Betraktelse om civil olydnad - Lisa Gerenmark gästbloggar

Lisa Gerenmark från Motståndskommuniteten Fikonträdet och Pingstmässan gästbloggar på Motstånd & befrielseteologi.

Gal 2:16-21 Men vi vet att människan blir inte rättfärdig genom laggärningar utan genom tron på Jesus Kristus. Därför har vi också satt vår tro till Jesus Kristus för att bli rättfärdiga genom tron på Kristis och inte genom laggärningar, ty av laggärningar blir ingen människa rättfärdig. Men om vi under vår strävan att bli rättfärdiga genom Kristus skulle uppfattas som syndare, vi också, står då Kristus i syndens tjänst? Naturligtvis inte. Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare. Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, gast inte längre som mig själv, det är Kristus som lever i mig. Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig.

Vi blir inte rättfärdiga genom att lyda lagen, utan vi blir rättfärdiga genom tron på Jesus Kristus. Till tron på Kristus tillkommer också en tro på solidaritet och ansvar för sin nästa. Jesus uppmanar oss alla till att ställa oss på de svagas sida, upprätta de förtryckta och skapa ett samhälle av rättvisa. För oss kristna är upprätthållandet av människovärdet större än nationalstatens lagar. Om lagen, konsekvenserna av lagen eller implementeringen av lagen bryter ner människovärdet, kan vi som kristna inte följa den.

Jesus botade sjuka på sabbaten, pratade med kvinnor och samarier och delade bröd med lagbrytare. Han bröt mot lagar, förordningar och han skapade nya ordningar. Nya ordningar som upprättade människovärdet. Detta är vad vi som kristna är kallade att göra.

I Sverige idag har vi lagar som reglerar vilka människor som får lov att bo inom våra gränser. Att sådana lagar ens finns kan en ha åsikter om, men om vi för en stund väljer att acceptera behovet av sådana lagar, så kan en ändå kritisera, dels lagarnas snäva omfattning, men framför allt hur lagarna tolkas och används i mötet med människor som flytt. Vårt samhälle översköljs dagligen av människor som vittnar om omänskliga och obarmhärtiga beslut där det till synes finns en ovilja att tro på människors berättelser om den situation de flytt ifrån. Trots uppenbara bevis på situationen i hemlandet eller på människors hälsa, tas beslut som helt strider mot gällande lagar. Orimliga krav ställs på den enskilda människans ansvar att bevisa flyktorsak eller identitet.

 I Matt 12:10-13 säger Jesus till oss att det är tillåtet att göra gott på sabbaten, även om det är emot lagen. Detta läser jag som att det är tillåtet att bryta mot lagen om det är för att göra gott. Vi har sådana lagar i Sverige. Det är nämligen tillåtet att gripa in om det är för att förhindra ett större brott. Ett sådant brott kan vara de mot de mänskliga rättigheterna. Att skicka tillbaka människor till en situation som var så grym och ohållbar att de valde att bryta upp från allt de hade för att undkomma det är ett sådant brott. Vad kan vi då göra för att förhindra detta? Det är frågan vi måste ställa oss. Tror vi på Jesus så blir aktion mot dessa upprepade lagbrytelser konsekvensen. Att gömma flyktingar eller tillhanda hålla sjukvård för dem är inte olagligt i Sverige, att blockera utfarter för att rent fysiskt förhindra tvångsutvisningar kan vara ohörsamhet mot ordningsmakten. För mig som kristen är dock lagen inte relevant, människan är relevant. I apostalgärningarna så säger Petrus och apostlarna, då de ställs tillsvars för att de undervisar Jesu lära 'man måste lyda Gud mer än människor' Så jag säger: Länge leve ohörsamheten!

Sverige är det land i världen som exporterar flest vapen per capita. Vi är alltså världsbäst på att sälja vapen. Sveriges vapenexport har ökat med 350% sedan 2001 och vi säljer vapen till länder som Saudiarabien, USA och Bahrain. Detta trots att vi har en lag som förbjuder export av vapen till länder i krig, diktaturer eller länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Detta är möjligt med hjälp av kryphål i lagen och så kallade undantag. Undantag som numera görs på rullande band.

Vapen används för att döda, ta liv med. Det är ingen hemlighet eller något som varken vi eller våra politiker är omedvetna om. Enda anledningen för ett vapen att tillverkas är för att döda med, alternativt att hota att döda. Varje dag dör över 2000 människor i väpnat våld runt om i världen. Som kristen kan jag inte låta detta pågå. Jag kan tyvärr heller inte lita på att Sveriges politiker ska göra något åt det, de tjänar ju pengar på dessa konflikten via vapenexporten. Vad kan då jag som kristen göra? Jo jag kan göra som det står i bibeln, närmare bestämt i Mika 4:3, nämligen att smida om svärd till plogbillar. Plogbillsrörelsen startade 1980 i USA och kom till Sverige några år senare. De inspirerades av orden i Mika och Jesaja och började avrusta vapen för att rädda liv, människoliv. Genom att agera öppet och inte fly ifrån böter och fängelse utmanas bilden av straffet som något farligt och något som en vill undvika. Istället inspirerar de till att medvetet och öppet bryta mot lagar som i sin tur bryter mot mänskliga rättigheter för att skapa nya ordningar (precis som Jesus gjorde). Nya ordningar där tron på handlingar som upprätthåller människovärdet är starkare än rädslan för eventuella konsekvenser.

Det finns de som hävdar att allt vi gör grundar sig i en av två grundkänslor. Kärlek eller rädsla. Att vara kristen är för mig att våga leva mitt liv av kärlek.

Därför måste jag agera mot sådana uppenbara och ofattbara kränkningar som pågår i vårt land, i vår värld, även om jag är rädd för konsekvenserna. Det räcker inte med att å ena sidan protestera och å andra sidan fortsätta lyda. Så länge jag lyder är jag en del av upprätthållandet av detta obarmhärtiga samhälle. Jag måste agera, jag måste skapa det samhälle som jag vill ha, jag måste leva mitt liv av kärlek. Eller som Jesus sa, jag måste göra gott, även om det är sabbat.

Bön: Jesus, ge oss styrka, tro, mod och hopp

• Styrkan att ta striden där den som bäst behövs. Striden för dessa våra minsta som sökt skydd hos oss och nu är i myndigheternas våld.
• Ge oss tro på att din väg är den sanna och ge oss modet att vandra den. Modet att leva av kärlek och inte av rädsla.
• Modet att stå upp för det vi tror på, modet att stå upp för dig.
• Herre ge oss också hopp. Hopp om en framtid där kärlek och solidaritet råder. Hopp om en värld där vi inte behöver ta fighten. Hopp om Guds rike på jorden.

Lisa Gerenmark
2013 01 24

Ockult kristendom

Ockult kommer från latinets occultus och occulere: att undanhålla, skymma, gömma. Politisk ockultism är att skymma den politiska förändringen som en organisation håller på att förverkliga. Eller snarare skulle ha förverkligat, ifall inte ockultismen lyckats gömma undan den. Ockultism uppstår i nästan alla organisationer och institutioner, annars skulle dessa snart bli 'alltför utmanande'. Både för deltagarna och för andra organisationer. Ockultism är konfliktundvikande, det är ett sätt att anpassa sig.

Det finns flera ockulta tekniker som skymmer politisk förändring. Här tar jag upp några sätt att mystfiera kyrkan.

Kyrkan är kristi kropp, kristi förkroppsligande. Kyrkan lever gudsriket. Kyrkan materialiserar Guds samhälle. Kyrkan experimenterar med, och finslipar, ett rättvisare rike: ett mer demokratiskt, solidariskt och omsorgsfullt samhälle.

Ifall man istället mystfierar kyrkan så skyms kyrkan som politisk gemenskap. Mystifierandet gör det möjligt att utvinna kraft ur kyrkan, kraft som sedan kan föras över till stressat lönearbete eller till andra organisationer.

Ockult mystifierande av kyrkan

1. Gömma gudsriket inuti individen. I hjärtat. I hens inre. Bibelns berättelser görs till metaforer för något individuellt.
2. Gömma riket i äkthet. I ett äkta jag som egentligen bara gud kan se och bejaka. Eller gömma riket i en innerlighet, i en ren äkta tro.
3. Gömma riket bakom andlighet. Bortom det materiella. Bortom materialismen. Gudsriket hindras därmed effektivt från att materialisera. Kyrkan förvandlas till ett "andligt hem".
4. Gömma gudsriket inuti ett större rike. "Låt oss be för Samhället!" Genom att göra kyrkan till en del av Samhället blir det möjligt att skymma kyrkan som ett eget samhälle jämlikt med andra samhällen runt omkring. En radikal variant är att förlägga gudsriket utanför denna världen. På så görs världen hopplös och kyrkan förvandlas till en oas.
5. Gömma gudsriket bakom medvetenhet: en viss insikt, en viss förståelse eller en speciell lära.
6. Gömma gudsriket under präster, biskopar och hjältar, ex Martin Luther King. Genom att projicera och centralisera kyrkan till ledarna så kan "medlemmarna" dölja att de är minst lika medverkande och medskapande i gudsriket som dessa så kallade ledare.

Per Herngren
2013 01 21, version 0.1

’Han’ är gud - kyrkan feminiseras och passiviseras

I Svenska kyrkans psalmbok har Agneta Lejdhamre hittat 2333 könsmarkörer för man och 184 för kvinna. Hennes bok Psalm – kön – kyrka undersöker hur psalmernas kön intervenerar i teologin.

”Könsmarkörer som rör kvinnan gäller den privata sfären och klandervärd sexualitet, har inget gemensamt med Gud och signalerar varken makt eller styrka. Hon är den som är underordnat, låter sig formas och som hör jorden till.”[1]

”Mannen representerar människan i gemen som rör sig i den offentliga sfären och det som hör himlen till. Könsmarkörerna sammanfaller ofta med beskrivningen av Gud och uttrycker makt, styrka och självständighet.”[2]

”Hon framstår som ett utpräglat beroendepronomen medan han uttrycker gudomlig överordning.”[3]

Kyrkan feminiseras

Kyrkan framställs i psalmboken feminiserad. Detta sker både när kyrkan avkönas och när kyrkan blir en hon. Den feminiserade kyrkan ska i framtiden förenas med ett han, bli del av en fantastisk manlig gemenskap. Kyrkan är alltså inte fullvärdigt kristi kropp eller fullvärdigt gudsrike. Inte än. Genom att feminisera kyrkan skjuts gudsriket effektivt in i framtiden. Kyrkan passiviseras. Kyrkan får inte bli förverkligande av gudsriket.[4]

Guds ord befruktar oss

Guds ord framställs utifrån en överföringsteologi. Guds ord behöver överföras till människan. ”När så detta Ord, utsått av en såningsman, liknas vid utsäde i ofruktbar jord, men med livgivande kraft åt jorden, då återspeglas till fullo föreställningen om en aktiv manlighet som tränger in i och befruktar den passiva kvinnligheten.”[5]

Moderna varianter av denna manliga befruktningsteologi är fixeringen vid information och medvetandegörande. Ifall bara de kristna (eller opinionen, folket) blir befruktade med rätt information så kan det bli kraftfullt. Ett omedvetet, feminint, obefruktat, folk skulle inte kunna bygga guds rike.

Härskargud

Gud som styrande och härskande är också kopplat till manlighet. ”När den kristna guden så entydigt framställs som en han innebär det att Gud … riskerar att framstå som … en megahanne”[6]. Det framställer gud som en omnipotent härskargud, en sorts god diktator som ska styra oss in på rätt väg. Vi feminiseras och passiviseras. Vi behöver en god ledare! En man!

Per Herngren

2013-01-14, version 0.1

Referens

Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012.

Agneta Lejdhamre, Psalm - kön - kyrka : Könsförståelse och kyrkosyn i Den svenska psalmboken och i Svenska kyrkans kyromöte, Avhandling Uppsala Universitet Teologiska institutionen, 2011. Länk till avhandling: http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:445136/FULLTEXT02

Fotnoter

---

[1] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 37-38.

[2] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[3] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[4] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 38.

[5] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 39.

[6] Agneta Lejdhamre, ”Han är gud”, Språktidningen, december 2012, s 39.

Gud ser mig inte som den jag är - Gud svettas med oss

- Vadå? Varför ska jag se på dig?
- Se mig! Verkligen se!
- Vi håller ju på och letar mat till de som blivit bestulna på mat. Vi hjälps ju åt! Vi dumstrar tillsammans. Det skulle bara bli distraherande om jag stirrade på dig.
- Men jag behöver ... Ja, bli erkänd, att jag är ok!
- Ha! Ni i medelklassen skulle behöva bli mindre självupptagna! Brist på erkännande tillhör inte de stora problemen i världen.
- Men de förtryckta! Alla diskriminerade! Visst, eller hur! De behöver erkännande.
- Sällan.
- Sällan?
- Jag menar undantagsvis. De behöver oftast samarbete. Folk som vågar ta risker. Som inte är så upptagna med 'jobbet' eller 'uppdraget' eller 'avbetalningarna' eller sin 'personliga helgelse'. Folk som bygger befrielse tillsammans med förtryckta. Som delar deras lidande när makt slår tillbaka mot motståndet.
- Men, det är inte bara de som lider. Jag mår också dåligt ibland. Riktigt dåligt.
- Klart du gör! Men då brukar jag hålla dig i hand. Jag sitter där och stirrar in i vägen som du.
- Men jag behöver någon som ser mig som den jag är. Som ser igenom mina masker.
- Nähä.
- Nu är du elak. En elak gud, va!
- Varför skulle jag se genom masker? Varför skulle jag inte bejaka masker? Och du får sluta säga sådant där till barnen i kören. Igår försökte Ahmeds dotter pilla av sig huden runt knäsåret. För att se om hon kunde hitta 'sig själv' därbakom. Hitta det där äkta 'jaget' du fått henne fixerad vid. Som skulle gömma sig innanför skalet. Ahmeds mor börjar faktiskt få rätt: "Det blir aldrig något gott av att skicka din dotter till en kristen kyrka!"
- Vad ska jag säga henne? Hon har varit så ledsen!
- Säg henne att jag sitter bredvid henne, och att jag också stirrar på det där brevpappret när hon skriver till sin syster i fängelset däruppe i Diyarbakir. Och en sak till: hennes syster och jag har en bra konspiration på gång. Riktigt bra faktiskt. Hälsa henne det.
- Konspiration?
- Ja, ursäkta, jag använder lite för många språk samtidigt. Jag ska skärpa mig. Conspirare: andas tillsammans. Tja, eller svettas tillsammans är en bättre översättning. Snart får ni höra om det! Några andra fångar är också inblandade!

Per Herngren
2013 01 12, version 0.1.1

Ordförklaring
Ickevåldsligt dumstrande är vanligt i plogbillsrörelsen och i de anarkistiska Catholic Worker kommuniteterna i usa. Det innebär att några i kommuniteten regelbundet, på en bestämd tid och dag, letar mat på lastbillscentraler och i soptunnor. Maten delar kommuniteten sedan med sig till flyktingar, fattiga och hemlösa. Dessa regelbundna pulser skapar med tiden resonans med kommuniteternas motstånd mot institutioner som producerar flykt, fattigdom och hemlöshet.

Konspirationsteologi gentemot erkännandeteologi: Konspirationsteologi är gud som samarbetspartner, som går bredvid. En svettande och kämpande gud. En gud som queerar - skapar befrielse, underliggör och onormaliserar - snarare än en gud som bejakar identitet och äkthet.


Tack till Lisa Gerenmark vars idé, från en vers hon skrivit, jag har lånat; hm, snott; till den här texten.