Amos kritik av andlighet - Amos 5:23-24

"Låt mig slippa dina psalmer,
jag vill inte höra ditt strängaspel!
Men låt rätten välla fram som vatten
och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Amos 5:23-24

Amos profeterade under åren 785-745 f.Kr. Amos betraktas som de fattigas försvarare gentemot de rika.

Per Herngren

20 augusti 2025, version 0.1

Referens

Bibel 2000, Bibelkommissionen. SOU 1999:100.

Podden HÖR samtalar om civil olydnad, befrielseteologi och ickevåld

Podden HÖR med Karolina Gustavsson och Lotti Sharif höll ett fint samtal med mig om civil olydnad och samhällsomvandling. Det blev ovanligt djuplodande och spännande kontraintuitivt.

Podden "Hör du som har öron" finns på de flesta poddstationer. Den drivs av Högsbo församling med Karolina och Lotti.

Här är HÖRs egen poddsida om avsnittet:
https://sites.libsyn.com/462483/hr-om-civil-olydnad-med-per-herngren

Biskopars propaganda för krig och öga för öga

Performativ är vad en meningsfull handling faktiskt genomför. Ett yttrande kan säga något helt annat än vad det ordagrant betyder. Performativ blir därför ett användbart verktyg när en maktanalys försöker upptäcka förtryck, diskriminering och våld i till synes acceptabla eller välvilliga handlingar och yttranden.

Här har jag gjort en performativ maktanalys på Svenska kyrkans biskopars uttalande kring Israel/Hamas terror november 2023.

1. Performativ uppmaning till krig från biskoparna: "Staten Israel har självklar rätt att försvara sig mot det våld och den terror som riktas mot landets befolkning." I modern tid lanseras alla krig som försvar. I propaganda visar försvar vilken sida som stöds medan krig, terrorism och dödande används på den andra sidan.
2. Här uttrycker biskoparna performativt att ena sidan ska sluta bomba och att den andra ska bomba med hänsyn. "Att Hamas upphör med raketbeskjutningen av civila i Israel. Att Israels militära svar tar hänsyn till civilas säkerhet."
3. Här uppmanar biskoparna performativt till proportionellt krig, alltså modern variant av öga för öga eller det som kallas talionprincipen: "I alla krig gäller internationell humanitär rätt: civila ska skyddas och både försiktighetsprincipen och proportionalitetsprincipen ska tillämpas."
4. En maktteknik som är mer motsägelsefull är att uttalandets empati och sorg för offren får funktionen att utopiskt lansera rättfärdigt krig, där rättfärdigt ersätts med humanitärt i uttalandet.
   

Per Herngren

2023 12 20, version 0.1

 

Referens

Svenska kyrkans biskopar, "Vi vädjar om fred", svenskakyrkan.se, 6 november 2023. 

Per Herngrens texter om performativ.

Radiointervju under Hopp & Motstånd 2023

Här är en intervju i radion från Hopp & Motstånd där vi hade träning i ickevåld, feministiska mötestekniker och civil olydnad. Tja, och så var det mycket bad.

(2h:54min in i programmet ifall inte direktlänken nedan fungerar)

https://sverigesradio.se/avsnitt/2198324#10465

Sändning 11 juli 2023

Staten blir del av själen - Hegel

 Staten är inte en stor väldig sfär som omsluter oss. En stat är snarare ett myller av handlingar, händelser, rutiner och föreställningar. Staten är mitt ibland oss snarare än runt oss. Staten blir till och med en del av självet. Individ ställs ofta upp som statens motsats, fast genom att hamna i opposition blir stat och individ del av varandra.

I Andens fenomenologi (1807) analyserar Hegel hur statsmakten förs över till medvetandet: ”state-power should actually have passed over into consciousness (…) obeyed as the will, in other words, obeyed as the self that makes the decision.” (Hegel, 2018, s 296.)

Genom att vi protesterar och opponerar oss mot staten förs alltså staten över till våra medvetanden. Staten blir en del av självet. Staten lever och agerar i våra beslut, vanor, föreställningar och i vårt själsliv. Staten införlivas i själen.

Per Herngren
2023, version 0.1

Referens

Georg Wilhelm Friedrich Hegel, The Phenomenology of Spirit, Cambridge University Press, 2018, (1807).

Per Herngren, artiklar om civilsamhället.

Per Herngren, artiklar om postprotest.

Vad är en gud - Martin Luther

"gud kallas det […] som man i all nöd tar sin tillflykt till […] Det som du fäster ditt hjärta vid och varpå du förlitar dig, är […] i verkligheten din gud”

Martin Luther, Stora katekesen, 1529.

Kyrkor suddar bort skandalen med Jesus

Jesus revolution var och är skandal. För maktordningar och vår lydnad är Jesus praktik galen. En del kyrkor tar dock på sig uppgiften att sudda ut det anstötliga och galna med den omvälvning som Jesus praktiserade och lärde ut. Här är några makttekniker för att normalisera skandalen med Jesus.

• Passa in Jesus. Genom att visa hur Jesus budskap egentligen är bra för Sverige så görs Jesus till del av nationalism och bevarande av rådande ordning.
• Förstå Jesus. Hjälper vi varandra att förstå Jesus blir han inte så anstötlig.
• Förklara Jesus. Med historiska och sociala förklaringar görs Jesus till något som är viktigt för sammanhållningen i våra samhällen, arbetsplatser och bostadsområden. Jesus ges en funktion i maktordningen.
• Normalisera Jesus. Genom att förvandla budskapet till liknelser, metaforer eller en avlägsen framtid tas det revolutionerande bort ur Jesus praktik. Jesus blir ett normalt inslag i våra gemenskaper.
• Rationalisera Jesus. Genom att visa på det logiska i Jesus praktik plockas galenskapen bort. Tro och tillit behövs inte längre för att tillsammans leva det galna gudsriket. Tron reduceras till känsla och upplevelse.
• Jesus som magisk fetischism. Genom att förvandla Jesus till batteri och kraftkälla kan maktordningar som stat och kapitalism utvinna kraft ur Jesus. Jesus gör det möjligt att öka stress och hets i lönearbetet.

Istället för att Jesus revolutionerar hur vi organiserar våra relationer och samhällen omvandlas Jesus till medel för frid och harmoni. Jesus görs till verktyg för att konservera den rådande ordningen.

Per Herngren
2022, version 0.1.1

Referens

Desiderius Erasmus, The Praise of Folly, Princeton University Press, 2015, skriven 1509.

Passar inte mig - preferens bygger vita kyrkmurar

Kristen nationalism producerar vithet och nationalism genom exempelvis flaggor vid altaret. Här föreslår jag att dagens subjektiva preferens-retorik murar mer kraftfulla vita kyrkmurar än kristen nationalism. Individualism och preferens producerar dessutom murar även gentemot arbetarklass och vissa åldersgrupper. 

Stenar som bygger likriktning, klass och vithet kamoufleras gärna bakom individuella preferenser och subjektivitet. Individualismen i kyrkan producerar ett enhetligt och likriktat kollektiv. Individualismen kan bygga ett enhetligt kollektiv som är jämförbart med den nationalistiska kollektivismen. 

Exemplen nedan är från samtal i en kyrka i en ort i Angered. I samtalet analyserades ifall individualism, sånger, tonläge, stil och gudstjänstordning bygger eller inte bygger vita kyrkmurar.

Preferens som vita murstenar  

• Det passar inte mig personligen.
• Det är stressigt på jobbet och jag kommer inte till gudstjänsten för att bli stressad utan för att få kraft.
• Jag skulle i så fall gå till en annan gudstjänst som passar mig bättre.
• Det är viktigt med mångfald så kan vi ha olika gudstjänster för de som trivs med andra former.
• Jag föredrar inte den gudstjänstformen för att jag är vit utan för att jag är Kalle. Jag är en individ.

Per Herngren
14 maj 2022, version 0.1.1

Målet är medlet - Martin Luther King

Martin Luther King visar hur slutmålet redan existerar i de medel som ickevåld och civil olydnad använder. Varje aktion förverkligar därmed slutmålet. Eller så misslyckas aktionen med att förverkliga målet.

”For in the long run, we must see that the end represents the means in process and the ideal in the making. In other words, we cannot believe, or we cannot go with the idea that the end justifies the means because the end is pre-existent in the means.” (Martin Luther King, ”Love, law and civil disobedience”, 1961.)

Rekursiv blir en samhällsomvandlande motor

Samhällsomvandling som använder målet som sitt medel kallas rekursiv. Rekursiv är att dra in helheten i delen. Det rekursiva målet behöver inte vara samhällsomvandling. För en organisation kan ju målet vara sig själv – organisationen. Det rekursiva blir då en motor: organisationen organiserar organisationen. Det är så de lyckas fortleva år efter år. En salsaorganisation lever vidare genom att dansa salsa. Helheten salsa förverkligas i varje steg. En regering fungerar på liknande sätt. Den regerar i varje litet beslut. Regeringar fortlever genom att regera. Regerandet är en helhet som i praktiken är ett myller av små regeranden. I det rekursiva blir helheten vanligtvis mindre än delen.

Det rekursiva är den motor som håller igång institutioner, föreningar, organisationer, parlament och företag. Handlingar och händelser i organisationen återskapar hela organisationen. Formellt kan det rekursiva återskapandet ske på årsmötet eller på en öppningsceremoni i september. En arbetsplats återskapar kanske sin nya arbetsvecka på måndagsmötet. Arbetsplatser som inte är rekursiva upphör att existera.

Rekursivt ickevåld kan förstås som en motor som återskapar ickevåld i två steg. På så sätt kan ickevåldet kopieras av andra och mångfaldigas. Ickevåldets metod för att återskapa sig själv ser dessutom till att det ingriper där våld och förtryck existerar.

Rekursivt ickevåld i två steg

1 Minimera ickevåldet tills det kan förverkligas: Försöker vi kvantitativt förverkliga för mycket på en gång så misslyckas det. Rekursivt ickevåld minimerar målet tills det kan förverkligas. Det lilla blir större.

2 Intervenera i våld och förtryck. Civil olydnad söker sig till våld och förtryck för att där ingripa och förverkliga ickevåldet. Ickevåld är ingen rak väg mot något avlägset mål. Ickevåld är medel/mål som avviker.

Ifall målet förverkligas i medlet blir mål och medel två aspekter av samma sak. Martin Luther Kings läromästare Mohandas Gandhi uttryckte det så här: “But for me means and ends are convertible terms, and non-violence and truth are therefore the end” (Gandhis Collected Works vol 76, p 31, original 1939.)

Per Herngren
2022, version 0.1

Referens

Martin Luther King Jr., ”Love, Law, and Civil Disobedience”, Speech that Dr. King delivered in 1961 to the annual meeting of the Fellowship of the Concerned in Atlanta. King, in King, Martin Luther, Jr., 1929-1968. (1991). A testament of hope : the essential writings of Martin Luther King, Jr. San Francisco: Harper San Francisco.

Mohandas Gandhi, Gandhis Collected Works vol 76, ebok, 1999.

Första version publicerad på ickevald.net/perherngren 2022.

Poddavsnitt där Bonnie och Per samtalar om performativ

 Performativ är handlingar som genomför slutmålet. Mål och medel blir ett. Läser man igenom alla Jesus-berättelser i Nya testamentet så är det möjligt att tolka dem performativt. Gudsriket genomförs med jämlikhet, försoning, förlåtelse, upprättelse i varje berättelse. Gudsriket blir både mål och medel.

I det här poddavsnittet utreder Bonnie Dahlström, civilkuragetränare, performativ i samtal med Per Herngren.

 

Kyrkors träning i passivitet bjuder in till nationalism, krig och Nato

Mohandas Gandhi placerar gemensamt ingripande och ickevåldsträning som förutsättning för politik och samhälle. Regelbundet träning i att ingripa blir, enligt honom, effektivare än centralmakter, tvång och våld för att tränga undan krig och förtryck. Kyrkor som håller ickevåldsträning, exempelvis varje vecka, bygger upp praktik och effektiva verktyg som ger möjlighet att tränga bort rasism, sexism och våld. Ickevåldsträning är övning i tro.

Tro och hopp växer fram ur övning snarare än insikter och föreställningar. Det är egentligen inte mer märkligt än att ett fotbollslag eller en dansgrupp som regelbundet övar börjar tro på möjligheten att tillsammans klara uppgiften. 

Genomförande hänger ihop med misslyckande. Finslipning och övning behövs för de som vågar misslyckas. Den kyrka som aldrig försöker leva ickevåld, leva gudsrike, kan däremot aldrig misslyckas. Den kyrka som inte försöker realisera gör rådande maktordningar till det enda realistiska.

Jag föreslår att nationalism, demokratisk centralism och krig kräver regelbunden träning i passivitet. Lydnadens kyrkor tränar sina deltagare i att INTE se sig oss som regerande, som subjekt, som aktör. Dessa kyrkor tränar otro.

Kyrkor som underordnar sig nationalismen undviker att hålla träning i demokrati, ickevåld och ingripande. Dessa kyrkor böjer istället knä och ber för att härskare och nationer ska bli goda. Det blir en träning i otro gentemot gudsrikets möjligheter. Istället laddar de medlemmarnas batteri inför nästa arbetsvecka så att kraft kan föras över från kyrkor till lönearbetet. Kraft strömmar från dessa kyrkors gud till rådande maktordning. Otrons kyrkor ersätter befrielse med harmoni och frid.

Icketräning i kyrkor är i sig träning. Det är en träning i att undvika att tillsammans bli subjekt, gudsrike,  och regerande. Denna (icke)träning övar oss i att peka ut högre makter som räddningen på konflikter och kriser. Krigsmakt, militär, nationalism och även Nato ges en realistisk frälsarstatus av kyrkor som vägrar realisera. Kyrkor som undviker att träna jämlik demokrati och ickevåld drar också undan möjligheten att innovativt leva och finslipa gudsriket.

Ifall Gandhi har rätt så erbjuder regelbunden ickevåldsträning alternativ till härskande och makt. Sådana kyrkor bjuder in att praktisera och öva jämlikhet, demokrati och ickevåld, de erbjuder tro och hopp.

Per Herngren
10 april 2022, version 0.1.1

  

Ingripa vid mobbning - övning i civilkurage och ickevåld på youtube

Här är en kort film om att träna några metoder för att ingripa vid mobbning. Tränare är Per Herngren från Fikonträdet och deltagarna är från Hopp & Motstånd.

Vill du själv träna på att ingripa vid mobbning, härskartekniker så är du välkommen till tvådagarskurs lördag-söndag 24-25 oktober 2020!

Religion pch politik

Politik och religion är två aspekter av samma fenomen. Politik är samtal och beslut om gemensamma angelägenheter. Religion är byggandet av tillit till det gemensamma när det pulserar och återskapar sig själv som samhälle(1). 

Religion bygger samhällen. Och politik organiserar(2).

Religion förknippas gärna med traditioner och cermonier, som nationaldagen och flaggan. Men religion återinför dessutom det gemensammas etik och legitimitet i det politiska. Religion är gemensamma praktiker som återinför gemensamheten i det gemensamma.

Religion och politik är båda del av samhällen. De kan inte skiljas åt. De bygger nödvändiga konflikter och spänningar i samhällen. De intervenerar i varandra. Utan religion skulle politik vara ren organisation utan samhälle. Och utan politik skulle ett samhälle domineras av de som dominerar.

Politik och religion kan bli förtryckande eller befriande. Men att som i det postpolitiska ersätta dem med administration, förhandlingar eller kalkyler skapar skensamhällen.

Per Herngren
4 augusti 2019, version 0.1

Fotnötter

1. Tillit använder jag istället för religionens tro eftersom tro nuförtiden blandas ihop med en annan betydelse, som i tro och vetande.
2. Bygga samhällen och organisera ska inte ses dualistiskt åtskilda utan ihoptrasslade, och nödvändiga för varandra. Jämför med att hålla takten i en dans och att följa olika turer. Båda är del av dansen, och de stärker eller stör varandra.

Referens

Émile Durkheim, The Elementary Forms of Religious Life, Free Press, 1995.

Att komma till liv är att bli olydig - pingst & livgiverskan

Pingst firar att kyrkan får liv. Så fort kyrkan får eget liv bryter den sig ur omyndigheten. Kyrkan tar sig ur underordningen till förtryck och makt. Kyrkan blir självständig. Och det är från pingst kyrkan blir förföljd.

Anden kallas på flera språk för livgiverskan. Ande är etymologiskt även kopplat till andning. Att andas är att få liv. Andning är en puls som skapar liv. Genom att känna pulsen, hos andningen eller blodet, kan vi kontrollera om någon är vid liv. När kyrkan andas får den liv. Kyrkan blir självgående.

Kyrkans arbete har alltid byggt pulser till skillnad från dagens betoning på event, kampanjer och projekt som istället bygger in sin egen självdestruktivitet, ett närliggande avslut. Event, kampanjer och projekt skyddar de dominerande ordningarna från att andra ordningar ska få ett eget liv.

Samtal och beslut med främlingar och utlänningar

Pingsten är när kyrkan bryter sig ur rädslan och det privata och blir olydig, myndig, självständig. Före pingst skapar kyrkan en privat värld, undangömd från det gemensamma, undangömd från härskare och soldater. Pingst är när kyrkan intervenerar i våra politiska och gemensamma världar.

Pingst är en högtid för hur kyrkan börjar samtala med främlingen, med utlänningen. Kyrkan slutar prata bara med sig själv. Möten med de som inte är som vi skapar innovativa samtal. Anden är nyskapande och innovativ. Det blir den genom att möta andra istället för att bli upptagen med sig själv. Samtalen med främligen gör gemensamma beslut möjliga. Pingst är högtiden för hur kyrkan blir politisk. Frestelsen idag är att skapa en pre-pingst-kyrka. En individualistisk och privat kyrka. En kyrka som är rädd för att bli förföljd.

Anden tar inte bara kyrkan ur det privata livet. Att få eget liv är också att ta sig ur mekanisk lydnad. Det är att bli myndig och sluta vara en kugge i hjulet. Från pingst börjar kyrkan andas och ingripa i den offentliga världen.


Per Herngren
Pingst 20 maj 2018, version 0.1

Inspirerad av Emma Rudängs predikan, och hur hon utvecklar livgiverskan och mötet med främlingen.

Kyrkor och samhällen blir fristäder - civil olydnad för flyktingar

Ungefär 300 städer och samhällen i USA gör civil olydnad mot de federala immigrationsmyndigheterna. Dessa samhällen vägrar utlämna flyktingar och invandrare, och de vägrar samarbeta med immigrationspolis. De kallas fristäder.

1. Från nyår 2018 utropade hela Kalifornien sig till fristad och vägrar samarbete med immigrationspolis och feodala immigrationsmyndigheter.
2. Den första fristaden i denna rörelse var Berkeley nära San Francisco som 1971 utropade sig till fristad för att skydda de som vägrade delta i vietnamkriget.
3. San Francisco utropade sig 1989 till fristad för att skydda flyktingar främst från Centralamerika och Sydamerika.
4. Fem delstater vägrar nu samarbete med immigrationsmyndigheter och fungerar som fristäder för flyktingar: California, Oregon, Connecticut, Rhode Island och Vermont.
5. I början på åttiotalet gav kyrkor, synagogor och andra organisationer uppehållstillstånd till en familj eller till en enskild flykting. De utropade sig till fristad och organiserade stöd till dem de gett fristad. Denna rörelse kallas fristadsrörelsen.
6. I slutet på medeltiden fanns många fristäder i Europa som skyddade flyktingar från feodalherrarna på landsbygden. Och som alltså vägrade lyda feodalherrarna. Fristäder var en av de revolutioner som med tiden trängde undan mycket av feodalismen.
7. Hmm, något för kyrkor, organisationer och samhällen i Sverige och Europa att ta över? Bli fristäder!

Per Herngren

2018 03 04, version 0.1

Referens

Fikonträdet ger fristad till familjen Pillati, 2012.

Sancturay City, Wikipedia, 2018 03 04.

Funktionell melankoli i kyrkor

Melankoli är sorg utan objekt. Sorgen har inget att sörja. Genom att spela och sjunga melankoliskt i kyrkor hindras befrielse och gudsriket från att störa verksamheten. Vacker och skön saknad tränger undan och ersätter tron på att kyrkor kan leva befrielse, leva gudsriket.

Melankoli skapar frid och den blir därmed funktionell för kyrkorna. Den hindrar befrielse och motstånd från att störa. Melankolin ersätter hopp och tro i kyrkor. Längtan efter något som saknas är skönare än befrielse. Det gör att kyrkor kan fokusera på att skapa trygghet och ro.

Melankolin har på inget sätt erövrat kyrkorna. Befrielse, ickevåld, civil olydnad skapar utrymme för kyrkor att leva gudsriket. Men melankolin har fått en så stark ställning att den lockar som frestelse. Eller snarare som en saknad utan att den vet vad den saknar.

Per Herngren
15 oktober 2017, version 0.1

Plåsterkyrka eller befrielsekyrka

Plåsterkyrka kan vi kalla den kyrka vars fokus är att ta hand om och plåstra om såren efter kapitalism, nationalstater, gränskontroller och andra maktordningar.

Plåsterkyrkan uppmuntrar individen till att bli duktigare, leva klimatsmart och respektera mångfalden av identiteter. I plåsterkyrkan sitter präster, diakoner och aktiva sällan i fängelse.  Kyrkan håller ordning på ordningen genom uttalanden, kritik och protester. Och genom att plåstra om och göra olika maktordningar uthärdliga.

Plåsterkyrkan bygger trygghet och frid. Den bygger oaser. Korset görs till ett batteri som laddar besökarna så de orkar gå tillbaka till lönearbetet. Korset blir symbol för frid, trygghet och harmoni. Kraften förs över från kors och kyrka till kapitalism, lönearbete och nationalstat.

Kapitalism och stater behöver plåster och omsorg eftersom centralstyrning aldrig riktigt lyckas.

Förverkliga befrielse

Befrielsekyrkan experimenterar och tränar på att leva gudsriket. Den tränger undan nationalstater, kapitalism och andra härskarordningar. Den avskaffar gränser och öppnar jämlika utrymmen för de som underordnas.

Befrielsekyrkan arbetar tillsammans med de som tänker annorlunda och ser inte individuell insikt eller duktighet som lösningen på gemensamma problem.

I befrielsekyrkan är korset inte en vacker bild. Korset och andra straffmetoder är del av kyrkans liv. Befrielse kommer alltid i konflikt med maktordningar. Präster, diakoner och organisatörer hamnar därför regelbundet i fängelse. Befrielsekyrkan bjuder oss ut i otrygghet, osäkerhet och sårbarhet.


Plåster och omsorg behövs för att förverkligande befrielse också misslyckas. Eller för att misslyckandet är det av att förverkliga befrielse.

Per Herngren
11 juni 2017, version 0.1

Tack till min präst Kim Bredefeldt för att du satte igång samtal kring kyrkans verksamheter under Marialunchen i Hammarkullen.

Jesus störde friden och blev avrättad

Påsk firar befrielse från förtryck och slaveri. Men templen omvandlade påsken till en fridens högtid. När Jesus och lärjungarna levde befrielse så började befrielsen smitta av sig. Det störde påskfriden

Det är därför ingen slump att Jesus blev korsfäst i samband med påsken. Korset och korsfästelsen är inte bara en befrielse från lydnad och rädsla för straff och våld, det är också motstånd mot religion som flyr befrielse in i frid och upplevelse.

Per Herngren
2017 04 23, version 0.1

Tack till samtal med Tobias Hadin i Mariakyrkan, Hammarkullen.

Korset upphöjer Jesus till avrättning

Att Jesus upphöjs på korset mystifieras i en del kyrkor. Avrättningen skulle höja Jesus över oss andra. Jesus görs till en upphöjd. Poängen är snarare motsatsen.

Korset är ett avrättningsredskap. Först är det nedfällt så fången kan fängslas på korset. Sedan hissas korset och fången upp för avrättningen.

Precis som på så många andra ställen i bibeln används en konkret händelse poetiskt för att vända upp och ner på rådande maktordningar.

Att upphöja några över andra, att skapa överordnade och underordnade, avskaffas genom korset. Det blir samtidigt en befrielse från straffets makt över oss.

Per Herngren
12 mars 2017, version 0.1

Poesi förstås här inte som liknelse eller bild utan från sin etymologiska betydelse producera, skapa, förändra världen, poiesis.

Tack till Bengt Andreasson, pastor i Rosa Huset för reflektion kring hur korset hissar upp fången.

Befrielse och fest hör ihop: Jesaja 61:1-5

"Guds ande ... har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet. De uråldriga ruinerna skall byggas upp, det sedan länge förfallna sättas i stånd, man skall på nytt bygga upp förstörda städer, som legat öde släkte efter släkte. Främlingar skall valla hjordarna åt er, era åkrar och vingårdar skötas av utlänningar."

Jesaja 61:1-5