Möjlig kritik av Fredstjänst i Chiapas och Guatemala

Jag försöker undersöka hur postkolonial kritik kan användas på ickevåld. Här är några ofärdiga funderingar på Kristna Freds Fredstjänst vilka bl a åkt till Chiapas och Guatemala för att som fredsobservatörer minska risken för våld.

1. Fredstjänst har en uppsättning metoder och tekniker när de åker till Chiapas och Guatemala. Om dessa tekniker inte tränas med intresserade grupper på plats får vi en monopoliserande situation där metoderna att hjälpa genom den skapade klyftan blir onåbar för de lokala aktivisterna. En postkolonial beroende situation skapas.

2. Klyftan eller dualismen skulle kunna reproducera illusionen av två kulturer (vår, deras) och på så sätt stärka kulturrasismen (ett folk är en kultur, ett annat folk är en annan kultur).

3. Man skulle också kunna använda Foucaults analys av seende som maktteknik. Han analyserade bl a panoptikon där de observerade kontrollerade sig själva just för att de kunde vara observerade. Fredsobserverandet som seende skapar hiearki och makten att anpassa sig till den seende, man börjar se på sig själv som sedd av en observerande observatör eller som man börjar se genom observatörens ögon. De sedda producerar dessutom observatören i sitt sätt att se på varandra och kan börja börja se på varandra som offer, objekt, exotiserande etc.

Tja, detta var inte en analys av Fredstjänst utan ett möjligt uppslag som skulle kunna användas för en analys. Fredstjänst tränar säkert en rad tekniker för att motverka sådan här makt. När fungerar dessa? Hur kan de utvecklas? Är de tillräckliga eller behövs det fler? Hur reproducerar motverkande-teknikerna det de försöker motverka?

Per Herngren

Paulus och möjligheten att leva i revolutionärt tillstånd

Jag var på religionsseminarie idag om filosofen Slavoj Zizek. Han jobbar med liknande frågor som Annika Spalde och Pelle Strindlund när de visar på ickevåld som kristen materialism. Materialisten Zizek kritiserar liberalteologin och delar av kyrkan för att den förvandlas från institution till lära och goda tankar. Bara som institutionaliserad kyrka kan den bli revolutionär. Enbart en radikal och god lära leder till kristen fetischism – den blir en kraft som gör att vi orkar fortsätta leva i kapitalismen. (Fetisch är ett föremål med magisk kraft.) Det är istället genom institutionen som kyrkan skapar faktisk förändring.

Zizek lyfter speciellt fram Paulus som möjligheten att leva i ett pågående revolutionärt tillstånd. Paulus ger upp sitt jobb, sin gemenskap och sin lära när han blir kristen. Han blir gång på gång fängslad och använder fångenskapen för att utmana.

En sammanfattning av Zizeks materialistiska teologi:

“One chapter expands on his recent work on Christianity. For Zizek, part of Christianity’s “subversive core” is the idea of Christian love: “the excessive care for the beloved, a ‘biased’ commitment which disturbs the balance” of normal reality. The space for this love is opened up by the believer’s act of “unplugging” from all social ties in order to be completely faithful to Christ. For Zizek, St. Paul’s relativization of all social roles, indicating that the believer does not “belong” to the present order, is a subversive action of refusal. It explains Zizek’s interest in Christianity in the first place: This refusal to identify with the present order is a vital precursor to any attempt at revolutionary change.”

“Within this scheme, conscious free choice does not directly “cause” human action in a straightforward way. Instead, free choice is first of all a negative move of refusal, because only the refusal to continue along in the chain of instinctual reactions opens up space for other possibilities. Far from being the pinnacle of evolution, then, humanity becomes the ultimate anti-adaptive species, with consciousness opening the way for the expenditure of huge amounts of energy on pursuits—such as language, art, and above all, non-procreative sex—that have nothing to do with “survival of the fittest.” Thus, Zizek is proposing a model of human freedom that avoids both pure mechanical determinism and the illusion of pure Promethean self-creation, where humanity creates itself by continually turning the given reality toward surprising new ends. As with his analysis of Christianity, this vision also has a political punch: We are most human when we refuse to act according to a supposed historical necessity or biological laws.”

Från http://www.inthesetimes.com/site/main/article/2625/

Här finns artiklar av Zizek:

http://www.lacan.com/bibliographyzi.htm

Ny blogg om civil olydnad och ickevåld som befrielseteologi

Bloggen reflekterar över motstånd och kristendom. Det blir säkert en speciell betoning på att smida svärd till plogbillar, plantera vin & fikonträd och vad Gandhi kallade det konstruktiva programmet.