Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkor? Nr 4

Diakoner, präster, pastorer och kyrkligt aktiva anger helt olika anledningar när de engagerar sig i civil olydnad och ickevåld.

En del anger att de har en kallelse till olydnad, rättegång och fängelse för att utmana förtryck, våld och statlig överhet.

Andra lyfter fram den decentraliserade arbetsformen med små vängrupper istället för stormöten där folk görs till åhörare. Vissa inspireras av att vängrupper är mer reflekterande och innovativa än instrumentellt verksamhetsinriktade.

Några nämner också de feministiska mötesteknikerna med förslags- och beslutsrundor, maktingripare, tidsunderlättare, stämningsunderlättare etc.

Många har inspirerats av ickevåldsträning och sättet att utveckla olika metoder för direkt ingripande vid våld, rasism, homofobi och härskartekniker. En missionskyrka i Hammarkullen bad några från ickevåldsrörelsen att göra ickevåldsträning till ungdomsverksamhet en gång i veckan. Tanken var att ickevåldsträning skulle kunna bli deras nya tonår eller scout vilka hade varit väldigt aktiva på sjuttiotalet.

Ickevåld som befrielseteologi för kyrkor i nord

I plogbillsrörelsen har präster, pastorer och diakoner visionerat om hur alla dessa bidrag från ickevåldsrörelsen skulle kunna genomsyra kyrkans dagliga verksamhet. Och även ersätta vissa verksamheter som blivit förlegade. Civil olydnad och ickevåld i den dagliga verksamheten skulle kunna bli en förnyelse som hjälper kyrkor att leva befrielse.

Men trots dessa visioner det är bara vid ett fåtal tillfällen dessa olydiga diakoner, präster och församlingsaktiva faktiskt har infört ickevåld i sina lokala kyrkor. Det är som om det tar emot att låta ickevåld intervenera i kyrkan. Här är några möjliga skäl till att olydiga kristna väljer att hålla ickevåld utanför kyrkan:

1. Ickevåld blir en oas för att komma bort från sin kyrka. Istället för att låta ickevåld intervenera och tränga in i kyrkan så blir ickevåld möjligheten att tillfälligt komma bort från den vardagliga verksamheten. "Oas-ickevåldet" accepterar motvilligt att kyrkan är trög och byråkratisk. Men kanske är pastorer, diakoner och präster alltför fast i sin kyrkas maktcentrum. De orkar inte ens försöka förändra, det känns omöjligt. De glömmer av att det ofta finns mer utrymme och fler sprickor i periferin än i kyrkornas hierarkier. Förändra inte uppifrån och ner, eller nerifrån och upp. Förändra åt sidan. Lita på att ickevåld smittar av sig på oväntade sätt.
2. Lydnad till kyrkoherdar, chefer, styrelser och församlingsråd. Auktoritär personlighet lanserades av Theodor Adorno 1950 som beteckning på en personlighetstyp som tenderar att underordna sig och lyda överhet. Intressant här är att samma personer som är beredda att sitta i fängelse för civil olydnad gentemot staten ramlar in i auktoritär personlighet när de är i sin kyrka. Det skulle antagligen behövas några som vågar ta straffet från kyrkan för att ickevåld ska få liv och börja spridas bland kyrkor. Att förändra kyrkan är som att förändra andra samhällen och organisationer.
3. Traditionen har större dragningskraft än ickevåld och förnyelse. Många dras till alla spännande ickevåldsmetoder under tiden de är aktiva med civil olydnad. Men samma personer dras istället med i "verksamheten" när de är aktiva i sin kyrka. Det är inte lätt att ta initiativ och göra sig till aktör. Men ifall ickevåld ges en chans skulle det kunna visa att traditionen faktiskt kan stärkas genom ickevåld. Utan radikal förnyelse försvagas traditionen. Kyrkor riskerar att bli fetisch, "ladda batterierna", samt fast i det dagsaktuella.

Per Herngren
2013 07 23, version 0.1.1

Civil olydnad behöver apostlar

Apostel betyder budbärare. Att bära bud om något som förverkligats i ett sammanhang över till ett nytt sammanhang är att sätta över. Att översätta. Att få det att fungera igen där det fungerar annorlunda.

En apostel får därför experimentera, misslyckas och träna för att återskapa där förutsättningarna är helt annorlunda än på andra platser. Apostlar är därmed alltid politiska: apostlar försöker få gemensamma saker att fungera. Paulus förmaningar och tips ska inte läsas som individualistisk moralism utan mer som politiska manualer för att få Guds samhälle att fungera på nya platser.

En apostel är en bärare. Apostlar, och annan översättar-politik, arbetar på helt andra sätt än informatörer, styrande eller ledare. Apostlar var inte kyrkans ledare, de var bärare och översättare. Att senare peka ut apostlarna som ledare var ett sätt att oskadliggöra "apostlandet", bärandet och översättandet.

Gudssamhällen är sårbara

För att inte civil olydnad ska bli en återvändsgränd, event, enstaka aktion, behövs apostlar som kämpar med att översätta ickevåldet på nya platser. Som kämpar med att förverkliga ickevåldet. Själva förverkligandet av ett gudssamhälle blir omedelbart olydnad mot andra ordningar. Det möter därför motstånd. Bärandet av bud är mer än att bara justera och uppfinna, det är även att stödja, det är omhändertagande.

Ickevåld och gudsriket behöver motståndskraft för att klara straff och förföljelse. Ickevåld är inte bara att tillfälligt förverkliga något. Ickevåld är att bygga något som får motståndskraft att fortleva, och att tränga undan våld, och att ersätta förtryck med andra ordningar.

Apostlar har ett långsiktigt arbete framför sig, med mycket reflektion och självrannsakan. Kampanjer och uttalanden finns det inte tid för, och det skulle inte heller fungera som apostlagärning, att översätta gudsriket till nya platser.

Per Herngren
2013 06 30, version 0.1

Tack till Gustaf Ödquists apostlapredikan i Hammarkullen, 30 juni 2013, för inspiration.

Kristen symbolik som apostolisk smitta - bilaga

Symbol är något som förverkligas, mål och medel är ett. Förverkligandet skapar överskott på mening, det är inte nog, det vill mer. Symboler vill smitta av sig. Symboler överskrider sitt konkreta förverkligande på en plats. Det här kan även fungera på andra platser! I och med att meningsfullheten förverkligas vill den smitta av sig i nya riktningar. Symboler mångfaldigar sin mening, de kan både stanna kvar och ge sig iväg. Apostlar bär iväg med smittan, de hjälper smittan att smitta av sig.

Smida plogbillar till åhörare

I usa har katolska nunnor och präster varit med och utvecklat demokratisk predikan i plogbillsrörelsen. Text läses och alla som vill får bidra till predikan. Ofta används runda i mindre grupper.

Detta bryter kyrkors maktpyramider. Istället för att göra folk till åhörare bidrar dessa till predikan. Under predikan börjar gudstjänsten konspirera. Con spirare betyder andas tillsammans. Gudstjänsten andas och får liv. Detta leder ibland till att den beslutar att ta plats i förtryck och tränga undan våld. Kyrkan blir inte en oas långt från våldet. Den blir kyrka mitt i förtrycket.

Smida plogbillar till åhörare

I sverige ansluter sig då och då pastorer och präster till plogbillar för att de vill visa sitt stöd till civil olydnad angående vapenhandel.

När det gäller gudstjänster tycks det vanligt att dessa pastorer och präster ser som sin mission att göra plogbillsaktivister till åhörare.

Det är som plogbillar, ickevåld och civil olydnad inte får störa kyrkans ordning, rucka kyrkans pyramider. Kyrkan får inte börja konspirera. Men civil olydnad mot staten och kriget stöds. Hur går detta ihop?

Civil olydnad stöds så länge den kan individualiseras, som något vid sidan av kyrkans mer centrala verksamheter. Civil olydnad hindras från att bli kyrkans liv, kyrkans andning.

Per Herngren
2013 06 25, version 0.1

Opium för kyrkor i nord och väst

Kyrkor i nord och väst blir ibland opium för rik, skuldmedveten medelklass snarare än för förtryckta. Det är i så fall en förskjutning av Karl Marx kritik av religionen som folkets opium. Marx såg religion som del av politik och samhälle inte som något bredvid. Hans analys var att på den tiden använde förtryckta religion som smärtstillande medicin för att orka med förtryck och våld.

Många kyrkor idag anpassar sig till medelklass snarare än till förtryckta. Kyrkan blir därmed ett sätt för medelklassens att hantera klass- och samhällsmotsättningar. Gudstjänster utformas med radikala predikningar, böner, sånger och uttalanden om rättvisa, rättigheter och fred. Detta kan få funktionen av smärtstillande medicin för medelklasskyrkor, för de kyrkor som inte har tid eller ork att bryta sin egen lydnad och intervenera i det förtryck och våld mot fattiga som medelklassen är med och reproducerar.

På Marx tid var opium en smärtstillande medicin som i exempelvis Sverige kunde köpas på apoteket. Marx menade att religion var folkets eget sätt att bedöva smärta och lidande från förtryck och våld. Idag bör alltså Marx tal om opium förstås som smärtstillande medicin snarare än som drog.

Per Herngren
2013 06 09, version 0.1

 Karl Marx

"Religiöst lidande är samtidigt ett uttryck för ett verkligt lidande och en protest mot ett verkligt lidande. Religionen är suckarna från förtryckta varelser, själen i en hjärtlös värld, och anden i en andelös värld. Den är folkets opium."

Karl Marx, Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie. Einleitung, 1844, citerat från http://www.faktoider.nu/opium.html.

Hur blev lydnaden nästan totalitär i kyrkorna? Nr 3

Det passar inte med civil olydnad just för tillfället.
Det är inte läge för det nu.
Vi har precis fått igång ett bra samtal med politiker.
Vi håller precis på och formulerar ett radikalt uttalande.
Vi har en jättebra kampanj för Palestina på gång.
Vi har en rikskonferens som ska ta upp den frågan.
Vår prioritering just nu är rättigheter, att alla ska få plats i samhället.
Vi tänkte att 'ni' skulle kunna komma och föreläsa om civil olydnad!
Vi har ju ett fint samtal med några som jobbar på ett vapenföretag.
Vi har jättemycket inplanerat framöver.

Kyrkor har fått en undergiven 'läggning'. Underkastelsen ges en enorm attraktionskraft. Den hittar alla möjliga argument för att hellre välja underkastelse och laglydnad än att välja ickevåldsmotstånd och civil olydnad. Själva engagemanget har blivit en ursäkt för undergivenhet.

Ifall ickevåld ska kunna bli en befrielseteologi för kyrkor föreslår jag att kyrkor tränar sig på att switcha, att ibland välja lagliga politiska aktioner och ibland välja civil olydnad och ickevåld. 50-50 kanske?

Per Herngren
2013 06 04, version 0.1


Läggning. Läggning använder jag här nära det engelska begreppet 'orientation'. Hur vi orienterar oss i världen. Sara Ahmed visar att läggning inte är inbyggt. Läggning är hur rummet är orienterat, och hur vi känner oss hemma eller främmande i det rummet.