Tro och sociala system: Matteus 6:25-34

Jesus är en tidig sociolog. Han analyserar tro (tillit) som förutsättning för att gudsriket ska fungera. Men hans analys antyder dessutom att tro egentligen är en förutsättning för alla sociala system.

Tappar folk tron på en valuta blir den värdelös. Tappar folk tron på lönearbete så kollapsar det. Tappar medlemmarna tron på sin familj så splittras den. Tappar soldater tron på kriget så desserter de eller skjuter i luften.

Det går inte att ersätta tro med konsekvenskalkyler, kontroll, detaljstyrning, instruktioner, order eller makt. Sociala system klarar sig inte utan tro.

Tilliten till gudsriket kan trängas undan av tillit till andra ordningar eller trygghetsystem. Då blir gudsriket en chimär. Tro kan dock återigen ge liv till gudsriket.

Per Herngren
2015 09 13, version 0.1

"Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
(Matteus 6:25-34)

Flyr man sin nästa för Gud finner man bara sig själv: Gustaf Wingren

”Flyr man från sin nästa till Gud, så kommer man inte till Gud utan endast till sig själv, sitt eget jag. Kristus blir icke centrum, när nästan stötes bort ur centrum. Ty Kristus är utgiven för världen, han är människa, i tjänarskepnad. Detta är undret: när nästan är centrum, är Kristus centrum. Vandringen utåt mot jordens människor är en vandring åt det håll, där korset är beläget och där döden sker, d. v. s. en vandring åt det håll, där Han är och där det finns hopp, hopp om livets uppståndelse.”

(Gustaf Wingren 1949)

Referens

Gustaf Wingren, ”Arbetets mening” i Svensk Teologisk Kvartalskrift (1949), s. 286. Citerat i Bengt Kristensson Uggla, Gustaf Wingren: Människan och teologin (Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 2010), s. 125.

Tack till Bengt Kristensson Uggla för citatet.

Metoder för att slippa bli en nästa

"Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!” (Lukas 10:36-37)

Att vara en nästa är att vara näst intill. Att vara medmänniska är att vara med. Följa med.

Medmänniskan är inte ett ställningstagande. Medmänniskan ser inte som sin uppgift att tycka det goda är gott. Medmänniskan är inte åsikten att elände är olyckligt. Opinionen är inte med. Den som är med hinner inte ägna sig åt åsikter och tyckanden.

En nästa är näst intill där nästan behövs. En nästa är där. 

Inte med makten
Medmänniskan är med i orättvisan för att där bygga rättvisa. Att bli med där orättvisan dominerar är olydnad mot orättvisans ordning. Medmänniska är olydnad mitt i den lydnad som bygger orättvisa.

En del kyrkor tycker mer om att bli en nästa vid individuella tragedier än vid våld, förtryck och makt. Dessa kyrkor hittar på olika medel för att ersätta nästa-varande med från-varande.

Medel för att slippa vara med

1. Utse en annan aktör som Aktören. Det kan vara regeringen eller individen.
2. Kräva att regeringen eller EU eller "ledarna" gör något.
3. Förvisa nästa-varande från kyrkan till hjältar och individer.
4. Vädja till individens godhet.
5. Upphöja enskilda som agerar enskilt till hjältar.
6. Upphöja individuell duktighet och radikalitet till kyrkans moral.
7. Ignorera de som föreslår att kyrkan ska ingripa där krig, våld och förtryck sker.
8. Starta namninsamlingar.
9. Göra kyrkliga uttalanden.
10. Hålla radikala predikningar.
11. Förvandla "individuella" katastrofer till melankoli genom vackra sånger och sorgset tonfall. Genom melankoli överföras fetischistisk kraft från katastrofen till kyrkan.
12. Rikta kyrkan mot frid och trygghet, istället för att leva i sårbarhet och osäkerhet.

En nästa-kyrka ingriper där förtryck och våld sker istället för att dra sig undan. Att ta gemensamma beslut som börjar lösa gemensamma problem är att leva gudsriket. Och det är också att leva i det politiska.

Per Herngren
2015 09 06, version 0.1

Tack till Emma Rudängs inspirerande predikan i Björkö Missionförsamling 2015 09 06