Vad ska vi med kyrkan till?

Makt eller befrielse

Artikel för Trots allt december 2005

I fredags köpte jag några saker i Hammarkullekyrkans Rättvis Handel. Jag stirrade på alla varor som låg utlagda på det bruna träbordet och insåg att här förverkligades en ny solidarisk världsordning.

När Hammarkullens kyrkor säljer rättvisa produkter inkarnerar kyrkorna ett helt nytt ekonomiskt system. Målet uppnås. Eller som Gandhi skulle uttrycka det: Målet är medlet, rättvis handel leder till rättvis handel.

Ibland frestas vi i kyrkan att tolka om rättvis handel till en privat individuell frigörelse från beroende och konsumism. Då hamnar kooperativen i tredje världen inte längre i centrum utan vårt eget individuella rättfärdiggörande. Fattiga och förtrycktas behov ersätts med att vara duktig. Det bibliska budskapet om befrielse från härskare och förtryck neutraliseras om kyrkan gör om befrielsen till individuell frigörelse eller personlig utveckling.

Här har jag behövt hjälp av en indier för att förstå kyrkans roll: Gandhi blev ofta mer upprörd över pacifismen än våldet. Pacifismen inriktade sig, enligt honom, på att genom värnplikts- och militärskattevägran undvika att själv delta i krig eller våld. Pacifismen blev då ett självrättfärdigande. Till skillnad mot pacifismen betonar ickevåldet att det är nödvändigt att söka upp våldet och ingripa. Ickevåldet tar bort bindestrecket i icke-våld, distansen mellan icke och våld. Ingen kyrka eller gemenskap är utanför våldet. Som Annika Spalde och Pelle Strindlund skriver i sin bok I Vänliga Rebellers Sällskap: Ickevåld är konfrontation kombinerat med ömhet.

Det blir missvisande att påstå att kyrkan bara är en kyrka för befrielse eller enbart ett opium för folket. Den får motsägelsefulla funktioner. Samtidigt som den korrumperas av makten öppnar den upp möjligheten till motstånd.

Utifrån mina egna erfarenheter från Lövgärdet och Hammarkullen där jag bor, och mitt deltagande i två lokala Missionskyrkor samt även Svenska kyrkan, vill jag fundera kring kyrkans funktion för makten. Vad får lydnad, nationalism och lönearbete för roll i kyrkan? Och hur skapar vi utrymme för befrielse?

Kyrkan och nationalreligionen

Under kyrkkaffet hemma i Hammarkullen pratade jag med en besökare som bor granne med mig. Hon menade att det var skönt att Missionskyrkan fick vara en oas för svenskar, och hon tyckte det var viktigt att gudstjänsten bevarade den gamla svenska traditionen.

I vissa gudstjänster utförde vår lokala missionskyrka nationalreligiösa riter. Gudstjänstdeltagarna reste sig för flaggan som man i katolska eller Svenska kyrkan reser sig när prästen bär in korset. Utvalda från scoutkåren hedrade flaggan genom att hälsa på den som om den vore en varelse. Under väckelsekonferenser här i Göteborg har man ibland satt upp en gigantisk flagga bakom altaret där korset annars brukar hänga.

Nationalstaten införlivas som religion i gudstjänstlivet.

1762 lanserar Rousseau begreppet civil religion för att beskriva hur staten skapade ordning och sammanhållning med hjälp av riter och trosföreställningar. Nationen blir en egen religion.

Religionsociologins klassiker Émile Durkheim definierar religion som ett system av ”uppfattningar och praktiker som förenar till en sammanhängande moralisk gemenskap” (Religious Life, 1917). Med Rousseau och Durkheim får vi möjlighet att förstå hur nationalism övergår till religion. De senaste åren har vi sett hur tillväxt alltmer blir ett trossystem. Och framför teven känner vi hur krig framkallar religiös karisma.

Med Durkheims glasögon upptäcker jag dessutom hur ”mina” lokala kyrkor lockas till att bli blandreligioner. Inom kyrkan konkurrerar härskarreligioner med kristen befrielse.

Kyrkan där jag är medlem, Svenska Missionskyrkan, har i sitt namn placerat nationalreligionen före den kristna uppgiften. Samma symboliska prioritering har Svenska kyrkan gjort. I Angered och Göteborg hamnar då de ”svenska” kyrkorna som en av de etniskt konstruerade kyrkorna, jämte engelska, syriska och jugoslaviska kyrkor. Hur förvandlades nationen till grunden för församlingen?

Det är alltså inte så att Svenska kyrkan äntligen frikopplats från staten. Flera av ”frikyrkorna” och Svenska kyrkan tar på sig uppgiften att genom riter och symboler återskapa en sönderfallande nationalstat.

Lönearbete som gud

I bibeln betyder tro tillit. Att tro på är att ha tillit till. Gud är, enligt Luther, den eller det man sätter sin tillit till. Jesus nämner pengar (mammon) som en gud, alltså något vi kan ha tillit till.

Själv tror jag pengar blev en gud i större utsträckning på Jesu tid och under feodalismen. Då var pengasamlandet en central motor i ekonomin. Under kapitalismens framväxt blir motorn istället vinst, återinvesteringar och tillväxt. De reformerta och lutherska kyrkornas betonande av arbetsplikten får en viktig funktion i denna omsvängning.

Vi ser då två nya religioner växa fram: en folklig och en för eliten. I den folkliga religionen blir tilliten till lönearbete, plikt och lydnad centrala dogmer. Hos eliten är religionen snarare tillväxt och framgång.

I de lokala kyrkorna jag deltar i, handlar syndabekännelser och predikningar ibland om att man är värdefull trots att man inte klarar av den ökande stressen i arbetet. Kyrkan försöker försona lönearbetets krav på lydnad med stressen som uppstår av att lönearbetet blir gudomligt: Lönearbetet förvandlas till ett absolut väsen som lyckas uppnå högre lojalitet än våra medmänniskor som kräver befrielse och solidaritet Ibland får jag rysningar när jag hör mig själv säga: ”Nej, då kan jag inte. Jag jobbar”. Vadå kan? Förmodligen är lögnen främst riktad till mig själv. Jag gör ett val, jag prioriterar. Jag är ingen slav som andra äger. Men jag vill slippa att känna ansvar för mina handlingar och förvandlar lönearbetet till något absolut, och därmed uppfattar jag det inte längre som mitt val.

Så fort maktens gudar korrumperar oss skapas alltid utrymme att bryta vår lydnad och istället skapa rättvisa. Makt lyckas aldrig bli total.

Hos både nationalstaten och lönearbetet blir lydnaden helig. Lydnaden får ett högre värde än rättvisa och solidaritet vilka förvisas till det privata, till fritiden. Denna heliga lydnad smyger sig även in i kristet solidaritetsarbete. I Kristna Fredsrörelsens centrala styrelse har man sedan 1992 lyft upp laglydnad till ett metabeslut, lydnaden har blivit ett styrande principbeslut. Riksorganisationen bestämde att den inte längre skulle vara med och organisera civil olydnad.

Laglydnaden kontrollerar och begränsar föreningens ansvar gentemot krigens offer. Genom sådana principbeslut placeras laglydnaden över det konkreta arbetet med att faktiskt stoppa krig och vapenexport. Visst stödjer man fortfarande individer som gör civil olydnad. Därmed gör Kristna Fredsrörelsen olydnaden privat. Man gör om samma misstag som Gandhi så skarpt kritiserade pacifismen för.

Utrymme för ickevåldsligt motstånd

Denna heliga lydnad hos Kristna Fredsrörelsen och flera centrala kyrkliga organ öppnar alltid upp till motstånd. Motståndet är ofta lokalt. Fast det lokala blir då mer globalt än riksorganisationens nationella arbete. Kristna Fredsrörelsens lokalgrupper i Göteborg och Örebro organiserar under påsken 2006 civil olydnad kring vapentillverkningen. Här deltar också det kristna rättvisenätverket Speak.

Lokala församlingars gästfrihet till flyktingar som gömmer sig är också en olydnad som sätter världen framför nationen. På 60 årsdagen för Hiroshimabomben i augusti var Lövgärdets Missionskyrka med och organiserade en Vin och Fikonträds plantering inne på en vapenfabrik utmanad av profeten Mika: ”Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. Rättegången blir i februari.

Människor – medlemmar eller inte - skapar gång på gång utrymme i kyrkan för befrielse och olydnad. Istället för att bekymra oss alltför mycket över den kyrkliga hierarkins gudar bör vi ägna oss åt att öka detta utrymme. Som Annika Spalde och Pelle Strindlund föreslår i sin bok: Låt ickevåldet bli kyrkans befrielseteologi. Det är vi som bestämmer när kyrkan får inkarnera rättvisa och fred.

Per Herngren

Hammarkullen

Samtala om kristet ickevåld på mailinglistan: smeder-subscribe@yahoogroups.com

Läs mer om Vin och Fikonträdsplanteringen: http://ickevald.net/vineandfigtreeplanters/