Välkommen på civil olydnad i augusti!

Anmäl dig för att göra civil olydnad eller bli stödperson till Jonas Johnsson - 0735-97 09 58

 

Pressmeddelande 12 Juni 2007

Planterar vin & fikonträd inne på Microwave i Mölndal

Vin- & fikonträdsplanterarna anlägger en vin- och fikonträdgård inne på Saab Microwave i Mölndal den 4-9 augusti 2007.

Saab Microwave tillverkar idag radarsystem och elektronik till vapen. Därför kommer vin- & fikonträdsplanterarna med civil olydnad börja bygga om del av fabriken till en fruktträdgård, som ger liv istället. Planteringen görs som en proaktiv aktion, där man initierar konstruktiv förändring utan att använda negativ protest.

 

Bortanför protesten

Vin-och fikonplanterarna har lämnat protesten, inga negativa slagord förekommer, istället föröker de betona det possitiva. "Vi använder inga protestord: vi säger inte 'Nej!'. Inte heller ber vi ledare utföra jobbet åt oss. Henry David Thoreau menade att problemet inte är regeringen utan de som protesterar men ändå lyder. Här sådde han fröet till ett ickevåldsmotstånd som bygger på en helt annan logik än protester: att vara emot, uttrycka missnöje, att vara reaktiv. Vi kallar det för proaktivt motstånd" berättar Per Herngren, 46 år, Hammarkullen. "Vi undviker protestbudskap utan försöker istället visa på positiv förändring. Inget utpekande eller personangrepp förekommer" tillägger Jonas Johnsson, 22 år, Göteborg.

"Planteringen görs som en civil olydnadsaktion. Det innebär ett lagbrott som bygger på öppenhet och ickevåld, där man inte smiter undan från konsekvenserna. Att vi tar ansvar för det vi gör, tar straffet." säger Jonas Johnsson. "Att det sker i ickevåldets anda innebär att vi bemöter alla med respekt och gör vårt yttersta för att undvika att våldsamma situationer uppkommer. Ickevåld innebär inte bara att avstå från våld, utan även att uppsöka det och bemöta det" förklarar Frida Jönsson, 23 år, Tommelila. Civil olydnad och ickevåld är på så sätt invävt i varandra.

Förberedelserna innan är viktiga, så att vin-och fikonplanterarna är beredda på vad som kan hända när de börjar bygga om del av fabriken. "För att garantera att planteringen sker ickevåldsligt, tränar vi i förväg olika situationer som kan uppkomma, så att vi är förberedda och kan undvika våld eller respektlöst beteende" förklarar Per Herngren. Det sker främst genom rollspel, så att deltagarna kan prova situationer som kan uppkomma under planteringen. Då vet man lite mer hur man reagerar och inga farliga eller respektlösa situationer behöver uppkomma.

Att det är just vin- och fikonträd som planteras kommer sig av deras inspirationskälla. "Inspirationen har vi fått från den bibliska profeten Mika. Vi vill börja bygga och leva den värld Mika profeterar om ('Var och en skall sitta under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall hota honom' eller henne - Mika 4:4 ), där vin- och fikonträd ger människor skydd, mat och dryck. Där kan var och en sitta trygg under sin vinstock och allt förtryck är borta." berättar Frida Jönsson.

"Vi är del av vin & fikonträdsplanterarna som började använda proaktiv civil olydnad utan protest i England där två svenskar dömdes till en månads fängelse" säger Thomas Helgesson, 37 år, Göteborg, som var med och planterade på Aldermaston i England 2005. Vin- & fikonträdsplanterarna, startades av plogbillar och andra inom ickevåldsrörelsen och har verkat i England (Aldermaston 2005), Holland (2005) och Sverige (Bofors 2006, Microwave 2006).

 

Arrangörer av planteringen är Kristna Freds Göteborg, Kristna Freds Smeder, motståndskommuniteten Fikonträdet - Svenska Freds Göteborg, Speak Civil olydnad & Ickevåld.

Bilder från förra årets plantering på Microwave. Dessa bilder står 2006 års Vin & Fikonträdsplanteringsgrupp åtalad för i Mölndals Tingsrätt.
För att läsa om tidigare planteringar och tankar kring det hela.

 

Presskontakt Jonas Johnsson - 0735-97 09 58

 

Bilaga om förberedelserna

Ickevåldsträning och plantering

Innan aktionen kommer de att träna ickevåld, så inga våldsamma situtationer riskerar uppkomma vid planteringen. Träning och planering kommer att ske i vängrupper. En vängrupp består av både stödpersoner och de som gör civil olydnad. Den finns som stöd under aktion, rättegång och straff.

Kamp mot publik

Inom delar av ickevålds- och proteströrelse lever tron att världen förändras när folk blir medvetna, får information eller insikt. Detta ifrågasätts skarpt av sociologer som Bourdieu, feminister som Butler, postkoloniala kritiker som Spivak och Bhabha, och motståndsaktivister som Montgomery och Berrigans. Gemenskap, färdigheter, dis/positioner, strukturer, system, samtal, berättande, textualitet, kroppslighet och materialisering lyfts fram som rimligare förklaringar till förändring än medvetandet.

Övertron på insikt och information har gjort föredraget till en huvudform för politiskt arbete. Det föredraget främst konstruerar är åskådare och tyst publik. Föredraget blir ett effektivt medel för att skapa politisk passivitet. Tron på insikt både förandligar och individualiserar politisk kamp. Vi kan kalla detta för politisk andlighet respektive politisk individualism.

Förslag för att motverka publik

1.        Ersätt föredrag med inledningar. Som grundprincip kunde man tänka sig att inledningar aldrig är längre än halva tiden. Deltagarna får i smågrupper rätt till halva den tillgängliga tiden för att samtala om ämnet eller inledarens reflektion. Möjligheten för deltagare att ta sig ordentlig tid till att samtala och undra gör dessutom att svårighetsnivån på inledningen kan höjas avsevärt jämfört med traditionella föredrag.

2.        Ersätt transportmetaforen med produktion och skapande. Istället för transport av tankar från någon insiktsfull föredragshållaren in i något mystiskt inre hos publiken, producerar deltagarna i smågrupperna aktivitet, kunskap och beslut.

3.        Ersätt frågestunden med smågruppsdiskussioner och så kallade bikupor direkt på plats. Arrangörer och föredragshållare uppfattar att de är demokratiska ifall de ger utrymme efter föredraget för frågor och diskussion bland publiken. Men i storgruppsdiskussionen tar några få över och skapar en självvald panel. Storgruppsdiskussionen är en effektiv maktteknik för att producera tysta åskådare som är svårare att genomskåda än föredraget. "Vi ger ju alla möjlighet att yttra sig." Genom att istället gå direkt till smågrupper, med max sju personer, har i princip alla en praktisk möjlighet att ta till orda: att högt tycka och tänka och undra. Med bikupor, tre till fem som flyttar ihop stolarna, går det dessutom snabbt att växla fram och tillbaka mellan samtal och anförande i storgrupp.

4.        Avskaffa redovisningar. Något märkligt behov; att man måste få veta; gör att många arrangörer slösar samtalstid med gruppredovisningar. Redovisningarna av smågruppsdiskussioner är sällan lika intressanta som gruppsamtalet. Redovisningarna får snarare funktionen av kontroll och konklusion. Låt istället smågrupperna fortsätta samtalet. Finns det möjlighet kan inledaren gå runt till de grupper som vill konfrontera eller undra över något. Eller så kan grupperna skicka reflektioner och frågor till inledaren för ytterligare tid i helgrupp.

5.        Även smågrupper kan domineras av några få. Använd därför samtalstekniker från feminism och ickevåldsrörelse för att bryta dominans. Om varje grupp får tilldelat sig, eller väljer: samtalsunderlättare, tidsunderlättare och maktingripare kan makt fördelas och undergrävas. Genom att dessutom inleda smågruppsdiskussionen med runda får alla tid att yttra sig innan den lilla gruppen går över till fri reflektion.

Per Herngren

2007-06-26, version 0.1

Yta utan djup

Vi måste bli misstänksamma mot de vardagsmetaforer som formar vårt tänkande, menar Kathy Ferguson. Alltför ofta stärker de makt. Hon bor på Hawaii och tituleras professor, feminist och postanarkist. Nyligen blev hon inbjuden som inledningstalare då forskarnätverket Resistance Studies startade i Göteborg 6 juni 2007.

Tolv timmars tidsskillnad, och värk i benen skyllde hon på då jag under kvällens fest frågade om jag fick lov att dansa med henne. Då jag satte mig med henne i ett hörn bredvid dansgolvet, lyfte hon fram metaforen yta och djup: Tron att det skulle finnas ett djup eller något nedanför ytan. Istället för att försöka hitta ett mer äkta djup nedanför eller innanför ytan av en person eller text bör vi leta efter relationer mellan ytor.

Här ligger hon nära den franske filosofen Jacques Ranciére som också fokuserar på ytan. Ytan döljer inte, den är en scen där kreativa språkspel spelas upp. Talet blir därmed inte effekter av något inre eller det omedvetna. Talhandlingar är inte heller orsakat av något yttre, något annat, något som kan förklara dem. De är snarare handlingar och politiska yttranden i sin egen rätt; och de kan förändra förutsättningarna för situationen där de uttalas.

Båda lyfter fram en mer direkt världsbild än proteströrelsen. Där ligger fokus istället på påverkan som är en metafor från naturvetenskapens orsak-verkan. Politiska handlingar anses inte direkta, skapande utan påverkar något annat. Genom påverkan är det tänkt att någon annan ska bli skapande.

Protesten fastnar då även i metaforen transport: att kommunikation skulle vara en överförelse av budskap och information. Man tänker sig en inre politisk insikt eller kunskap hos en sändare som transporteras via media in i en mottagare. Och vips händer det något "inne" i mottagaren. Aktioner, samtal och text ses som transportmedel på väg till något annat. Protestgruppen kämpar för att få "ut" sitt budskap, få ut informationen - istället för att leva och skapa det samhälle den vill ha.

Per Herngren
12 juni 2007, version 0.1

När vi tystnar

Dialog är att turas om att vara tyst.
När den ena tystnar får vi monolog.
När vi tystar många kallar vi det publik.
Om mobbning förr bestod av muntliga elakheter eller fysiskt våld, är den dominerande metoden idag tystnad – att ignorera, att inte ge respons, att dra sig undan.

När vi samtalar tystnar vi som en uppmaning till andra att tala. Vi tystnar för att lyssna. - Ifall vi inte tystnar för att avbryta samtalet.

Teaterpjäs om plogbillen Carl Kabat

Det har gjorts en teaterpjäs om plogbillen Carl Kabat som suttit femton år i fängelse för olika plogbillsaktioner. Här kan man titta på en video om pjäsen och läsa om Carl Kabat. Han är en katolsk präst som klär ut sig till clown när han med hammare eller slägga avrustar vapen. De flesta plogbillsaktionerna har han utfört i USA men han deltog i den första europeiska plogbillsaktionen 1983 i Tyskland.

Välkommen plantera vin & fikon i vapenfabrik

Civil olydnad, ickevåldsträning, bad & vandring i skön natur

Göteborg 4-9 augusti 2007

"Var och en skall sitta trygg under sin vinstock och under sitt fikonträd, och ingen skall hota honom" eller henne.

- Mika 4:4

Välkommen plantera vinstockar & fikonträd

inne på vapenfabriken Microwave

Ickevåld för en värld där människor kan leva i trygghet

Vi vill tillsammans med dig börja anlägga en trädgård där människor kan leva i trygghet. Vi vill börja bygga och leva den värld Mika profeterar om (Mika 4:4), där vin– och fikonträd ger människor skydd, mat och dryck. Där kan var och en sitta trygg under sin vinstock och allt förtryck är borta. Detta är en del av "vin- & fikonträdsplanterarna", som startade 2005 och har verkat i Holland, England och Sverige.

Ickevåldsträning och plantering

Vi kommer att börja den 4 augusti med två dagars ickevåldsträning. Vi kommer att träna och planera i vängrupper. En vängrupp består av både stödpersoner och de som gör civil olydnad. Den finns som stöd under aktion, rättegång och straff.

Vi kommer sedan att börja anlägga en vin- och fikonträdgård inne på Saab Microwave i Mölndal, som gör radarsystem till vapen. Detta görs som en proaktiv aktion, där vi initierar konstruktiv förändring utan att använda negativa protestbudskap. Allt vårt handlande sker i ickevåldets anda: vi tar ansvar för våra handlingar och vi bemöter alla med respekt.

Civil olydnad innebär här ett lagbrott, som bygger på öppenhet och ickevåld, där man inte smiter undan från konsekvenserna.

Vi kommer också att ha tid till stillhet, bön, reflektion och samtal. Vi har tänkt att reflektera kring ickevåld som befrielseteologi för den rika delen av världen, med utgångspunkt från Annika Spalde och Pelle Stridlunds bok "I vänliga rebellers sällskap".

Efter aktionen kommer vi att ha tid för stillhet och meditation, samt att prata om det vi gjort och hur vi kan stötta varandra under rättegång och straff.

Välkommen!

Logi ordnas i Rosa Huset, som är tillgängligt för rullstol. Det är beläget nära naturskönt område och badplats. Maten är vegetarisk/vegansk.

Förväntade personliga konsekvenser av planteringen kan vara böter eller kort fängelsestraff samt eventuellt skadestånd. Vid fängelsestraff får du enligt svensk lag automatiskt ledigt från ditt jobb utan att semesterdagar dras. Arbetsgivaren får inte heller avskeda dig pga detta.

Arrangörer

Kristna Freds Göteborg, Kristna Freds Smeder, motståndskommuniteten Fikonträdet – Svenska Freds Göteborg, Speak Civil olydnad & Ickevåld

För anmälan eller frågor

Epost (ta bort mellanslag runt @): vinfikonplantering2007 @ gmail.com
Eller ring Jonas på 0735-97 09 58. Anmälan senast 1 juli.
Ange adress, telefon, email, och ev mat och boendeönskemål.
Överför samtidigt anmälningsavgiften till bankkonto: 9020 41 413 99 (9020 är clearingnummret), bank: Länsförsäkringar. Märk med ditt namn.
Anmälningsavgiften är till självkostnadspris och är 1200:- för arbetande, och 900:- för studenter, arbetslösa och pensionärer. Det inkluderar boende och mat för sex dagar, samt aktionskostnader. Du får dessutom rabatt om du är med i förarbetet. Hör av dig!

Schema

Samling och frukost i Rosa Huset: Kl. 9:00, lördag 4 augusti 2007
Ickevåldsträning & formande av vängrupper: Lördag 4 augusti & söndag 5 augusti.
Under dagarna kommer vi också att ha tid till reflektion, bad, naturskön vandring.
Stöd och rättegångsplanering: Torsdag 9 augusti.
Avslutning: Kl. 16:00, Torsdag 9/8 5 augusti.

När kyrka och folkrörelser blir oligarki

Oligarki kommer från grekiskans oligos som betyder få och archo som är härska. Oligarki är ett fåmannavälde. Inom sociala system teorin förstås varje ideell organisation som samhälle. En organisation är lika mycket samhälle som en stad och kanske till och med mer samhälle än en nationalstat. Precis som för andra samhällen bör vi maktkritiskt analysera regerandet i organisationen.

I sin avhandling Tanter och representanter lyfter Gun Jonsson fram två idealtyper av ideella organisationer – oligarki och direktdemokrati. Oligarkin inom organisationen växer fram i sju steg. En uppdelning görs mellan aktiva och betalande medlemmar. Istället för rotation av arbetsuppgifter driver några få spindlar i nätet organisationen. Och istället för att styrelsen koordinerar olika lokal- eller arbetsgruppers verksamheter tar styrelsen över och driver en egen verksamhet. Styrelsen börjar leva sitt eget liv och skyddar sig mot lokala grupper vars verksamhet ibland uppfattas som ett hot mot organisationen. Organisationen ses inte längre som arbets- och lokalgruppernas verksamheter utan som styrelsens och personalens verksamhet.

Gun Jonsson visar att en organisation lika gärna kan organiseras mer delaktigt och demokratiskt. Hon nämner några tekniker för detta. Inom feminismen finns nu en avancerad uppsättning verktyg för effektivare och mer demokratiska organisationer. Det är dags för innovationer, träning och finslipning! Det Gun Jonsson föreslår blir en revolution för många kyrkor och ideella föreningar.

Per Herngren

2007-04-17, version 0.1

Källor

Gun Jonsson, Tanter och representanter, Dilemman i frivilliga organisationer – en fråga om oligarki eller demokrati, Akademisk avhandling vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet, No 44, 2006.

Göran Ahrne, Recension av avhandlingen i Sociologisk forskning nr 4, 2006.

Bortanför protesten

(krönika som publicerades i Göteborgs Fria Tidning 2007-04-04)

Inne på kärnvapenanläggningen i Aldermaston planterade jag och några andra trädgårdsarbetare vin och fikonträd. Efter en kvart kom militärpolisens jeep. Min uppgift var värd och fredsbevarare, och jag gick därför fram till poliserna och välkomnade dem till vår vinträdgård. Dessutom bjöd jag på vindruvor och fikon. De första poliserna hälsade inte i hand och de ville inte ha någon frukt. Medan de låste in sina vapen bak i jeepen hann dock jag presentera alla med namn.

Ett par minuter senare kom fler militärpoliser och de tog oss i hand och berättade sina namn. Några smakade våra druvor och fikon. En frågade om fikonen var rättvisemärkta. En annan bekände att han nog hade varit med oss om han inte jobbat som polis.

Två poliser och två av oss planterare upptäckte att de alla fyra bar vita armband, vilket står för visionen att utrota fattigdomen. En ny grupp på fyra personer som engagerat sig mot fattigdomen hade hittat varandra. ”Vi och dom” började upplösas.

Åtta av oss spärrades in ett par dagar i arresten. Vi agerade som om vi var gäster snarare än fångar. Andra dagen började ett par av vakterna behandla oss som hedersgäster.

Vi planterare som kom från fem nationer hade inspirerats av Mika, en profet inom islam, kristendomen och judendomen. Var och en ska sitta under sin vinstock och sitt fikonträd och inget ska hota henne eller honom. På en rad får Mika med att alla ska få mat och husrum, och att allt våld och förtryck ska avskaffas. Inte som en protest eller vädjan till härskarna. Istället sätter han oss bakom tyglarna.

Vin och fikonträdsplanterarna tog bort alla negativa protest budskap. Vi hade ingen information om faran med kärnvapenkrig. Vi förutsatte att folk visste eller kunde ta reda på allt de ville om kärnvapen. Istället började vi bygga våra mål och visioner.

- Vår plantering av vin och fikonträd var proaktivt motstånd - inte en protestaktion", hävdade konstnären Lizzie från England. Vi säger inte "Nej". Vi ber inte våra ledare att göra jobbet för oss. Vi påbörjar den förändring som vi vill se, och vi bjuder in andra att fortsätta."

Under påsken förra året tog några grupper Lizzies inbjudan på allvar och planterade vin och fikonträd inne på svenska vapenfabriker. Och nu till sommaren, 4-10 augusti, är fler välkomna att fortsätta anlägga vinträdgårdar på SAAB Microwave i Mölndal och Bofors i Karlskoga.

Kanske Gandhis viktigaste bidrag är att olydnaden inte sker som ett nej-sägande, en protest. Gandhi lanserade vad vi kallar postprotest – ett motstånd bortom protesten. Han vänder på hur vi tror förändring går till och målet blir medlet.

Varje organisation, varje gemenskap är ett samhälle. Runt om oss har vi mängder med socialistiska, feministiska, kommunistiska, anarkistiska, kapitalistiska och religiösa samhällen. Några är ointressanta eller dåligt utvecklade. Några har svårt att få tummen ur men de finns där som möjligheter.

Ickevåld är poesi: Det grekiska poiesis betydde att göra och producera - att skapa. Poesi är nya världar som utmanar och stör, tröstar och inspirerar. Poeterna lär oss tekniken för ickevåld och civil olydnad: Gestalta, visa, uppenbara istället för att förklara eller övertala. Poesin öppnar upp nya möjliga världar.

Ickevåld är att skapa avtryck mitt i förtrycket, mitt i våldet.

Som avtryck blir ickevåldet möjligt att upprepa: Upprepningen blir historier, innovationer, vanor, träning, rutiner, institutioner och system. Ett annat samhälle har växt fram.

Per Herngren

Avancerad 2+4 dagars kurs i ickevåld och proaktivt konfliktingripande

Inbjudan till avancerad trestegsutbildning (2 +4 dagar) i ickevåld och konfliktingripande, med nya mötestekniker.

De senaste tre åren har utvecklingen av tekniker för konfliktingripande och ickevåld accelererat. Det är en spännande utveckling. Tack vare generöst bidrag från Ickevåldskommuniteten Fikonträdet, Fred i Våra Händer och Kristna Freds på tillsammans ca 20 000 kr kan vi subventionera en tvådagars grundkurs och en avancerad fyradagarskurs till ungefär halva priset mot normalt.

Om att leva det samhälle man vill ha

Kurser om hur ickevåld kan användas i vår vardag, men även i solidaritet med medmänniskor nära och fjärran. För att deltagarna ska få tillräcklig övning samt hög nivå på teoretiska och praktiska kunskaper är det max åtta deltagare per kurs.

Praktiska trestegs kurser i
Proaktivt konfliktingripande och ickevåld
med nya mötestekniker och organisationsutveckling

Grundkurs steg 1

Fredag-lördag 4-5 maj 2007

Man ska alltså ha gått grundkurs eller motsvarande för att kunna gå den avancerade. Du kan också gå bara grundkurs utan att gå avancerad.

Fortsättning & Träning för tränare Steg 2-3

Fyra dagar på Solvikens kursgård med badsjö inom 100 m!
Torsdag-söndag 14-17 juni, 2007. Du ska ha gått grundkurs först. För mer info se nedan.

För praktisk info klicka här

Gandhis fyra råd till kristna

På den intressanta bloggen Jord i skärningspunkten finns några råd från Gandhi till kristna!

Jesaja och Gandhi

Hm, det tycks som Jesaja tänker som Gandhi. Rätten kopplas inte till nationalstaten eller överheten utan till medmänniskornas ingripande.

Herren såg med misshag

att det inte fanns någon rätt.

Han såg att ingen trädde fram

och häpnade över att ingen ingrep.

Jesaja 59:15-16

Ickevåldslöfte utvecklat av Jona House

Här är ett intressant ickevåldslöfte som Susan Crane som bor i Jona House tog för ett par år sedan. Kanske kan vi diskutera och vidareutveckla liknande löften i plogbillsrörelsen i Sverige.

Vows Taken By Susan Crane On November 16, 2004

Vows for following the nonviolent Jesus while living in a warmaking state:

Recognizing the violence in my own heart, yet trusting in the goodness and mercy of God, I vow to practice the nonviolence of Jesus who taught us in the Sermon on the Mount:

Blessed are the peacemakers, for they shall be called the sons and daughters of God... You have learned how it was said, "You must love your neighbor and hate your enemy, " but I say to you, "Love your enemies, and pray for those who persecute you. In this way, you will be daughters and sons of your creator in heaven."

Before God the Creator and the Sanctifying Spirit, I vow to carry out in my life the love and example of Jesus

• by living, working and resisting in communion with others, by living conscientiously and simply so that I do not deprive others of the means to live; by exercising stewardship, by standing against the violence of consumerism, by a commitment to grow in the spirit of gratitude.

• by striving for peace within myself and seeking to be a peacemaker in my daily life; by striving to love others with a faithful and chaste love, developing just relationships through truthfulness, dialogue, mutuality, tenderness, and intimacy.

• by persevering in nonviolence of tongue and heart; by listening to God as God speaks through other people, creation and events and by growing in a spirit of mutual collaboration.

• by actively resisting evil and working nonviolently to abolish war and the causes of war from my own heart and from the face of the earth; by accepting suffering in the struggle for justice and peace instead of inflicting it; by refusing to retaliate in the face of provocation and violence; by a life of daily, intimate, contemplative prayer with the God of peace; by locating my life near, with and among the victims of imperial power, either by sharing food, shelter and clothing with the poor or by living with them in jail or in some comparable way.

God, I trust in your sustaining love and believe that just as you gave me the grace and desire to offer this, so you will also bestow abundant grace to fulfill it.

Recension av Förrädare av Hans Lagerberg

Landsförrädare kallade P P Waldenström de missionsförbundare som föreslog att samfundet skulle förespråka militär avrustning. Under slutet av Waldenström-epoken, och i slutet av första världskriget, lyckades dock dessa landsförrädare få generalkonferensen att protestera mot krigsförberedelser och upprustning. Men bara några år tidigare hade generalkonferensen uttalat sitt stöd för kung Oscar II och tagit avstånd från norges unionsbrott. Waldenström ifrågasatte fribaptisternas och pacifisternas lojaliteter mot nationen och kungamakten. Här kan vi ana att förrädare är nära kopplat till begrepp som lojalitet och underordning.

Hans Lagerberg har efter fem års efterforskning skrivit en intressant bok om förrädare i historien (Förrädare, Ordfront 2000). Här berättar han de klassiska berättelserna om Judas, Quisling och Brutus.

Men vi får också höra hur 2600 österbottniska bönder tvångsvärvas för Karl XII krig men att bara 700 inställer sig. Och när socialdemokratiska ungdomsförbundets kongress 1916, manade sina riksdagspolitiker ”icke en man, icke ett öre åt militarismen” så skriker både moderspartiet och de stora tidningarna; landsförrädare!

Lagerbergs bok blir bäst när han fördjupar sina berättelser och låter förrädarna få utrymme. Mellan gestaltningarna kan texten ibland tyngas av exempel och fragmentariska berättelser.

Boken handlar främst om förrädarna i vår historia. Men om man fick önska sig en fortsättning så skulle det vara en utredning förräderiets funktion i vårt samhälle. Det finns ingen som säger, ”hej, jag ska bli en svikare när jag blir stor”. Förrädari är en stämpel som gruppen eller samhället sätter på en individ eller grupp. Ibland kan man i boken få för sig att de enskilda förrädarna genom enkla val skapar sig en karriär som svikare. Men i andra passager visas tydligt hur avvikare, rebeller, befriare bekämpas och stämplas som förrädare.

De historiska berättelserna varvas både med personliga bekännelser och intressanta teorier. En fortsättning skulle dock behövas för att systematisera och kritisk granska alla teorierna om förräderi. Även om författaren medvetet valt berättandet snarare än teoretiserandet så kan man som läsare irritera sig på påståenden som inte underbyggs. Konfliktfyllda grupper som religiösa eller anarkister buntas ibland ihop och ses som något enhetligt och väldefinierat. Trots detta har boken mycket att lära.

Hans Lagerberg ger oss med sin bok en grundläggande lärdom: Förräderiet är något tvetydigt, något som kan vara högst förkastligt men som också kan vara nödvändigt för att motverka sekterism och totalitarism. Författaren har en bakgrund inom Sveriges Kommunistiska Parti och han visar naket hur sektvänstern stämplade de som inte underordna sig partiet eller läran, som klassförrädare.

Boken tvingar oss som baptister, frälsningssoldater eller missionförbundare att reflektera över vad som skulle vara förräderi mot våra samfund eller mot den kristna läran, samtidigt som man kan undra var dagens sunda förrädare håller hus. Hur bryter vi sekterism och underordning inom kyrkan?

Vad ska vi med kyrkan till?

Makt eller befrielse

Artikel för Trots allt december 2005

I fredags köpte jag några saker i Hammarkullekyrkans Rättvis Handel. Jag stirrade på alla varor som låg utlagda på det bruna träbordet och insåg att här förverkligades en ny solidarisk världsordning.

När Hammarkullens kyrkor säljer rättvisa produkter inkarnerar kyrkorna ett helt nytt ekonomiskt system. Målet uppnås. Eller som Gandhi skulle uttrycka det: Målet är medlet, rättvis handel leder till rättvis handel.

Ibland frestas vi i kyrkan att tolka om rättvis handel till en privat individuell frigörelse från beroende och konsumism. Då hamnar kooperativen i tredje världen inte längre i centrum utan vårt eget individuella rättfärdiggörande. Fattiga och förtrycktas behov ersätts med att vara duktig. Det bibliska budskapet om befrielse från härskare och förtryck neutraliseras om kyrkan gör om befrielsen till individuell frigörelse eller personlig utveckling.

Här har jag behövt hjälp av en indier för att förstå kyrkans roll: Gandhi blev ofta mer upprörd över pacifismen än våldet. Pacifismen inriktade sig, enligt honom, på att genom värnplikts- och militärskattevägran undvika att själv delta i krig eller våld. Pacifismen blev då ett självrättfärdigande. Till skillnad mot pacifismen betonar ickevåldet att det är nödvändigt att söka upp våldet och ingripa. Ickevåldet tar bort bindestrecket i icke-våld, distansen mellan icke och våld. Ingen kyrka eller gemenskap är utanför våldet. Som Annika Spalde och Pelle Strindlund skriver i sin bok I Vänliga Rebellers Sällskap: Ickevåld är konfrontation kombinerat med ömhet.

Det blir missvisande att påstå att kyrkan bara är en kyrka för befrielse eller enbart ett opium för folket. Den får motsägelsefulla funktioner. Samtidigt som den korrumperas av makten öppnar den upp möjligheten till motstånd.

Utifrån mina egna erfarenheter från Lövgärdet och Hammarkullen där jag bor, och mitt deltagande i två lokala Missionskyrkor samt även Svenska kyrkan, vill jag fundera kring kyrkans funktion för makten. Vad får lydnad, nationalism och lönearbete för roll i kyrkan? Och hur skapar vi utrymme för befrielse?

Kyrkan och nationalreligionen

Under kyrkkaffet hemma i Hammarkullen pratade jag med en besökare som bor granne med mig. Hon menade att det var skönt att Missionskyrkan fick vara en oas för svenskar, och hon tyckte det var viktigt att gudstjänsten bevarade den gamla svenska traditionen.

I vissa gudstjänster utförde vår lokala missionskyrka nationalreligiösa riter. Gudstjänstdeltagarna reste sig för flaggan som man i katolska eller Svenska kyrkan reser sig när prästen bär in korset. Utvalda från scoutkåren hedrade flaggan genom att hälsa på den som om den vore en varelse. Under väckelsekonferenser här i Göteborg har man ibland satt upp en gigantisk flagga bakom altaret där korset annars brukar hänga.

Nationalstaten införlivas som religion i gudstjänstlivet.

1762 lanserar Rousseau begreppet civil religion för att beskriva hur staten skapade ordning och sammanhållning med hjälp av riter och trosföreställningar. Nationen blir en egen religion.

Religionsociologins klassiker Émile Durkheim definierar religion som ett system av ”uppfattningar och praktiker som förenar till en sammanhängande moralisk gemenskap” (Religious Life, 1917). Med Rousseau och Durkheim får vi möjlighet att förstå hur nationalism övergår till religion. De senaste åren har vi sett hur tillväxt alltmer blir ett trossystem. Och framför teven känner vi hur krig framkallar religiös karisma.

Med Durkheims glasögon upptäcker jag dessutom hur ”mina” lokala kyrkor lockas till att bli blandreligioner. Inom kyrkan konkurrerar härskarreligioner med kristen befrielse.

Kyrkan där jag är medlem, Svenska Missionskyrkan, har i sitt namn placerat nationalreligionen före den kristna uppgiften. Samma symboliska prioritering har Svenska kyrkan gjort. I Angered och Göteborg hamnar då de ”svenska” kyrkorna som en av de etniskt konstruerade kyrkorna, jämte engelska, syriska och jugoslaviska kyrkor. Hur förvandlades nationen till grunden för församlingen?

Det är alltså inte så att Svenska kyrkan äntligen frikopplats från staten. Flera av ”frikyrkorna” och Svenska kyrkan tar på sig uppgiften att genom riter och symboler återskapa en sönderfallande nationalstat.

Lönearbete som gud

I bibeln betyder tro tillit. Att tro på är att ha tillit till. Gud är, enligt Luther, den eller det man sätter sin tillit till. Jesus nämner pengar (mammon) som en gud, alltså något vi kan ha tillit till.

Själv tror jag pengar blev en gud i större utsträckning på Jesu tid och under feodalismen. Då var pengasamlandet en central motor i ekonomin. Under kapitalismens framväxt blir motorn istället vinst, återinvesteringar och tillväxt. De reformerta och lutherska kyrkornas betonande av arbetsplikten får en viktig funktion i denna omsvängning.

Vi ser då två nya religioner växa fram: en folklig och en för eliten. I den folkliga religionen blir tilliten till lönearbete, plikt och lydnad centrala dogmer. Hos eliten är religionen snarare tillväxt och framgång.

I de lokala kyrkorna jag deltar i, handlar syndabekännelser och predikningar ibland om att man är värdefull trots att man inte klarar av den ökande stressen i arbetet. Kyrkan försöker försona lönearbetets krav på lydnad med stressen som uppstår av att lönearbetet blir gudomligt: Lönearbetet förvandlas till ett absolut väsen som lyckas uppnå högre lojalitet än våra medmänniskor som kräver befrielse och solidaritet Ibland får jag rysningar när jag hör mig själv säga: ”Nej, då kan jag inte. Jag jobbar”. Vadå kan? Förmodligen är lögnen främst riktad till mig själv. Jag gör ett val, jag prioriterar. Jag är ingen slav som andra äger. Men jag vill slippa att känna ansvar för mina handlingar och förvandlar lönearbetet till något absolut, och därmed uppfattar jag det inte längre som mitt val.

Så fort maktens gudar korrumperar oss skapas alltid utrymme att bryta vår lydnad och istället skapa rättvisa. Makt lyckas aldrig bli total.

Hos både nationalstaten och lönearbetet blir lydnaden helig. Lydnaden får ett högre värde än rättvisa och solidaritet vilka förvisas till det privata, till fritiden. Denna heliga lydnad smyger sig även in i kristet solidaritetsarbete. I Kristna Fredsrörelsens centrala styrelse har man sedan 1992 lyft upp laglydnad till ett metabeslut, lydnaden har blivit ett styrande principbeslut. Riksorganisationen bestämde att den inte längre skulle vara med och organisera civil olydnad.

Laglydnaden kontrollerar och begränsar föreningens ansvar gentemot krigens offer. Genom sådana principbeslut placeras laglydnaden över det konkreta arbetet med att faktiskt stoppa krig och vapenexport. Visst stödjer man fortfarande individer som gör civil olydnad. Därmed gör Kristna Fredsrörelsen olydnaden privat. Man gör om samma misstag som Gandhi så skarpt kritiserade pacifismen för.

Utrymme för ickevåldsligt motstånd

Denna heliga lydnad hos Kristna Fredsrörelsen och flera centrala kyrkliga organ öppnar alltid upp till motstånd. Motståndet är ofta lokalt. Fast det lokala blir då mer globalt än riksorganisationens nationella arbete. Kristna Fredsrörelsens lokalgrupper i Göteborg och Örebro organiserar under påsken 2006 civil olydnad kring vapentillverkningen. Här deltar också det kristna rättvisenätverket Speak.

Lokala församlingars gästfrihet till flyktingar som gömmer sig är också en olydnad som sätter världen framför nationen. På 60 årsdagen för Hiroshimabomben i augusti var Lövgärdets Missionskyrka med och organiserade en Vin och Fikonträds plantering inne på en vapenfabrik utmanad av profeten Mika: ”Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen skall hota honom” eller henne. Rättegången blir i februari.

Människor – medlemmar eller inte - skapar gång på gång utrymme i kyrkan för befrielse och olydnad. Istället för att bekymra oss alltför mycket över den kyrkliga hierarkins gudar bör vi ägna oss åt att öka detta utrymme. Som Annika Spalde och Pelle Strindlund föreslår i sin bok: Låt ickevåldet bli kyrkans befrielseteologi. Det är vi som bestämmer när kyrkan får inkarnera rättvisa och fred.

Per Herngren

Hammarkullen

Samtala om kristet ickevåld på mailinglistan: smeder-subscribe@yahoogroups.com

Läs mer om Vin och Fikonträdsplanteringen: http://ickevald.net/vineandfigtreeplanters/

Strafföreläggande för Vin & Fikonträdsplantering

Från åklagaren

Strafföreläggande gentemot Per Herngren

Förseelse mot lag 7 och 35§§ (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar. Ni har uppsåtligen eller av oaktsamhet brutit mot ett förbud att fotografera ett skyddsobjekt på Bergfotsgatan i Mölndal 2006-04-14. Om du inte godkänner beslutar åklagaren i de flesta fall om att väcka åtal mot dig i tingsrätten. Straffet är 30 dagsböter.

Till åklagaren

Jag godkänner inte strafföreläggandet och ser fram emot dialogen i en rättegång. Jag hoppas där bevisa att Microwave på Bergfotsgatan i Mölndal regelbundet deltar i seriemord på människor samt i några fall även i massmord. Och jag hoppas bevisa under rättegången att planterandet av vin & fikonträd inne på fabriksområdet var en proaktiv metod att börja omvandla fabriken till något som kan ge liv istället för organiserat dödande av människor.

Vänliga hälsningar

Per Herngren

Angered 2007-01-12

Plogbillsaktion: Clown avrustade vapen silo

En präst och två krigsveteraner hamrade 20 juni en kärnvapensilo obrukbar, vilket kallas för plogbillsaktion eller avrustning. Prästen Carl Kabat, 72 år, har avtjänat ungefär 16 år i fängelse för olika plogbillsaktioner i USA. Han deltog i första plogbillsaktionen i USA 1980 och även i den första i Europa 1983.

Läs mer: http://www.jonahhouse.org/

Skriv till fångarna:

Carl Kabat, Greg Boertje-Obed, Mike Walli - McLean County Jail, P.O. Box 1108, Washburn, North Dakota

Pressmeddelande:

On Tuesday morning, June 20, 2006, a Roman Catholic priest and two war veterans were arrested at a nuclear missile silo in North Dakota after they hammered on the lid and entry hatch. The action effectively took the nuclear weapon off-line. It cannot be used until it is repaired.

Religion som opium eller motstånd

Dialog med Maria Hagberg på Vägval Vänsters göteborgslista

Hej Maria

Jag gillar din analys av kyrkans hierarki. Patriarkala strukturer inom kyrkan legitimerar och befäster motsvarande strukturer i andra system. Själv är jag inte så fokuserad på att förändra hierarkin inom vare sig kyrkan eller nationalstaten. Jag försöker arbeta med att skapa nya system. I dessa försöker vi finslipa systemen genom att fokusera på innovationer, som nya organisationsformer, mötestekniker, och nya motståndsformer som ex proaktivt motstånd istället för protest.

I bästa fall, när vi ibland lyckas skapa något som fungerar, kan andra system som kyrkan, lagen, nationalstaten och den mer laglydiga vänstern plocka innovationer från detta systembyggande. Kanske kan det finnas större möjlighet för reformationer i de gamla systemen om man fokuserar på att bygga nya system, än om man försöker påverka de gamla systemen genom protester.

Hilsen fra Hammarkullen

Per Herngren

Nationalstat och lönearbete som religion

Här är några utdrag ur en längre artikel för tidningen Trots Allt (januari 2006).

Nationalstaten och lönearbetet skulle kunna vara ett par av de ”makter” som hindrar ickevåldsmotsånd från att etablera sig i europa så som det har etablerats i ex USA och under perioder i Indien.

Min kontroversiella tes är att nationalstaten och lönearbetet inte är så absolut i USA som i Europa. Det verkar vara mer självklart att avstå lönearbete i USA för att ägna sig åt engagemang. Och den federala nationen har inte lika självklar ställning där som här i europa. Fler usa-are flyttar nära varandra för att bygga upp alternativa samhällen, vilket gör det lättare att också skapa motståndskommuniteter.

Några förslag på hur man skulle kunna bygga upp motståndsrörelser i Sverige och Europa?

Per

Nationalstat som religion

1762 lanserar Rousseau begreppet civil religion för att beskriva hur staten skapade ordning och sammanhållning med hjälp av riter och trosföreställningar. Nationen blir en egen religion.

Religionsociologins klassiker Émile Durkheim definierar religion som ett system av ”uppfattningar och praktiker som förenar till en sammanhängande moralisk gemenskap” (Religious Life, 1917). Med Rousseau och Durkheim får vi möjlighet att förstå hur nationalism övergår till religion.

...

De senaste åren har vi sett hur tillväxt alltmer blir ett trossystem. Och hur krig framkallar religiös karisma. Gud definieras, enligt Luther, som den eller det man sätter sin tillit till.

Under feodalismen var pengasamlandet en central motor i ekonomin. Pengar benäms därför redan inom judendom och tidig kristendom som en gud (Mammon).

Under kapitalismens framväxt blir motorn istället vinst, återinvesteringar och tillväxt. De reformerta och lutherska kyrkornas betonande av arbetsplikten får en viktig funktion i denna omsvängning.

Vi ser då två nya religioner växa fram: en folklig och en för eliten. I den folkliga religionen blir tilliten till lönearbete, plikt och lydnad centrala dogmer. Hos eliten är religionen snarare tillväxt och framgång.

...

Lönearbete som absolut väsen

Ibland får jag rysningar när jag hör mig själv säga: ”Nej, då kan jag inte. Jag jobbar”. Vadå kan? Förmodligen är lögnen främst riktad till mig själv. Jag gör ett val, jag prioriterar. Jag är ingen slav som andra äger. Men jag vill slippa känna ansvar för mina handlingar och förvandlar lönearbetet till en absolut gud, och därmed uppfattar jag det inte längre som mitt val. När lönearbetet blir ett absolut väsen uppstår stress. Denna stress kan ses som ett kroppsligt-andligt motstånd.

Lönearbetet förvandlas till ett absolut väsen som lyckas uppnå högre lojalitet än våra systrar och bröder vilka kräver befrielse och solidaritet, inte välgörenhet och fritidsengagemang.

...

Makt kan aldrig bli total

Hos både nationalstaten och lönearbetet blir lydnaden helig. Lydnaden får ett högre värde än rättvisa och solidaritet vilka förvisas till det privata, till fritiden, när vi får tid över. Det har blivit tydligt i flertalet vänster- och folkrörelser. Lydnaden till lagen uppfattas som självklart. Civil olydnad förvisas till individer eller "nya sociala rörelser". Det är som om facket skulle hänvisa strejker till enskilda anställda och smågrupper.

....

Så fort maktens gudar korrumperar oss skapas alltid utrymme att bryta vår lydnad och göra motstånd. Makt blir aldrig total.

...

Tja, ett utdrag ur en längre artikel, några tankar?

Per Herngren

Svenskar planterade träd på brittisk kärnvapenanläggning dömda till fängelse

Fyra veckors fängelse för de två svenskar som planterade vin- och fikonträd på brittisk kärnvapenanläggning

De åtalade dömdes av domstolen i Newbury, England till fyra veckors fängelse. Fängelsestraffet är villkorligt i sex månader.

Mer info på hemsidan:

http://ickevald.net/vineandfigtreeplanters/

Bilder på vin- och fikonträdsplanteringen

Polisens bilder:

Sex trädgårdsanläggare gripna för civil olydnad på Ericsson Microwave

Påskplantering av vin- och fikonträd

Bilder från planteringen

På långfredagen greps sex Vin & Fikonträdsplanterare av polis efter att ha anlagt en trädgård på vapenfabriken Ericsson Microwaves område i Mölndal. De planterade en vinplanta vid stängslet, tog sig sedan över detta och fortsatte planteringen av fikonträd och vinstockar på ett grönområde vid ett av Microwaves byggnader. Samtidigt som ett samtal mellan vakt och planterare inleddes, fortsatte vin- och fikonträdsplanteringen.

"Allt gick mycket lugnt till", säger Ulla från Danmark, som tidigare med hammare avrustat engelska stridsflygplan. "Planteringen var början på en dialog mellan oss, vakterna och poliserna" tillägger Annika Spalde.

Polis kom till platsen efter tio minuter, sex planterare greps och en av dem hölls kvar av polisen över natten. Under förhören var polisen intresserad av planterarnas argument för att Ericsson Microwaves vapenexport var olaglig och att planteringen därför blev en plikt, berättar Per Herngren.

"Vi har läst profeten Mikas vision om att var och en ska sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen ska hota honom. Som kristna tror vi att profeternas visioner är något som vi ska börja leva här och nu, och inte passivt invänta" säger Klaus Engell-Nielsen.

"Vinstockar och fikonträd är i Bibeln starka symboler för fred, trygghet, frihet från förtryck. Genom vår plantering vill vi påbörja den omvandling av detta område som vi tror måste ske, från vapenproduktion till ett företag som tillverkar något som ger människor trygghet" säger Annika Spalde.

"Detta är proaktivt motstånd - inte en protestaktion", säger Les Gibbons från England. "Vi säger inte "Nej" eller ber våra ledare att göra jobbet för oss. Vi vill påbörja den förändring som vi vill se och bjuda in andra att vara med."

Deltagit i påskvandring till Bofors

Vin & Fikonträdsplanterarna består av nio personer och arbetar med ickevåld och civil olydnad. Under påskveckan har de deltagit i en ickevåldsträning samt en påskvandring från Örebro till Bofors i Karlskoga som arrangerades av rättvisenätverket Speak, Kristna Freds i Örebro och Göteborg, samt Motståndskommuniteten Fikonträdet. I onsdags bjöd BAE Bofors och SAAB Bofors in hela påskvandringen att plantera vin och fikonträd på deras område i Karlskoga. Tre av deras säkerhetschefer samt informationschefen deltog i planteringen. Efteråt bjöd båda Boforsföretagen på kaffe och bullar.

Kontaktpersoner: Annika Spalde, tel 076-246 1994, (reserv: Per Herngren, tel 070-88 77 211).

Vin & Fikonträdsplanterarna

Ulla Röder, 51, från Danmark, Annika Spalde, 36, från Göteborg, Pelle Strindlund, 34, från Göteborg, Les Gibbons, 47, från England, Per Herngren, 44, från Göteborg, Klaus Engell-Nielsen, 37, från Tidaholm.

Kristna Freds ordförande kritiserar valövervakning

Kristna Freds har tillsammans med andra demokrati och fredsgrupper skickat valövervakare till konfliktområden. Här är en intressant kritik från en av Kristna freds mer spännande ordförande Bernt Jonsson (tidigt åttiotal). PH

Upsala Nya Tidning Tisdag 9 maj 2006

Kristna Freds ordförande uppmanar till vild olydnad

Enskild olydnad leder till kaos

I senaste numret av Fredsnytt finns många spännande tankar av Kristna freds nya ordförande Joakim Wohlfeil. Bland annat tar han upp att nöd bryter lag, och att man måste ingripa när människor kränks.

Men på en punkt skulle hans förslag leda till ett kaotiskt och farligt samhälle:

Han menar: ”beslutet att låta nöd bryta lag så är det alltid mitt eget beslut” alltså den enskildes beslut. ”Jag varit väldigt noga med att det är något som jag gjort som enskild.” Som organisation ”kan man inte uppmana folk att bryta lagen”.

Jag tror olydnad eller strejk som enskild är ett undantagsfall som man ska vara mycket försiktig med. Olydnad är ett stort beslut och måste stötas och blötas i organisationer där man kan ta gemensamma beslut.

Precis som att fackföreningar organiserar strejker – vilda strejker är problematiska, måste det vara organisationer och grupper som organiserar, står bakom och tar ansvar för civil olydnad. Rättsfilosofen Rawls har visat att civil olydnad måste bygga på en gemensam moral inte enskilda samveten.

Vild olydnad

Vild olydnad, vilket jag kallar det som Kristna Freds ordförande Joakim Wohlfeil förespråkar är en privatisering av moral och kamp vilket leder till kaos och undergräver byggandet av samhällen med gemensamt ansvar.

En annan farlig följd av Joakims förslag är att han indirekt förespråkar total lydnad hos organisationer (”som rörelse kan man inte …”). En totalisering av lydnaden mot överheten inom folkrörelse-organisationer är lika farligt för samhället som en kapitalism där fackföreningar avskaffat möjligheten att strejka.

Tja, några tankar som start på en dialog

Per Herngren

Möjlig kritik av Fredstjänst i Chiapas och Guatemala

Jag försöker undersöka hur postkolonial kritik kan användas på ickevåld. Här är några ofärdiga funderingar på Kristna Freds Fredstjänst vilka bl a åkt till Chiapas och Guatemala för att som fredsobservatörer minska risken för våld.

1. Fredstjänst har en uppsättning metoder och tekniker när de åker till Chiapas och Guatemala. Om dessa tekniker inte tränas med intresserade grupper på plats får vi en monopoliserande situation där metoderna att hjälpa genom den skapade klyftan blir onåbar för de lokala aktivisterna. En postkolonial beroende situation skapas.

2. Klyftan eller dualismen skulle kunna reproducera illusionen av två kulturer (vår, deras) och på så sätt stärka kulturrasismen (ett folk är en kultur, ett annat folk är en annan kultur).

3. Man skulle också kunna använda Foucaults analys av seende som maktteknik. Han analyserade bl a panoptikon där de observerade kontrollerade sig själva just för att de kunde vara observerade. Fredsobserverandet som seende skapar hiearki och makten att anpassa sig till den seende, man börjar se på sig själv som sedd av en observerande observatör eller som man börjar se genom observatörens ögon. De sedda producerar dessutom observatören i sitt sätt att se på varandra och kan börja börja se på varandra som offer, objekt, exotiserande etc.

Tja, detta var inte en analys av Fredstjänst utan ett möjligt uppslag som skulle kunna användas för en analys. Fredstjänst tränar säkert en rad tekniker för att motverka sådan här makt. När fungerar dessa? Hur kan de utvecklas? Är de tillräckliga eller behövs det fler? Hur reproducerar motverkande-teknikerna det de försöker motverka?

Per Herngren