Ledarskapsdiskursen kallas föreställningen att ledare, präster, chefer, ordföranden, yrkespolitiker, styrelser eller presidenter är bäst lämpade att lösa våra gemensamma frågor, konflikter eller problem. Jag gjorde en datorsökning i Nya Testamentet, och ifall min sökning stämmer pratar Jesus aldrig om ledarskap eller om nödvändigheten av ledare. När han nämner ledare är det i negativ bemärkelse, ledare leder fel. Han varnar oss för att följa ledare.
Möjligtvis finns det ett undantag: Det är när när Jesus vänder upp och ner på hierarkierna:
"Men med er är det annorlunda: den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren." Lukas 22:26.
Här skulle man kunna tänka sig att Jesus skapar en romantisk bild av en ödmjuk och mjuk ledare. Men han krossar snarare föreställningen om att fasta hierarkier skulle vara lösningen på gemensamma problem. Jesu politik är istället samverkan och jämlikhet, bemyndigande och olydnad till auktoriteter, förverkligande och misslyckande, sårbarhet och ömsesidigt beroende.
Per Herngren
2012 09 29, version 0.1.1
Metod
Jag sökte med följande söktermer "ledare", leda", ledda", "ledande", "ledarskap".
Sökningarna gjordes på http://www.bibeln.se
Är det någon som kan grekiska som kan göra liknande sökningar på motsvarande grekiska texter? Finns det synonymer till ledarskap eller ledande som jag missat?
lördag, september 29, 2012
Jesus pratar aldrig om ledarskap eller om goda ledare
söndag, september 02, 2012
Kärleken drar i oss
"Låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud", skriver Johannes, en av Jesu tidiga lärjungar. "Detta är kärleken: inte att vi har älskat ... utan att Gud älskat oss".
Ifall Gud är kärlek skulle vi kunna skriva sista citatet så här istället: Detta är kärleken: inte att vi älskar utan att kärleken älskar oss. Från att vara subjekt med kravet att vi ska älska blir vi objekt för kärleken. Kärleken drar i oss, drar med oss. Ifall vi låter oss dras med av kärleken blir vi medaktörer, vi är inte bara objekt.
Kärleken lever därmed inte så mycket i oss som hos vår nästa, vår nästa drar i oss. Gud, kärleken drar oss till varandra, kärleken gör oss till solidarisk gemenskap. Detta blir en alternativ läsmetod gentemot när man läser bibeln som individuell radikalitet.
Med en sådan relationsinriktad läsmetod kan vi läsa bibeltexter som annars brukar individualiseras annorlunda. Ta till exempel den barmhärtige samariern:
Den barmhärtige samarien kalkylerade inte (enligt Martin Luther King och Tobias Herrström) över vilka möjligheter han själv hade att agera såsom prästen och leviten gjorde. Istället ägnade sig samariern åt vilka möjligheter rånoffret hade att klara sig och överleva. Utgångspunkten för det radikala ingripandet var alltså inte samariern själv utan den som var misshandlad. Samariern började inte med sig själv, utan med sin nästa.
Samariern löste det inte ens själv, lägger Ulla Abramsson till. Han fick hjälp av en åsna. Han använde pengar och såg till så att ett värdshus kunde hjälpa offret. Själva läkningen och helandet utfördes antagligen till stor del tack vare sängplats, tak över huvudet, och ett effektivt kök som gjorde att den misshandlade fick mat tills han klarade sig själv. Nej just det, inte klarade sig själv, men klarade sig tillsammans med andra någon annanstans.
Per Herngren
2012-09-02, version 0.1
Kärleken drar i oss och agerar med oss: Första Johannesbrevet 4:7-10
Samarien som medarbetare snarare än ensam radikal: Lukas 10: 30-35.
Tack till Tobias Herrströms (Kommuniteten Oikos i Hammarkullen) predikan 2 september, och Ulla Abramssons gå-runda-predikan 31 augusti på Hammarkullens soppkök.
Ifall Gud är kärlek skulle vi kunna skriva sista citatet så här istället: Detta är kärleken: inte att vi älskar utan att kärleken älskar oss. Från att vara subjekt med kravet att vi ska älska blir vi objekt för kärleken. Kärleken drar i oss, drar med oss. Ifall vi låter oss dras med av kärleken blir vi medaktörer, vi är inte bara objekt.
Kärleken lever därmed inte så mycket i oss som hos vår nästa, vår nästa drar i oss. Gud, kärleken drar oss till varandra, kärleken gör oss till solidarisk gemenskap. Detta blir en alternativ läsmetod gentemot när man läser bibeln som individuell radikalitet.
Med en sådan relationsinriktad läsmetod kan vi läsa bibeltexter som annars brukar individualiseras annorlunda. Ta till exempel den barmhärtige samariern:
Den barmhärtige samarien kalkylerade inte (enligt Martin Luther King och Tobias Herrström) över vilka möjligheter han själv hade att agera såsom prästen och leviten gjorde. Istället ägnade sig samariern åt vilka möjligheter rånoffret hade att klara sig och överleva. Utgångspunkten för det radikala ingripandet var alltså inte samariern själv utan den som var misshandlad. Samariern började inte med sig själv, utan med sin nästa.
Samariern löste det inte ens själv, lägger Ulla Abramsson till. Han fick hjälp av en åsna. Han använde pengar och såg till så att ett värdshus kunde hjälpa offret. Själva läkningen och helandet utfördes antagligen till stor del tack vare sängplats, tak över huvudet, och ett effektivt kök som gjorde att den misshandlade fick mat tills han klarade sig själv. Nej just det, inte klarade sig själv, men klarade sig tillsammans med andra någon annanstans.
Per Herngren
2012-09-02, version 0.1
Kärleken drar i oss och agerar med oss: Första Johannesbrevet 4:7-10
Samarien som medarbetare snarare än ensam radikal: Lukas 10: 30-35.
Tack till Tobias Herrströms (Kommuniteten Oikos i Hammarkullen) predikan 2 september, och Ulla Abramssons gå-runda-predikan 31 augusti på Hammarkullens soppkök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
