Smida svärd till plogbillar i tre världsreligioner!

"Han skall döma mellan folken,

skipa rätt bland alla folkslag.

De skall smida om sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra

och aldrig mer övas för krig."

- Jesaja 2:4

Vilken plats har det här profetordet i islamsk tradition? Jag frågade Gemini. Profetordet finns både i Jesaja och Mika.

"Klassiska islamiska historiker, exegeter (mufassirun) och kronologer nämner framför allt Jesaja (arabiska: Ishiya eller Isha'ya), medan Mika är mer sparsamt eller i princip obefintlig i den traditionella islamiska litteraturen.

Eftersom dessa gestalter inte finns med i Koranen, kommer informationen om dem från den genre inom islamisk litteratur som kallas Isra'iliyyat (berättelser med ursprung i judisk och kristen tradition som integrerats i den tidiga islamiska historiebeskrivningen).

De mest kända historikerna och teologerna som diskuterar dem inkluderar:

1. Ibn Kathir (ca 1300–1373)

Den kände historikern och bibelkommentatorn Ibn Kathir är den som utförligast behandlar profeter som inte nämns vid namn i Koranen. I sitt storverk Al-Bidayah wa al-Nihayah ("Början och slutet") och i sin bok om profeternas historier (Qisas al-Anbiya) ägnar han ett eget avsnitt åt Jesaja (Ishiya ibn Amoz).

 * Vad han skriver: Ibn Kathir beskriver Jesaja som en profet som verkade i Israel/Judéen tiden före Sakarias och Johannes döparen (Yahya). Han återger historier om hur Jesaja rådgav kung Hiskia (Hazkia) under den assyriska belägringen ledd av Sanherib. Enligt vissa av dessa traditioner led Jesaja också martyrdöden genom att klyvas itu – en berättelse som har sina rötter i judisk tradition (och som även anspelas på i Nya testamentets Brev till hebréerna 11:37).

2. Al-Tabari (839–923)

Den monumentala historikern och exegeten At-Tabari tar i sitt verk Tarikh al-Rusul wa al-Muluk ("Profeternas och kungarnas historia") upp de israelitiska profeterna under kungarna av Juda och Israel.

 * Vad han skriver: Tabari integrerar historier om Jesaja när han skildrar kungarna efter David och Salomo, och beskriver profetens roll som rådgivare till de judiska kungarna i tider av kris och moraliskt förfall.

3. Al-Tha'labi (död 1035) och Al-Kisa'i (levde på 1000-talet)

Båda dessa författare skrev inflytelserika samlingar som enbart fokuserade på Qisas al-Anbiya (Profeternas berättelser).

 * Vad de skriver: De nämner Jesaja i kapitel som rör tiden efter kung Salomo och profeterna som sändes till Israels barn för att varna dem för synd och främmande makters invasioner.

Hur är det med Mika?

När det gäller Mika (hebreiska Micah, på arabiska ibland återgiven som Mikha), förekommer han knappt alls hos de klassiska islamiska historikerna.

 * Medan Jesaja fick en relativt fast plats i den islamiska historieskrivningens kronologi (eftersom han profeterade om kommande prövningar och, enligt kristen och senare muslimsk polemik, även antydningar om kommande gestalter), föll de flesta av de mindre skriftprofeterna (som Mika, Hosea, Joel och Amos) helt utanför den traditionella islamiska historieskrivningen.

Sammanfattning

 * Jesaja omnämns och diskuteras av tunga klassiska namn som Ibn Kathir och At-Tabari via äldre traditionsstoff (Isra'iliyyat).

 * Mika saknas i stort sett helt i klassiska islamiska källor."

Källa: Gemini AI 2026 11 02.