Politik och religion är två aspekter av samma fenomen. Politik är samtal och beslut om gemensamma angelägenheter. Religion är byggandet av tillit till det gemensamma när det pulserar och återskapar sig själv som samhälle(1).
Religion bygger samhällen. Och politik organiserar(2).
Religion förknippas gärna med traditioner och cermonier, som nationaldagen och flaggan. Men religion återinför dessutom det gemensammas etik och legitimitet i det politiska. Religion är gemensamma praktiker som återinför gemensamheten i det gemensamma.
Religion och politik är båda del av samhällen. De kan inte skiljas åt. De bygger nödvändiga konflikter och spänningar i samhällen. De intervenerar i varandra. Utan religion skulle politik vara ren organisation utan samhälle. Och utan politik skulle ett samhälle domineras av de som dominerar.
Politik och religion kan bli förtryckande eller befriande. Men att som i det postpolitiska ersätta dem med administration, förhandlingar eller kalkyler skapar skensamhällen.
Per Herngren
4 augusti 2019, version 0.1
Fotnötter
1. Tillit använder jag istället för religionens tro eftersom tro nuförtiden blandas ihop med en annan betydelse, som i tro och vetande.2. Bygga samhällen och organisera ska inte ses dualistiskt åtskilda utan ihoptrasslade, och nödvändiga för varandra. Jämför med att hålla takten i en dans och att följa olika turer. Båda är del av dansen, och de stärker eller stör varandra.
Referens
Émile Durkheim, The Elementary Forms of Religious Life, Free Press, 1995. |
Inlägg
