Hade Maria foglossning?

Att förpassa Jesus till vårt inre är en maktmetod för att förvisa honom till andlighet, till det privata. Men Maria hade faktiskt Jesus inom sig, inte som ett förandligande eller magisk kraftkälla utan som inkarnation, i-kropp. Det tog på krafterna med yrsel, illamående, tyngd och värk.

Tack till Emanuel Furbackens predikan i Mariakyrkan, Hammarkullen, 18 december 2011.

Centralstyrande går om intet

"Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge ... då går deras planer om intet." (Psaltaren 146:3-4)

Regeringar och styrelser kanske vill styra och hjälpa, men de kan inte. Vi kan inte lita på att någon central instans eller härskare regerar åt oss. Det myller av beslut som tas och bör tas är för komplexa för centralstyrning. Det krävs därför av oss som grupper och organisationer att regera. Som Gandhi säger: låt målet bli vårt medel. Låt oss leva de samhällen vi vill leva.

Per Herngren
2011 12 09 Från den demokratiska predikan innan soppköket i Hammarkullen som drivs av Ria Hela Människan, Mariakyrkan och där även Fikonträdets ickevålds- och motståndskommunitet ingår.

Gudsriket är nära - rumsligt

När Markus säger att gudsriket är nära menar han rumsligt - inte nära i tiden. Gudsriket är mitt ibland oss. Det stängs inte in i individens inre eller förskjuts till framtiden. Det är nära, närmande, nuddande.

Tack till Tobias Herrströms predikan i Hammarkullen 4 december 2011.

Bibeln har inga liknelser

(Är det någon som kan lite grekiska eller armeniska som kan hjälpa till med vad ordet liknelse hade för etymologiska betydelser i dessa språk när testamentet utformades.)

'Liknelser' neutraliserar berättelserna i bibeln. Det blir ett maktbegrepp för att göra bibeln menlös och ickekrävande. Jag föreslår att man istället använder ordet översättning. Bibelns berättelser innehåller faktiska innovationer, förslag på möjliga lösningar. Dessa kan vara bra eller dåliga, de behöver alltid översättas och finslipas.

Liknelse gör istället bibeln till ett pedagogiskt problem. Liknelse gör bibelläsningen individuell och subjektiv. Liknelser i bibeln blir till för att jag bättre ska förstå en helt annan mening, något liknande. Meningen i liknelsen skulle alltså finnas gömd någon annanstans. Eftersom meningen mystifieras går den inte att se, vi behöver därför se något liknande för att förstå. Liknelsen blir därmed en paranoid kod. Var hittar jag den där meningen som finns någon annanstans än i bibeltexten? Meningen i bibeln blir inte framför bibeln, hur kan detta användas? Meningen hamnar bakom, bortanför bibeln, som något som inte kan uppfattas direkt.

En bra översättning görs väldigt respektfull. Hur översätter vi detta i det här lokala sammanhanget? En bra översättning tappar ofta likheten. Det som försöker likna missar ofta den faktiska betydelsen.

Under den demokratiska predikan i Mariakyrkan 21 oktober pratade vi om hur man läser följande text som ett faktiskt förslag som behöver översättas till Hammarkullen och finslipas av oss. Eller vad som händer om man istället läser texten som en liknelse:

"Med himmelriket är det som ... fina pärlor. Om (vi) hittar en dyrbar pärla går (vi) och säljer allt (vi) äger och köper den." (Matteusevangeliet 13:46)

En läsning som översätter funderar varför ägande fångar oss. Vi funderar över hur kyrkan behöver organisera boende och mat så folk kan leva himmelriket utan annan egendom än himmelriket. Texten vänder sig därmed inte så mycket till individen utan till gemenskapen och kyrkan. Under predikan kom vi inte så mycket längre, men istället för att sätta punkt för samtalet, satte vi komma för predikan. Den fortsätter!

Tja, fler läsningar?

Per Herngren
2011 10 21, version 0,1

Civil olydnad är att komma till tro

Civil olydnad omvänder tron på lönearbetet, egna hemmet och egendom till en tillit att rätten och ickevåldet har förmåga att gå direkt in i förtryck, våld och fängelse. För att leva rätten där den behövs mest.

Det är tron att målet kan bli vårt direkta medel utan garantier från stat, politisk styrka eller privat egendom. Det är tron att sårbarhet och osäkerhet är mäktigare än alla omöjliga försök att bli osårbar och säker.

Per Herngren
2011-08-28, version 0.1

Inspirerad av Leif Herngrens predikan i Hammarkullen 2011-08-38

Korsfästelsen som kristendomens ateism

Filosofen Zizek menar att korsfästelsen är kristendomens brytning med en dikterande härskargud som hjälper de sina eller de som ber. Den guden avsätts genom korset. Ingen gud räddar Jesus. Kvar blir en gud som inte härskar, som inte är en magiker som skickar kraft till dem som ber. Gud blir då kärlek, befrielse, solidaritet, olydnad mot härskandet. Gud blir mötet med den fattige och förtryckte.

Tränga undan och ersätta herre, fader, kung

Herre, fader och kung används på två motsatta sätt i bibelns berättelser. Antingen som att Gud är ytterligare en herre eller kung - fast en exemplarisk sådan. Eller som att Gud tränger undan och ersätter vår underordning och tro på kungar och fäder. I engelskan betyder displace både tränga undan och ersätta.

Första användningen rättfärdigar härskande genom att det är den gode härskarguden som härskar, och den andra tränger bort och avskaffar härskandet. Gud bemäktigar oss, vill något annat än att härska.
Den härskande kungen eller fadern trängs undan och ersätts med en annan tro (tro används här i betydelsen praktiserad tillit). Tron på makten övergår i en tro på att vi kan leva gudsriket, att det är i kommande.

Ersättande av en lydnadsfull tillit till makt och härskande med en tro på ickehärskandet utmanar givetvis maktordningar och leder förr eller senare till förföljelse. Det är därför tro är avgörande i kristendomen. Tro är nödvändigt för att gudsriket ska kunna bli i kommande, ständigt blivande, materialisering, inkarnering.

För de första kristna ledde utmanande uttalanden som att Gud är vår fader till att de förföljdes av sina familjer. I vissa perioder var förföljelsen från familjerna och familjefäderna värre än förföljelsen från de herrar som kände sig hotade av att Gud är vår herre.

Hur ska vi idag få liv i en lika utmanande tro på Gud? Att Gud är vår herre, kung eller fader missförstås ofta som att Gud faktiskt är en fader eller en herre, fast en god sådan. För att inte missförstås och bli del av rättfärdigande av härskande kan man därför använda moderna synonymer till herre och kung, alltså det vi idag underordnar oss, det vi sätter vår tillit till idag:
Gud är vårt lönearbete.
Gud är vår stat.
Gud är vårt Nato.
Gud är vårt FN krig.
Gud är vårt rättfärdiga krig.
Gud är vårt kärnvapen.
Gud är vår bolagsstyrelse.
Gud är vår nation.
Gud är vårt Egna Hem.
Gud är vår besparning.

Genom att ge liv i tron på en Gud som kan ersätta och tränga undan andra ordningar börjar vi också bryta med dualistiska makttekniker som förpassar tro till en egen avskild sfär: Exempel på sådana dualistiska makttekniker är politiskt/religiöst, värld/gudsrike, samhälle/kyrka. Därmed tvingas vi inse att varje kyrka, varje kristen kommunitet, är lika mycket samhälle som varje annat samhälle: som städer, förorter, bygder, organisationer, arbetsplatser, träffpunkter. Genom att kyrkan och Guds rike bli jämlik andra samhällen trängs också maktordningar undan. Det sker inte genom maktkamp utan genom omvändelse till en ny tro, en tillit till ett mer ickevåldsligt, demokratiskt och sårbart sätt att leva tillsammans.

Displace, Gud är vårt ..., ersätter då också samhällsförändring genom påverkan av en annan mäktig aktör. Tro är inte strategisk påverkan av regeringar och härskare. Det är inte så att kyrkan påverkar Världen eller Samhället. Varje kyrka bildar samhällen genom tillit till att befrielsen redan är här. Istället för påverkan av ett mäktigt subjekt, regeringen, så blir kyrkan subjektet. Kyrkan börjar regera. Detta rike kan givetvis kopieras, imiteras, finslipas och mångfaldigas. Men det kan inte centraliseras till ett härskande. Tro smittar av sig, bjuder in, välkomnar, tar hand om, drar med, knuffar undan, ingriper.

Det är tron som övervinner invändningen, den som alltid stoppar oss: "Visst, rättvisa och ickevåld verkar omöjligt och orealistiskt men lita på det ändå, för det är så vi kan leva bra ihop." Tro är tilliten som gör att vi kan leva gudsriket, leva det samhälle vi vill ha.

Människas inre och yttre är förvillolära

"Guds rike är inom er", står det enligt Bibelkommissionens översättning i Lukas 17:21.

I exempelvis engelska Revised English Bible, usa-ska Revised Standard Version Common Bible och i tyska Die Bibel in heutigem Deutsch står det istället "bland er" eller "mitt ibland er" (among, midst, mitten unter euch). I Bibelkommissionens noter till översättningen finns alternativet "mitt ibland er" som alternativ översättning vilket de dock inte ser som lika sannolik som sitt val "inom".

Här framträder helt olika världsbilder, olika syn på människa, gudsrike och Gud.

Å ena sidan Gud som inre, individualistiskt verkande gentemot en yttervärld. Gudsriket blir därmed metafor på något som skulle ske i ett inre och som sedan skulle påverka en yttervärld.

Eller å andra sidan gudsriket som att faktiskt, ometaforiskt, leva det samhället, det riket, här och nu. Här blir Gud och gudsriket verkande i gemenskap, omsorg, sårbarhet, beroende av varandra, och beroende av djur och växter. Guds rike materialiseras i kroppar, röster, samtal, solidaritet, ingripanden, direkt aktion, ickevåldsmotstånd, fördelning av resurser, ätande tillsammans, husrum, organisering, odling. Gudsriket blir ett sätt att leva tillsammans.

Tack till Leif Herngren för faktaletande och reflektion
leifherngren.wordpress.com

'Frid' är förvillande-lära

I nya översättningen av svenska bibeln har frid vanligtvis översatts med fred. Det är för att frid alltmer blivit en tokig översättning. Tidigare användes frid med betydelsen fredad, skyddad. Den betydelsen finns kvar i fridlyst, fristad.

I dagens språk har frid bytt betydelse till individuell harmoni, känsla av lugn. Att fortsätta att använda den gamla översättningen frid blir del av omvändelsen till magisk fetischism, ladda batterierna: Utvinna kraft ur gudstjänster och bön. Åkalla kraft ur en härskargud. Denna kraft överförs sedan till alltmer överstressat lönearbete.

En del försvarar användningen av frid med att salem, shalom och peace både är personligt och politiskt, och att vi behöver två ord i svenskan där andra språk har ett ord. Men fred, fredad är personliga även i svenskan. De knyter an till personliga relationer och våra rättigheter att vara fredad från härskartekniker, förtryck och våld. Det är snarare frid, harmoni som är opersonliga. Frid och harmoni är närmast ouppnåliga känslor. De är del av medelklassideal kring lycka och harmoni.

Tillfälligt behöver vi känna frid, balans och harmoni. Vi behöver då och då släppa oro och bekymmer. Tänka på ingenting. Befinns oss i vila. Men att försöka hålla kvar känslan av frid blir en drog. Kamp, engagemang, solidaritet, omsorg, empati, inlevelse skulle då bli omöjliga eftersom dessa inte är frid och harmoni.

Att leva är inte att vara i balans, liv är ur balans, i svängning och i rörelse.

Pingsten krossar barriärer

Pingsten spränger barriärer, barriärer av språk, av religion, av kultur. På pingsten sker detta genom möten utanför sin egen container. Därmed börjar kristi kropp andas. Kroppen får i pingsten liv. Liv förstås inte som egenskap, utan som livlighet, puls, andas ihop.

Pingsten är högljud. I pingsten intensifieras kroppsligheten genom mötet med andra. Kristi kropp, kyrkan, blir då inte en kropp med olika organ. Kristi kropp börjar andas genom det livliga mötet mellan kroppar, mötet med andra.

Pingsten börjar därmed leva gudsriket. Det kommande gudsriket är då ständigt i kommande. Återkommande genom sin puls, livlighet, andning. Det är inte återkommande av kristi identitet, utan återkommande av skillnader som möts och skapar liv.

Tja, det var ungefär så här jag förstod Bengt Andreassons predikan idag, pingsten 2011, i Rosa Huset Lövgärdet, Angered, världen.

Passion

Passionsberättelsen visar hur straffet, korset, omvandlas till befrielse. Den franske filosofen Deleuzes kritik mot passionen är att dess lidelse skapar en brist: Passionen vill något annat än det den gör. Passionen skapar saknad. Politiskt och personligt hindrar den därmed skapandet av det vi vill. Lidandet, lidelsen ersätter då levandet av det liv vi vill leva.

Men det finns en annan passion. Det är när lidelsen, lidandet uppstår ur att vi vill mer än det vi kan. När vi kämpar men misslyckas, när vi kämpar men hindras eller fängslas. Denna passion är i blivande. Mål och medel är ett. Det uppstår dock ett glapp mellan att utföra och att helt och hållet genomföra. Den passion som verkar i det glappet drar sig ur Deleuzes kritik. En sådan lidelse är politiskt produktiv.

Per Herngren
2011-06-08, version 0.1

Kristendom kretsar kring straffet

Korset är ett avrättningsredskap. Genom att göra straffet till gravitationskraften i religionen neutraliseras härskandet. Kristna når befrielse genom att utmana och ta straffet. Straffet förlorar därmed makt. Den kristna befrielsen tar inte över makten, den befriar oss från rädslan, lydnaden, och straffets makt. Istället för härskande distribueras och demokratiseras makt mellan oss.

I kristendomen används flera tekniker för att istället neutralisera korset. Några av dessa tekniker är när korset omvandlas till:
- utsmyckning, smycke eller något vackert
- bevis eller tecken på Gud, bevis på Guds godhet eller välvilja
- fetisch, batteri eller kraftkälla
- identitet för kultur eller folk

Härskartekniker i kyrkan Kurs 16-17 juni 2011

Dialog eller härskartekniker

torsdag-fredag 16-17 juni 2011

Under kursen övar deltagarna metoder för kreativa och jämlika samtal, samt olika dialogtekniker. Deltagarna övar även tekniker för förhandling och beslut. Dessutom övas olika metoder för att ingripa vid makt- och härskartekniker, bryta dominans och skapa möjlighet för jämlikt samarbete.

Kursen bygger på metoder från Proaktivt Konfliktingripande och ickevåld. Kursen är öppen både för de som arbetar professionellt med samtal och dialog, samt även för alla andra intresserade av att lära sig mer.

Du kan förbereda dig genom att läsa någon eller några av texterna som länkas här i vänster spalt. En bit ner finns länkar till fördjupning och teori. På Herngrens blogg finns även en del av hans forskning kring konfliktingripande.

Läs mer om kurserna

 

Anmälan och priser på Studieförbundet Bilda

'Bibeln' som avgudadyrkan

När man tillverkar en bild av Gud eller en text av Gud och sedan gör denna bild eller text helig så skapas avgudadyrkan. Intressant är att bibeln gång på gång värjer sig mot representerandet. Vare sig sanningen eller Gud kan representeras i ett påstående om, eller en bild av.

Gud finner vi i mötet med den förtryckte. Sanningen är inte ett svar utan det vi kämpar med. Vi kan prata om sanna eller falska problem precis som vi kan prata om en sann eller en falsk gud. Men förutom sann eller falsk bör vi lägga till banal. Det vi har svaret på är överspelat och därmed banalt: jorden är rund inte platt. Så vi kan ägna oss åt sanna problem istället, en sann gud, en gud i befrielse. Vilka verktyg och vilken gemenskap behöver vi för att krossa ok, för att smida vapen till plogbillar, för att befria fångna?

Omnipotent eller anarkistisk gud

Åtminstone två olika gudsberättelser konkurrerar med varandra i bibeln. Det är den omnipotente härskarguden som sänder krafter och styr vad som händer och sker. Denna gud skildras ofta i bibelberättelserna som småaktig och svartsjuk. Det är en gud som laddar batterier. Det är en gud som godtyckligt rättar till saker och ting som gått fel. Det är en gud som ibland bara ägnar sig åt privata problem, och ibland en gud som styr presidenter och regeringar.

Den andra guden lever utan att härska, mitt ibland oss. En gud an-arch: som inte styr. En gud an-arkhein: som inte härskar. Det är den gud vi möter i den svältande, i den fattige, i den förtryckte. Och i det solidariska ingripandet i våld och förtryck. Gudskraften sprids som smitta genom sårbara ingripanden som riskerar att leda till straff, avsked, fängelse eller att den som ingriper blir dödad.

Det är en gudskraft som inte påverkar utan drar med, en gravitationskraft. En inbjudan att leva ett gudsrike som är i kommande, i blivande. Genom jord, fikon, vinrankor, kroppar, leenden, kaffe, brunnar, cement, stolar, materialiseras och inkarneras det här gudsriket i ett ständigt pulserande (åter)kommande.

Det är en gud i relation. Relation till korset (straffet) och till de förtryckta. Det är en sårbar gud som vägrar härska, vägrar bli allsmäktig. Det är en gud som rör sig i periferin. Tillfälligt hamnar den här guden nära centrum, och det är när hon är på väg förbi.

Skillnad bön och magi

Bön är längtan. Bön kan också vara osäkerheten i en fråga, eller en vilja och önskan om en bättre värld.

Magi är när man lär sig teknikerna för att faktiskt utvinna kraft, när man kan förvänta sig att en viss typ av bönesamling, eller att en viss typ av sång 'laddar batterierna'.

Magi är åkallan. Det är tekniker för att suga kraft ur Gud, kyrkan eller ur en samling. Magi är idag ett medel för att föra över kraft från Gud och kyrkan till lönearbetet, eller till studierna. Det gör att man kan utvinna mer arbete ur en lönearbetare. Det går att hetsa och stressa henne mer eftersom hon 'laddar batterierna' i kyrkan.

Andlighet är materialisering

Andlighet är intensifiering av materia, vibrationer, resonans. Andlighet är inte motsatsen till materialism utan en materians förstärkning. Ande är då inte något som tillförs död och passiv materia, utan materians livliga materialisering.

Det vi kallar förandligande är försöket att abstrahera sig från materian. Förandligande minskar därmed det andliga. Förandligande tar bort möjligheten till andlighet, kroppars närhet och tingens intensitet. Förandligande omöjliggör den befrielse som materialiserar och blir ande.