Jag prövade att börja använda ett nytt ord förra året: åhöraregudstjänst. Det är en gudstjänst som gör deltagare till åhörare istället för deltagare.
Under en åhöraregudstjänst lyder åhörare olika instruktioner. De sjunger en sång. Ställer sig upp. Sätter sig ner. De läser en bön. De samtalar inte. De deltar inte med tankar under predikan.
I åhöraregudstjänst görs deltagare till individer. När det i bibeln eller psalmboken står "oss" läses det "mig". Ett "vi" läses "jag".
Gemenskapen betonas, men gemenskapen är till för individen, för att ge kraft till individen.
Ett sätt att befria gudstjänsten ur åhöraregudstjänst är att med kaffe och te sitta vid småbord. Och att under predikan få tillfälle att samtala vid borden, exempelvis genom runda i smågrupper. Alla får på så sätt möjlighet att delta i predikan.
Ett annat sätt är att inspirerat av den första nattvarden göra nattvarden till en måltid, där nattvardsgäster äter och samtalar med varandra. En del av nattvarden kan innehålla instiftelseorden och fungera ungefär som dagens nattvarder, tja, förutom individualiseringen av nattvarden då.
Per Herngren
2013 03 16, version 0.1
Inlägg
2 kommentarer:
Lite sen kommentar -men jag studsade faktiskt när jag läste ditt förslag om att göra nattvarden till en måltid.
Har funderat på nattvarden kontra måltid väldigt länge -men inte kommit till skott och diskuterat saken med någon.Nattvarden ÄR ju en måltid.Hur och när gjordes den om till denna förminskade symbolliknande handling AV nattvarden. Som den en gång var.?
Tänker på ordet kvällsvard.Om denna skulle bestå av en enda liten torr brödbit -så skulle alla få gå och lägga sig hungriga.Enda anledningen som kan misstänkas borde ju vara fattigdom. Kanske det är andlig fattigdom intill torftighet inom kyrkan, som förminskat den måltid Jesus instiftade -den han kallade nattvard.
Tänk vilken gemenskap den hade kunnat bli/borde bli!
G.Nilsson
Tack för din fina reflektion G!
Skicka en kommentar