserar tar plats. När kyrkan får liv möter den förföljelse och motstånd.
Ande är alltså inte motsatsen till materia såsom platonister och gnostiker tänker sig. Ande är själva materialiserandet. Som börjar andas och förkroppsligas. Livet tar därmed plats.
Andlighet idag kan ibland bli anti-ande för att slippa ta plats, och därmed slippa att möta motstånd och förföljelse. Det är en andlighet som flyr pingst.
Per Herngren
2012-05-17, version 0.1
Läs även första reflektionen om pingst: Livet ingriper och möter motstånd.
Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.
söndag, maj 06, 2012
Pålysning Välkommen på pingstmässa med civil olydnad 27 maj
Pålysning
Välkommen på pingstmässa!
Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering
Plats
Vi träffas kl 14 på Stensjökyrkan (undervåning). Gunnebogatan 18, Mölndal.Buss: Hållplats: Muraregatan, Buss 753
Bil: Från Mölndals centrum följ skyltning "Gunnebo" Uppför backen, kör några hundra meter: kyrkan på vänster sida.
Anmälan
konfliktingripande(snabel-a)gmail.com
Ange: namn, adress, mobil, mejl.
Tala gärna om vilken roll du vill ha om du vet det redan nu. Se rubriken Uppgifter nedan i Kyrkomanual för ickevåld.
Inbjudare och arrangörer
Kontakt
Mässan och lokal: Sara Blom 070-88 93 890
Ickevåld och civil olydnad: Per Herngren 070-88 77 211
Anmälan: Se under rubrik anmälan.
Tider
Kyrkomanual för ickevåld
- Plantera vin- och fikonträd på båda sidor om stängslet.
- De som väljer att gå över stängslet och plantera blir möjligen gripna. Sannolikt allt från några minuter till flera timmar.
- Leda en del av mässan
- Gudstjänstvärd och fredsbevarare. Välkomna polis, arbetare, vakter och andra gudstjänstbesökare. Följa dem under tiden de är med oss.
- Stödperson för gripna. Vänta utanför polisstation. Kontakta anhöriga.
- Resonans: Förstärkande resonans för pingstmässan: ex mejl, blogg, twitter, facebook, media, skriva artiklar.
- Hustomtar: Laga lunch och fika.
Plantera vin och fikonträd
Liv som skapar liv för alla
Ickevåldsriktlinjer
- Välkomna besökare till mässan. Möt varje person med inbjudande respekt och artighet.
- Liv är värdighet och kärlek: Använd inget fysiskt eller psykiskt våld. Undvik att ropa och springa.
- I pingst börjar kyrkan andas för att skapa liv. Detta möter motstånd och protest. Under pingstmässan undviker vi själva att använda protest och negativa budskap.
- Alla deltagare, även stödpersoner, är medlem i vängrupp. Antingen kommer ni som vängrupp eller så välkomnas ni in i en vängrupp.
- Alla går igenom ickevåldsträning. Denna hålls före mässan.
- Vi deltar under hela arrangemanget 14-21. De som önskar kan dessutom överlåta sig till den vängrupp som ger stöd vid åtal, rättegång och straff.
En pingst som återkommer
tisdag, april 24, 2012
Pingst: Livet ingriper och möter motstånd
I pingst får kristi kropp liv i världen. Den börjar andas. Den tar plats. Den skapar gemenskap och liv. Den möter därmed motstånd. I pingst överlåter sig kyrkan från att vara gömd, rädd, introvert och fokuserad på sig själv och sina medlemmar till ett liv för livet, för världen. Kyrkan börjar andas där andning hindras, där död och förtryck råder.
Från pingst lever livet, livet lever ut, tar plats där död tar plats, Det är genom pingsten som kyrkan börjar möta motstånd och protester. Steningar, fängelse och avrättningar är en direkt följd av pingsten.
Livet tar plats där människor hotas och förtrycks. Liv som lever och tar plats möter alltid motstånd. Pingst som livets levande, liv som tar plats, kommer att innebära förföljelse. Det är i pingst motståndet börjar.
Per Herngren
2012-04-24, version 0,1
Läs även Pingstens ande är materialisering.
Välkommen på pingstmässa med civil olydnad!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.
söndag, april 15, 2012
'Lycka' finns inte i bibeln
Liberalismens högsta värde (metavärde) är lycka. När vi i morse pratade om lycka strax före gudstjänsten i Rosa Huset, Lövgärdets missionskyrka, kunde vi inte komma på ett enda ställe i bibeln där lycka nämns. Någon som vet? Lycka tycks vara periferert i kristendomen.
Lycka används dock ibland som maktteknik i kyrkor. Den används för att individualisera kristendom. Kyrkor hindras att bli samhällen, riken, som prövar olika sätt att förverkliga den rättvisa och den omtänksamma solidaritet bibelberättelser och profeter kämpar för. Kyrkor blir istället instrument för att göra något med individen, eller för att tillföra indiven något.
Gudstjänst och bön omvandlas dessutom ibland till magisk fetischism som med olika metoder producerar lycka hos individen.
Per Herngren
2012-04-15, version 0,1
söndag, april 08, 2012
Ja, han är verkligen uppstånden & Tomas den förtvivlade
"Kristus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden. Så hälsade vi ... varandra med denna ryska påskhälsning." (citerat från Leif Herngrens blogg)
Om Kristus verkligen är uppstånden. Och ifall det är avgörande för kristen
tro. I så fall blir kristen tro begriplig när vi förstår tro som
förtröstan och tillit.
Ifall tro istället hade den moderna betydelsen “tro på”, i så fall skulle
“verkligen är (uppstånden)” reduceras till “uppfattning att”. Men
“verkligen uppstånden” gör sig oberoende av uppfattning. Verkligen är
verkligt oberoende av ifall vi uppfattar det eller inte. Världen och
kristendomen kan inte reduceras till subjektiv uppfattning, åsikt eller
upplevelse. Det verkliga är oberoende av uppfattning och åsikt. (Jovisst,
åsikter är också verkliga i sig själv, som åsikter, ingen dualism här inte.)
Därmed handlar kristendom om ifall vi har förtröstan till att Jesus
övervinner döden. Förtröstan kan ju inte reduceras till subjektivitet.
Vi förtröstar på någon annan, på något annat, på något som vi inte själva har kontroll över. Motsatsen
mot tro (förtröstan) blir därmed förtvivlan snarare än den moderna
betydelsen som ordet tvivel fått. Tro kan därmed aldrig bli individuell
och privat. Tro är förtröstan på något annat än mig själv, mina förmågor, upplevelser, uppfattningar och åsikter.
Därmed blir Tomas tvivlaren snarare Tomas den
förtvivlade. Visst, att han personligen ville erfara Kristus föregriper den moderna empirismen. Men i vår tid reduceras Tomas till enbart empirist. Att han
behövde personligt erfara Kristus är en del av hans förtvivlan, tilliten håller
på och kollapsar. Tillit ställs i berättelsen snarare mot Tomas behov av
att personligen ha kontroll, att kontrollera, än mot ett rent överbevisande. Beviskravet får därmed en mer sekundär
betydelse än vad den ofta har i våra 'moderna' berättelser om Tomas den
förtvivlade.
I modern tid utformas ibland gudstjänster och bön utifrån Tomas krav på att själv få erfara Kristus. Samlingar utformas så man ska få en upplevelse av Kristus, känna på ett speciellt, uppleva frid eller kraft. När detta händer ramlar dessa kyrkor i samma fälla som empirismen: Upplevelsen och erfarandet blir en sann representant för verkligheten, representationen börjar därmed ersätta verkligheten. Världen reduceras till vår upplevelse. Tron blir en upplevelse.
Per Herngren
Påskdagen, 2012-04-08, version 0.1.2
Tack till Leif Herngrens bloggartikel: "Kristus är uppstånden – Ja, han är verkligen uppstånden – Påskdagen".
söndag, april 01, 2012
En kyrka är ett samhälle bland samhällen
Ifall vi förstår samhällen som kretsande kring torg och de gemensamheter som uppstår, blir föreställningen om Samhället lite av en mystisk vidskepelse. Men hallå, har någon någonsin besökt Samhället? Ifall Samhället inte finns kan kyrkan inte gå ut i samhället, den kan inte verka i samhället.
Dualismen kyrka och samhället därute blir en maktteknik för att dölja att kyrkor är samhällen likvärdiga med alla andra samhällen. Varje gemensamt beslut är lika politiskt som andras gemensamma beslut.
Kring kyrkbänkar, kyrktorg och kaffebord cirkulerar människor, liturgier, kaffe och fika. Samhället som bildas är inte liktydigt med organisationen kyrka, däremot hamnar det i resonans med organisationer och byggnader.
Om inte kyrksamhället blir självupptaget går dess omloppsbanor ut bland andra samhällen. Ifall det dessutom är solidariskt med förtryckta, fängslade och fattiga så griper det in i andra samhällen. Det lägger sig i. Samhällen är inte åtskilda sfärer. De hamnar i konflikter och resonanser med varandra.
Per Herngren
2012-04-01, version 0.1
fredag, mars 30, 2012
Må Gud välsigna dig med obehag
Franciskansk välsignelse och bön av Philip Yancey
Må Gud välsigna dig med obehag
inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.
Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisor, förtryck och utsugning
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.
Må Gud välsigna dig med tårar
att fälla över dem som drabbas av lidande, övergivenhet,
hunger och krig,
så att du kan sträcka ut handen och trösta dem
och förvandla deras smärta till glädje.
Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet
för att du ska kunna tro att du kan få betyda något för världen,
så att du kan göra det andra hävdar är omöjligt
för att komma med rättvisa och godhet till
alla våra barn och fattiga.
I vår Herres Jesu Kristi namn.
Amen
Referens
Philip Yancey, Bön Spelar det någon roll?, Libris, 2008.
onsdag, mars 21, 2012
'Leva enkelt' är individualisering
Leva enkelt-teologin privatiserar kristendomens radikalitet. Gemensam egendom kombinerat med civil olydnad och ickevåld möjliggör radikala och komplexa samhällen med tillgång till stora resurser. Det skapar resurser för snabba ingripanden i krig och förtryck. Gemensamt kan kyrkor, kommuniteter och ickevåldsgrupper ha tillgång till exempelvis fartyg och hela bostadsområden. Vi kan börja leva det samhälle vi vill ha.
Leva enkelt är en del av kapitalismen och den privata egendomen - fast mindre. Poängen med gudsriket är inte förminskning. Vår uppgift är inte att förminska gudsriket. Vi lever ett gudsrike som utvecklas genom olika möten med förtryckta och förtryckare, möten övergår till pulser av solidariska samhällen. Men gudsriket vecklar dessutom ut sig genom att gripa in i förtryck och våld. Leva enkelt blir faktiskt mer individualistiskt än till och med kapitalismen.
Jag föreslår därför att vi överger leva enkelt-teologin och ersätter den med en befrielseteologi om gemensam egendom och ickevåld. Även kommuniteter och kooperativa samhällen kan bli självrättfärdighet. Ickevåldets ständiga ingripande i våld och förtryck behövs i kombination med solidariska gemenskaper (samhällen) för att bygga upp en fungerande och pulserande solidaritet. En solidaritet som går ut, vecklar ut sig, istället för att stänga inne sig.
Per Herngren
2012-03-21, version 0.1
torsdag, mars 15, 2012
Martin Luther Kings liv och ickevåld
Leif Herngren har skrivit en bloggartikel som sammanfattar Martin Luther Kings liv, civila olydnad och ickevåld. Min far, Leif, åkte över till USA 1968 för att bland annat träffa Martin Luther King. Men King blev skjuten strax innan, och Leif fick träffa flera av hans medarbetare istället. Det var Leifs arbete med ickevåld och hans Martin Luther King böcker som fick mig intresserad i tonåren av ickevåld.
Artikeln utgår från Leifs läsning av Fredrik Sunnemarks doktorsavhandling (2001 Göteborgs Universitet), An Inescapable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr.
söndag, mars 11, 2012
Individualiserad kristendom
Politik och moral reduceras ibland till stat och individ. Den kristna kyrkan gör den radikala vändningen att lägga det politiska och moraliska ansvaret på gemenskaper, kroppar och relationer. Den gemenskap som bildar kropp gör politiska och moraliska ingripanden. Befriar fångna. Ger mat till hungrande. Krossar ok. Interventionen blir därmed en del av gemenskapen, av kristi kropp, av kyrkan.
Interventionen fullföljer dessutom rättvisa och rättfärdighet. Ingripandet reduceras därmed inte till medel för att påverka andra att ta över det politiska och moraliska ansvaret. Målet blir istället medlet. Kyrkan lever befrielsen, lever gudsriket. Gudsriket blir dock inte helt förverkligat. Kristendomen vore i så fall förverk(lig)ad. Det är snarare ständigt blivande.
Radikaliteten stängs inte in i kyrkan. Den blir inte självrättfärdighet. Den smittar andra gemenskaper till medansvar. Samhällsförändring blir på sätt relationer av ingripanden vilka hamnar i resonans med varandra.
Klassiska makttekniker för att neutralisera kyrkans radikalitet är att hänvisa moral till individen och politik till staten. Kyrkan reduceras till medel som ska påverka individens moral eller statens politik. Kyrkan hindras på så sätt från att leva befrielsen.
En nyare neutraliseringsteknik är att individualisera både moral och politik. Individen föreställs kunna leva politiskt radikalt. Gemenskapen reduceras till kraftkälla för individens politiska och moraliska engagemang. Kristi kropp hindras fortfarande från att leva gudsriket, från att bli blivande gudsriket.
Per Herngren
2012-03-11, version 0.1
torsdag, mars 08, 2012
Religion
Svenska Akademiens Ordbok visar att religion kommer från latinets religio med meningen förpliktelse, samvetsgrannhet, gudsfruktan.
"I
sin nuvarande anv. infördes ordet i de moderna kulturspr. på 1500-talet av humanisterna o. brukades bl. a. av LUTHER."
Förföljelse mot religiösa kan delvis förklaras med att religionen förskjuter förpliktelse från familjen, staten, kejsaren, arbetsgivaren till gud. Gud som kärlek till sin nästa, till de minsta, till de utstötta, till de förtryckta, skapar en annan förpliktelse än kärlek till de sina, de nära, de lika, eller kärlek till överhet och stat.
Religionen blir därmed ett ständigt hot mot lojalitet till familj, nation och överhet.
Detta hot har delvis neutraliserats av vissa kyrkor och tempel genom att skapa en egen religiös sfär vid sidan av. En sfär som inte förpliktigar utanför sig själv. En annan neutraliseringsteknik är att individualisera och privatisera förpliktelsen. Individen skulle vara förpliktigad att vara radikal själv.
Religionssociologen Durkheim skiljer religion från magi och andlighet vilka kan privatiseras. Religion är dock alltid gemenskap, en förpliktigande gemenskap. En gemenskap som har förpliktelser.
Per Herngren
2012-03-09, version 0.1
fredag, februari 10, 2012
'Tro' byts ut helt till 'förtröstan' i tysk bibelöversättning
Tro har i modern tid fått en annan betydelse än vad den har i religion och i bibeln. Därför tar en tysk bibelöversättning helt bort tro och ersätter det med förtröstan och tillit.
Tro har två moderna betydelser som förvirrar. Tro har bland annat fått den betydelse som det har i uttrycket "tro och vetande". Tro har dessutom en annan mer intellektuell livsåskådningsbetydelse som i uttrycket "tro på". Det gör att kristendomens och bibelns tro görs obegripligt idag.
Tro handlar i vårt språk inte längre om hur det är möjligt att ta korset, fängelse och straff på sig, ingripa i vålds- och förtryckssituationer. Eller om möjligheten till det omöjliga, till det okontrollerbara, till det oförutsägbara. Denna obegriplighet är egentligen onödig eftersom vi har bra begrepp på svenskan. Eller är "tro" ett sätt att neutralisera bibeln och kristen förtröstan? Tro är kanske ett maktmedel som garanterar att vi har kvar vår egentliga förtröstan i lönearbete, pensionsfonder, egna hem och privat egendom?
I den tyska bibelöversättningen löser man förvirringen på ett genialiskt sätt genom att helt ersätta tro (glauben) med förtrösta, förtröstan, tillit, tillit till (vertrauen).
Läs mer om teologi och samhällsförändring på Leif Herngrens blogg:
http://leifherngren.wordpress.com/
tisdag, februari 07, 2012
Tron på Gud. Eller tron på tron på Gud.
När man en gång i tiden började översätta bibeln till latin blev man tvungen att göra en distinktion för att inte förlora betydelsen av tro. Idag är denna distinktion kanske mer aktuell än den var på den tiden. Tro förlorar idag ofta sin mening och förvandlas till sin motsats.
I diskussionerna kring översättningen till latin skilde man på två sorters tro: Tron på den man tror. Och tron på tron på den man tror. Tron på den man tror är en tillit till Gud. Tron bryter därför med individualistisk gärningslära, instrumentalism, kontroll, effektivitetssökande samt tron på sin egen förmåga.
Tron på tron på den man tror gör istället tron till gärningslära. Genom att betona innerlighet, vissa känsloupplevelser, fylla på, ladda batterier, växandet i tron, förvandlas tilliten till Gud till en tro på tron, en tro på sin förmåga att tro.
Per Herngren
2012-02-07, version 0.1
Tack till Bengt Andreassons predikan i Rosa Huset i Angered 5 februari 2012
söndag, januari 29, 2012
Är Kristna Freds organisatoriskt självdestruktivt?
Jag är på en spännande Kristna Freds träff för ickevåldstränare. Vi är några muslimer, kristna och ateister som tränar ickevåld och lär oss av varandras övningar och tränarmisstag.
Spännande samtal sker ofta i pauser och på kvällarna. Under en paus försökte vi analysera ifall det finns en organisatorisk självdestruktiv filosofi i Kristna Freds. Och hur stark den är jämförbart med självskapande, återskapande, pulserande och rekursivt organiserande i Kristna Freds.
En i styrelsen berättade att det främst finns två pulserande, gungande forum i riks-kristna-freds. Det är årsmötet och idédagen. Många andra samlingar som organiseras är dock 'events' eller enskilda samlingar. De har byggt in sin egen självdestruktivitet. De planeras för att hända en gång, de börjar och de ska avslutas vid en viss tidpunkt.
Fördelen med att hålla en takt, exempelvis ickevåldsvecka, första veckan i augusti varje år, är att det genom puls skapas resonans, gung. Resonans är ett sätt att spara energi. Man dras med istället för att köra slut sig. Kyrkor bygger på sådana resonanser: gudstjänster, läxhjälp varannan vecka, soppkök för papperslösa varje fredag, söndagsskola, församlingsrådet en gång i månaden ...
För att en puls ska skapa resonans behöver man hålla takten. Det går inte att ändra datum och tider då och då. Ifall en resonans byggs upp kan den hamna i resonans med andra organisationers resonanser. Det innebär att man tillför varandra energi. När jag dansar kurdisk dans blir jag helt färdig de första minuterna. Men när jag kommer i resonans med de andra dansarna kan jag fortsätta att dansa länge, riktigt länge.
Ifall en organisation främst fungerar genom pulser och rytmer kan enstaka enskilda samlingar fungera som breaks. De tillför något till gunget. De bryter av. Ifall en organisation istället främst ägnar sig åt breaks är det svårt att dras med i gunget. Och det tar tusentals gånger mer energi för att genomföra saker.
söndag, december 18, 2011
Hade Maria foglossning?
Att förpassa Jesus till vårt inre är en maktmetod för att förvisa honom till andlighet, till det privata. Men Maria hade faktiskt Jesus inom sig, inte som ett förandligande eller magisk kraftkälla utan som inkarnation, i-kropp. Det tog på krafterna med yrsel, illamående, tyngd och värk.
Tack till Emanuel Furbackens predikan i Mariakyrkan, Hammarkullen, 18 december 2011.
fredag, december 09, 2011
Centralstyrande går om intet
"Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge ... då går deras planer om intet." (Psaltaren 146:3-4)
Regeringar och styrelser kanske vill styra och hjälpa, men de kan inte. Vi kan inte lita på att någon central instans eller härskare regerar åt oss. Det myller av beslut som tas och bör tas är för komplexa för centralstyrning. Det krävs därför av oss som grupper och organisationer att regera. Som Gandhi säger: låt målet bli vårt medel. Låt oss leva de samhällen vi vill leva.
Per Herngren
2011 12 09 Från den demokratiska predikan innan soppköket i Hammarkullen som drivs av Ria Hela Människan, Mariakyrkan och där även Fikonträdets ickevålds- och motståndskommunitet ingår.
söndag, december 04, 2011
Gudsriket är nära - rumsligt
När Markus säger att gudsriket är nära menar han rumsligt - inte nära i tiden. Gudsriket är mitt ibland oss. Det stängs inte in i individens inre eller förskjuts till framtiden. Det är nära, närmande, nuddande.
Tack till Tobias Herrströms predikan i Hammarkullen 4 december 2011.
fredag, oktober 21, 2011
Bibeln har inga liknelser
(Är det någon som kan lite grekiska eller armeniska som kan hjälpa till med vad ordet liknelse hade för etymologiska betydelser i dessa språk när testamentet utformades.)
'Liknelser' neutraliserar berättelserna i bibeln. Det blir ett maktbegrepp för att göra bibeln menlös och ickekrävande. Jag föreslår att man istället använder ordet översättning. Bibelns berättelser innehåller faktiska innovationer, förslag på möjliga lösningar. Dessa kan vara bra eller dåliga, de behöver alltid översättas och finslipas.
Liknelse gör istället bibeln till ett pedagogiskt problem. Liknelse gör bibelläsningen individuell och subjektiv. Liknelser i bibeln blir till för att jag bättre ska förstå en helt annan mening, något liknande. Meningen i liknelsen skulle alltså finnas gömd någon annanstans. Eftersom meningen mystifieras går den inte att se, vi behöver därför se något liknande för att förstå. Liknelsen blir därmed en paranoid kod. Var hittar jag den där meningen som finns någon annanstans än i bibeltexten? Meningen i bibeln blir inte framför bibeln, hur kan detta användas? Meningen hamnar bakom, bortanför bibeln, som något som inte kan uppfattas direkt.
En bra översättning görs väldigt respektfull. Hur översätter vi detta i det här lokala sammanhanget? En bra översättning tappar ofta likheten. Det som försöker likna missar ofta den faktiska betydelsen.
Under den demokratiska predikan i Mariakyrkan 21 oktober pratade vi om hur man läser följande text som ett faktiskt förslag som behöver översättas till Hammarkullen och finslipas av oss. Eller vad som händer om man istället läser texten som en liknelse:
"Med himmelriket är det som ... fina pärlor. Om (vi) hittar en dyrbar pärla går (vi) och säljer allt (vi) äger och köper den." (Matteusevangeliet 13:46)
En läsning som översätter funderar varför ägande fångar oss. Vi funderar över hur kyrkan behöver organisera boende och mat så folk kan leva himmelriket utan annan egendom än himmelriket. Texten vänder sig därmed inte så mycket till individen utan till gemenskapen och kyrkan. Under predikan kom vi inte så mycket längre, men istället för att sätta punkt för samtalet, satte vi komma för predikan. Den fortsätter!
Tja, fler läsningar?
Per Herngren
2011 10 21, version 0,1
söndag, augusti 28, 2011
Civil olydnad är att komma till tro
Civil olydnad omvänder tron på lönearbetet, egna hemmet och egendom till en tillit att rätten och ickevåldet har förmåga att gå direkt in i förtryck, våld och fängelse. För att leva rätten där den behövs mest.
Det är tron att målet kan bli vårt direkta medel utan garantier från stat, politisk styrka eller privat egendom. Det är tron att sårbarhet och osäkerhet är mäktigare än alla omöjliga försök att bli osårbar och säker.
Per Herngren
2011-08-28, version 0.1
Inspirerad av Leif Herngrens predikan i Hammarkullen 2011-08-38
tisdag, augusti 16, 2011
Korsfästelsen som kristendomens ateism
Filosofen Zizek menar att korsfästelsen är kristendomens brytning med en dikterande härskargud som hjälper de sina eller de som ber. Den guden avsätts genom korset. Ingen gud räddar Jesus. Kvar blir en gud som inte härskar, som inte är en magiker som skickar kraft till dem som ber. Gud blir då kärlek, befrielse, solidaritet, olydnad mot härskandet. Gud blir mötet med den fattige och förtryckte.
onsdag, juli 06, 2011
Tränga undan och ersätta herre, fader, kung
Herre, fader och kung används på två motsatta sätt i bibelns berättelser. Antingen som att Gud är ytterligare en herre eller kung - fast en exemplarisk sådan. Eller som att Gud tränger undan och ersätter vår underordning och tro på kungar och fäder. I engelskan betyder displace både tränga undan och ersätta.
Första användningen rättfärdigar härskande genom att det är den gode härskarguden som härskar, och den andra tränger bort och avskaffar härskandet. Gud bemäktigar oss, vill något annat än att härska.
Den härskande kungen eller fadern trängs undan och ersätts med en annan tro (tro används här i betydelsen praktiserad tillit). Tron på makten övergår i en tro på att vi kan leva gudsriket, att det är i kommande.
Ersättande av en lydnadsfull tillit till makt och härskande med en tro på ickehärskandet utmanar givetvis maktordningar och leder förr eller senare till förföljelse. Det är därför tro är avgörande i kristendomen. Tro är nödvändigt för att gudsriket ska kunna bli i kommande, ständigt blivande, materialisering, inkarnering.
För de första kristna ledde utmanande uttalanden som att Gud är vår fader till att de förföljdes av sina familjer. I vissa perioder var förföljelsen från familjerna och familjefäderna värre än förföljelsen från de herrar som kände sig hotade av att Gud är vår herre.
Hur ska vi idag få liv i en lika utmanande tro på Gud? Att Gud är vår herre, kung eller fader missförstås ofta som att Gud faktiskt är en fader eller en herre, fast en god sådan. För att inte missförstås och bli del av rättfärdigande av härskande kan man därför använda moderna synonymer till herre och kung, alltså det vi idag underordnar oss, det vi sätter vår tillit till idag:
Gud är vårt lönearbete.
Gud är vår stat.
Gud är vårt Nato.
Gud är vårt FN krig.
Gud är vårt rättfärdiga krig.
Gud är vårt kärnvapen.
Gud är vår bolagsstyrelse.
Gud är vår nation.
Gud är vårt Egna Hem.
Gud är vår besparning.
Genom att ge liv i tron på en Gud som kan ersätta och tränga undan andra ordningar börjar vi också bryta med dualistiska makttekniker som förpassar tro till en egen avskild sfär: Exempel på sådana dualistiska makttekniker är politiskt/religiöst, värld/gudsrike, samhälle/kyrka. Därmed tvingas vi inse att varje kyrka, varje kristen kommunitet, är lika mycket samhälle som varje annat samhälle: som städer, förorter, bygder, organisationer, arbetsplatser, träffpunkter. Genom att kyrkan och Guds rike bli jämlik andra samhällen trängs också maktordningar undan. Det sker inte genom maktkamp utan genom omvändelse till en ny tro, en tillit till ett mer ickevåldsligt, demokratiskt och sårbart sätt att leva tillsammans.
Displace, Gud är vårt ..., ersätter då också samhällsförändring genom påverkan av en annan mäktig aktör. Tro är inte strategisk påverkan av regeringar och härskare. Det är inte så att kyrkan påverkar Världen eller Samhället. Varje kyrka bildar samhällen genom tillit till att befrielsen redan är här. Istället för påverkan av ett mäktigt subjekt, regeringen, så blir kyrkan subjektet. Kyrkan börjar regera. Detta rike kan givetvis kopieras, imiteras, finslipas och mångfaldigas. Men det kan inte centraliseras till ett härskande. Tro smittar av sig, bjuder in, välkomnar, tar hand om, drar med, knuffar undan, ingriper.
Det är tron som övervinner invändningen, den som alltid stoppar oss: "Visst, rättvisa och ickevåld verkar omöjligt och orealistiskt men lita på det ändå, för det är så vi kan leva bra ihop." Tro är tilliten som gör att vi kan leva gudsriket, leva det samhälle vi vill ha.
måndag, juli 04, 2011
Människas inre och yttre är förvillolära
"Guds rike är inom er", står det enligt Bibelkommissionens översättning i Lukas 17:21.
I exempelvis engelska Revised English Bible, usa-ska Revised Standard Version Common Bible och i tyska Die Bibel in heutigem Deutsch står det istället "bland er" eller "mitt ibland er" (among, midst, mitten unter euch). I Bibelkommissionens noter till översättningen finns alternativet "mitt ibland er" som alternativ översättning vilket de dock inte ser som lika sannolik som sitt val "inom".
Här framträder helt olika världsbilder, olika syn på människa, gudsrike och Gud.
Å ena sidan Gud som inre, individualistiskt verkande gentemot en yttervärld. Gudsriket blir därmed metafor på något som skulle ske i ett inre och som sedan skulle påverka en yttervärld.
Eller å andra sidan gudsriket som att faktiskt, ometaforiskt, leva det samhället, det riket, här och nu. Här blir Gud och gudsriket verkande i gemenskap, omsorg, sårbarhet, beroende av varandra, och beroende av djur och växter. Guds rike materialiseras i kroppar, röster, samtal, solidaritet, ingripanden, direkt aktion, ickevåldsmotstånd, fördelning av resurser, ätande tillsammans, husrum, organisering, odling. Gudsriket blir ett sätt att leva tillsammans.
Tack till Leif Herngren för faktaletande och reflektion
leifherngren.wordpress.com
måndag, juni 20, 2011
'Frid' är förvillande-lära
I nya översättningen av svenska bibeln har frid vanligtvis översatts med fred. Det är för att frid alltmer blivit en tokig översättning. Tidigare användes frid med betydelsen fredad, skyddad. Den betydelsen finns kvar i fridlyst, fristad.
I dagens språk har frid bytt betydelse till individuell harmoni, känsla av lugn. Att fortsätta att använda den gamla översättningen frid blir del av omvändelsen till magisk fetischism, ladda batterierna: Utvinna kraft ur gudstjänster och bön. Åkalla kraft ur en härskargud. Denna kraft överförs sedan till alltmer överstressat lönearbete.
En del försvarar användningen av frid med att salem, shalom och peace både är personligt och politiskt, och att vi behöver två ord i svenskan där andra språk har ett ord. Men fred, fredad är personliga även i svenskan. De knyter an till personliga relationer och våra rättigheter att vara fredad från härskartekniker, förtryck och våld. Det är snarare frid, harmoni som är opersonliga. Frid och harmoni är närmast ouppnåliga känslor. De är del av medelklassideal kring lycka och harmoni.
Tillfälligt behöver vi känna frid, balans och harmoni. Vi behöver då och då släppa oro och bekymmer. Tänka på ingenting. Befinns oss i vila. Men att försöka hålla kvar känslan av frid blir en drog. Kamp, engagemang, solidaritet, omsorg, empati, inlevelse skulle då bli omöjliga eftersom dessa inte är frid och harmoni.
Att leva är inte att vara i balans, liv är ur balans, i svängning och i rörelse.
söndag, juni 12, 2011
Pingsten krossar barriärer
Pingsten spränger barriärer, barriärer av språk, av religion, av kultur. På pingsten sker detta genom möten utanför sin egen container. Därmed börjar kristi kropp andas. Kroppen får i pingsten liv. Liv förstås inte som egenskap, utan som livlighet, puls, andas ihop.
Pingsten är högljud. I pingsten intensifieras kroppsligheten genom mötet med andra. Kristi kropp, kyrkan, blir då inte en kropp med olika organ. Kristi kropp börjar andas genom det livliga mötet mellan kroppar, mötet med andra.
Pingsten börjar därmed leva gudsriket. Det kommande gudsriket är då ständigt i kommande. Återkommande genom sin puls, livlighet, andning. Det är inte återkommande av kristi identitet, utan återkommande av skillnader som möts och skapar liv.
Tja, det var ungefär så här jag förstod Bengt Andreassons predikan idag, pingsten 2011, i Rosa Huset Lövgärdet, Angered, världen.
onsdag, juni 08, 2011
Passion
Passionsberättelsen visar hur straffet, korset, omvandlas till befrielse. Den franske filosofen Deleuzes kritik mot passionen är att dess lidelse skapar en brist: Passionen vill något annat än det den gör. Passionen skapar saknad. Politiskt och personligt hindrar den därmed skapandet av det vi vill. Lidandet, lidelsen ersätter då levandet av det liv vi vill leva.
Men det finns en annan passion. Det är när lidelsen, lidandet uppstår ur att vi vill mer än det vi kan. När vi kämpar men misslyckas, när vi kämpar men hindras eller fängslas. Denna passion är i blivande. Mål och medel är ett. Det uppstår dock ett glapp mellan att utföra och att helt och hållet genomföra. Den passion som verkar i det glappet drar sig ur Deleuzes kritik. En sådan lidelse är politiskt produktiv.
Per Herngren
2011-06-08, version 0.1
lördag, juni 04, 2011
Kristendom kretsar kring straffet
Korset är ett avrättningsredskap. Genom att göra straffet till gravitationskraften i religionen neutraliseras härskandet. Kristna når befrielse genom att utmana och ta straffet. Straffet förlorar därmed makt. Den kristna befrielsen tar inte över makten, den befriar oss från rädslan, lydnaden, och straffets makt. Istället för härskande distribueras och demokratiseras makt mellan oss.
I kristendomen används flera tekniker för att istället neutralisera korset. Några av dessa tekniker är när korset omvandlas till:
- utsmyckning, smycke eller något vackert
- bevis eller tecken på Gud, bevis på Guds godhet eller välvilja
- fetisch, batteri eller kraftkälla
- identitet för kultur eller folk
tisdag, maj 31, 2011
Härskartekniker i kyrkan Kurs 16-17 juni 2011
'Bibeln' som avgudadyrkan
När man tillverkar en bild av Gud eller en text av Gud och sedan gör denna bild eller text helig så skapas avgudadyrkan. Intressant är att bibeln gång på gång värjer sig mot representerandet. Vare sig sanningen eller Gud kan representeras i ett påstående om, eller en bild av.
Gud finner vi i mötet med den förtryckte. Sanningen är inte ett svar utan det vi kämpar med. Vi kan prata om sanna eller falska problem precis som vi kan prata om en sann eller en falsk gud. Men förutom sann eller falsk bör vi lägga till banal. Det vi har svaret på är överspelat och därmed banalt: jorden är rund inte platt. Så vi kan ägna oss åt sanna problem istället, en sann gud, en gud i befrielse. Vilka verktyg och vilken gemenskap behöver vi för att krossa ok, för att smida vapen till plogbillar, för att befria fångna?
söndag, maj 29, 2011
Omnipotent eller anarkistisk gud
Åtminstone två olika gudsberättelser konkurrerar med varandra i bibeln. Det är den omnipotente härskarguden som sänder krafter och styr vad som händer och sker. Denna gud skildras ofta i bibelberättelserna som småaktig och svartsjuk. Det är en gud som laddar batterier. Det är en gud som godtyckligt rättar till saker och ting som gått fel. Det är en gud som ibland bara ägnar sig åt privata problem, och ibland en gud som styr presidenter och regeringar.
Den andra guden lever utan att härska, mitt ibland oss. En gud an-arch: som inte styr. En gud an-arkhein: som inte härskar. Det är den gud vi möter i den svältande, i den fattige, i den förtryckte. Och i det solidariska ingripandet i våld och förtryck. Gudskraften sprids som smitta genom sårbara ingripanden som riskerar att leda till straff, avsked, fängelse eller att den som ingriper blir dödad.
Det är en gudskraft som inte påverkar utan drar med, en gravitationskraft. En inbjudan att leva ett gudsrike som är i kommande, i blivande. Genom jord, fikon, vinrankor, kroppar, leenden, kaffe, brunnar, cement, stolar, materialiseras och inkarneras det här gudsriket i ett ständigt pulserande (åter)kommande.
Det är en gud i relation. Relation till korset (straffet) och till de förtryckta. Det är en sårbar gud som vägrar härska, vägrar bli allsmäktig. Det är en gud som rör sig i periferin. Tillfälligt hamnar den här guden nära centrum, och det är när hon är på väg förbi.
tisdag, maj 24, 2011
Skillnad bön och magi
Bön är längtan. Bön kan också vara osäkerheten i en fråga, eller en vilja och önskan om en bättre värld.
Magi är när man lär sig teknikerna för att faktiskt utvinna kraft, när man kan förvänta sig att en viss typ av bönesamling, eller att en viss typ av sång 'laddar batterierna'.
Magi är åkallan. Det är tekniker för att suga kraft ur Gud, kyrkan eller ur en samling. Magi är idag ett medel för att föra över kraft från Gud och kyrkan till lönearbetet, eller till studierna. Det gör att man kan utvinna mer arbete ur en lönearbetare. Det går att hetsa och stressa henne mer eftersom hon 'laddar batterierna' i kyrkan.
måndag, maj 23, 2011
Andlighet är materialisering
Andlighet är intensifiering av materia, vibrationer, resonans. Andlighet är inte motsatsen till materialism utan en materians förstärkning. Ande är då inte något som tillförs död och passiv materia, utan materians livliga materialisering.
Det vi kallar förandligande är försöket att abstrahera sig från materian. Förandligande minskar därmed det andliga. Förandligande tar bort möjligheten till andlighet, kroppars närhet och tingens intensitet. Förandligande omöjliggör den befrielse som materialiserar och blir ande.
tisdag, augusti 31, 2010
Subventionerad intensivkurs i ickevåld: Göteborg 18-19 september
Proaktivt Konfliktingripande, ickevåld, konflikthantering, dialogtekniker och kreativare mötesformer: Avancerad grundkurs med Per Herngren (Årets Folkbildare i Sverige 2002). Kursen är öppen för alla intresserade och bygger på praktisk träning varvat med korta teoripass.
Kurserna organiseras av Studieförbundet Bilda som subventionerar kurspriset med 500 kr. Mat och fika ingår.tisdag, augusti 03, 2010
Välkommen på ickevåldskurs 3-5 september 2010
Ickevåldskurs i Göteborg med 'kommunitetstema', 3-5 september 2010. Du är mycket välkommen!
Vi behöver vanor och reflexer i att ingripa snabbt och konstruktivt. Proaktiv är att initiera förändring snarare än att bara reagera – vara reaktiv. Under ickevåldskursen tränas verktyg för att bygga och leva det samhälle vi vill ha.
söndag, juli 04, 2010
Nils Bolander gentemot frid-kristendomen
Här ger Nils Bolander ett utmanande alternativ till en kristendom inriktad på frid, ladda batterierna, kraft att klara lönearbetet, och att underordna sig lagar och regler.
Dikt av Nils Bolander, 1902-1959, präst och biskop i Svenska kyrkan
Kristendomen var ett örnevangelium,
sprunget ur den högsta klippspetsens näste
på blanka störtflyktsvingar.
Men vi tuktade dess djärva fjädrar,
rätade fackmässigt ut dess rovdjursnäbb,
och se - det blev en svart fågel,
en pratsam och tam korp.
Kristendomen var ett lejonbudskap,
ständigt på jakt efter varmt och levande byte,
ett ungt lejon av Juda.
Men vi klippte dess skarpa krökta klor,
stillade dess törst efter hjärteblod
och gjorde det till en spinnande huskatt.
Kristendomen var en ökenpredikan,
snål och vass som den pinande africus,
brännande som ökensanden.
Men vi gjorde den till en trädgårdsidyll,
aster, reseda och fromma rosor,
ett stämningstycke i örtagård.
Herre, tag hand om vår fromma ynkedom!
Giv den snabba örnvingar och vassa lejonklor!
Giv den doft av vildhonung och samum
och säg sedan med döpare-röst:
Detta är den seger som övervinner världen.
Detta är kristendom!
måndag, april 05, 2010
Jesus och Gandhi missförstås i linjärt medel-mål-tänkande
På min andra blogg har jag skrivit en artikel där jag försöker utreda hur Jesus och Gandhis praktiker och tänkande är "rekursiva".
fredag, mars 05, 2010
Bilda ordnar kurs i konflikhantering 27-28 mars
Grundkurs i proaktivt konfliktingripande
på Bilda Göteborg
27-28 mars 2010, lördag-söndag: anmälan hos Bilda.
Studieförbundet Bilda ska under två år organisera olika typer av kurser i konflikthantering med Per Herngren. Fler kurser hittar du på kurssidan.
Konflikter, våld, förtryck eller mobbning kan inte lösas enbart med samtal, goda tankar eller insikter. Vi behöver dessutom vanor och reflexer i att ingripa snabbt och konstruktivt.
Proaktiv är att initiera förändring snarare än att bara reagera – vara reaktiv. Under kursen tränas verktyg för att bygga och leva det samhälle vi vill ha. Varje organisation, företag och gemenskap som är bestående förstås som ett samhälle (Social Systems Theory).
Proaktivt Konfliktingripande har utvecklats av Per Herngren för att träna tekniker för att bygga fungerande gemenskap/samhälle, ingripa konstruktivt i konflikter och utveckla ett sunt samarbete där diskussion, stöd och oenighet befruktar varandra snarare än hämmar. Kurserna har utvecklats vidare från Ingripande Konflikthantering och forskargruppen Powerbreaking and dialogue facilitation där Per deltog.
fredag, januari 08, 2010
Träna civilmotstånd i krig
Gratis introduktionsträning om civilmotstånd i krigssituationer
lördag 30 januari 2010, kl 10-16, Göteborg
Träna civilmotstånd
Under kursen tränar deltagarna olika metoder för civilmotstånd under krigssituationer: att ingripa vid politiskt våld, krig eller förtryck.
Syftet är att prova på en kurs för sådana som åker till krigsområden för olika former av ingripanden, eller för de som åker som ickevåldslivvakter för att skydda människor som hotas av regim eller paramilitära grupper.
För att kunna ingripa vid våld i vår närhet eller på andra platser i världen behövs övning. Civilkurage kommer inte inifrån utan från stöd, solidariskt engagemang och mycket träning.
Efter varje träningspass analyserar vi styrka och svagheter som finns i varje metod. Under en kurs i civilmotstånd kan det ta flera dagar innan teknikerna landar och sätter sig i ryggmärgen på deltagarna. För att alla deltagare ska kunna tillgodogöra sig träningen och samtal kring teorin så är det maximalt åtta personer på varje kurs.
Svenska Freds i Göteborg bjuder på kursen
Inlägg
