I min kyrka Rosa Huset spelas psalmer och sånger vanligen i afrofunk eller jazz. Eftersom vi har gudstjänst udda söndagar går jag till Mariakyrkan i Hammarkullen andra söndagar. Där spelas psalmer vanligen melankoliskt. Jag upptäcker att samma texter får helt olika budskap ifall de spelas i afrofunk med Djembe eller melankoliskt. Ofta är det närmast motsatta budskap. Texter är aldrig sig själva nog.
Per Herngren
2012 12 21, version 0.1
fredag, december 21, 2012
Melankoliska eller funkiga psalmer
(c)
Per Herngren
0
Kommentera!
Kategori: materialisera
söndag, december 16, 2012
Tacka Gud för Centern vill bryta apartheid
I Mariakyrkans julfest här i Hammarkullen tackade vi under bönen för att Centern vill bryta nationalstats apartheid. Det vore häftigt ifall detta smittade av sig på olika sätt när vi i kyrkor och kommuniteter lever gudsriket så gott vi kan:
- Förutsätta allas rätt att bo över hela världen.
- Städer, kyrkor och tempel beslutar om, och blir, fristäder åt förföljda.
- Inte se nationalstater som gigantiska boxar som "innehåller".
- Sluta använda begrepp med prefix "ut" och "in" i samband med boende. Tja, förutom när det gäller faktiska hus som man kan gå "in" i, eller vandra "in" i.
- Konsekvent kalla tvångsförflyttning av folk för tvångsförflyttning istället för "utvisning".
- Välkomna "nya Hammarkullebor" istället för att kategorisera vissa som "in"vandrare.
Ge fristad
Vi i Fikonträdet Ickevåldskommunitet i Hammarkullen har fått en ny medlem Lisa Gerenmark. Hon stöder Iledin, Edlira och Reno Pillati, som flytt förföljelse, med deras sökande av uppehållstillstånd hos organisationen Sverige. Vi i Fikonträdet har dock redan beslutat att ge Iledin, Edlira och Reno Pillati fristad här hos oss, vi har alltså gett dem uppehållstillstånd. Samtidigt vill vi inspirera andra organisationer att också ge dem uppehållstillstånd.
Fristadsrörelsen
Fristadsrörelsen, Sanctuary movement, startade i USA under tidigt åttiotal. Kyrkor tog beslut att som kyrka ge fristad åt flyktingar som var förföljda. Även en och annan synagoga och ett fackförbund gav fristad. Att ge fristad är ett folkets beslut om skydd och gästfrihet. Fristad har anor från medeltiden och långt tidigare. Städer och kyrkor gav fristad åt förföljda. Att ge fristad blir ett politiskt beslut som konkurrerar med regeringars och migrationsverks beslut. Det är ett sätt att börja regera. Regera tillsammans med andra organisationer istället för att överlåta regerandet.
Per Herngren
2012 12 16, version 0.1
Referens
"Centern vill öppna gränserna", Svenska Dagbladet, 2012 12 16
(c)
Per Herngren
1 Kommentera!
Kategori: profetisk
söndag, december 09, 2012
Jesus queerar korset
Jesus, med sin kropp, sina sår och sin övergivenhet, onormaliserar ett redskap för tortyr och avrättning. Korset splittras och blir ett redskap för befrielse och gemensam omvändelse, revolution.
Det är straffets förmåga att kontrollera oss, göra oss laglydiga, som queeras. Genom att inte fly straffet görs straffet märkligt. Det producerar konstigt nog befrielse.
När församlingsmedlemmar, präster och diakoner sitter i fängelse eller dödas för befrielse skapas befrielse. Medlet för att göra oss laglydiga producerar olydnad.
Per Herngren
2012 22 09, version 0.1
(c)
Per Herngren
2
Kommentera!
Kategori: befrielseteologi, materialisera, profetisk
lördag, november 24, 2012
Sveriges kristna råd fastnar i kolonialism?
Kyrkor i Sverige reproducerar fortfarande koloniala ordningar. Det visar Sveriges kristna råds Fredsbön som lämnas ut till kyrkorna i Sverige angående förtryck och våld i Palestina och Israel under november 2012.
Kyrkor och Sveriges kristna råd bygger befriande samhällen. De bygger verklig befrielse. De bygger verkliga samhällen. Min kritik är en kritik mot något jag i många sammanhang är glad över att vara del av.
När jag själv åkte runt och höll ickevåldsträning 2011 i Irak, Kurdistan och Turkiet drogs jag gång på gång själv med i koloniala ordningar. Postkolonial teori visar att vi inte kan hoppa ur kolonialismen. Vi kan inte bli rättfärdiga själva, men tillsammans kan vi bygga rättvisare och mer ickevåldsliga samhällen. Det är en pågående motståndskamp. Denna text blir därför också en självkritik.
Min maktanalys av Sveriges kristna råds Fredsbön utgår från postkolonial kritik. Det fortsatta postkoloniala kolonialiserandet av nord-syd, vita-bruna, bygger på motsägelser. Avgörande för att hålla ihop dessa motsägelser är välvillighet (välvillighetsdiskurs). "De behöver vår hjälp." De stackars 'bruna' behöver de 'vita' för att befria dem.
Välvillighet inom kolonialism reproducerar två komplementerande ordningar. Vita hjälper bruna. Och vita hjälper den lokala bruna eliten att hjälpa de maktlösa stackars bruna. Brun använder jag som en symbolisk samlingsbeteckning på de som definieras som "de andra" genom 'vithet' och genom andra dominanstekniker.
Välvillighetsdiskurs pekar ut vissa som aktörer och andra som passiva offer. När kyrkor, solidaritetsgrupper och biståndsorganisationer åker 'ner' och organiserar befrielsekonferenser träffar man alltför ofta eliten, precis som under kolonialismens koloniserande. Eliten (speciellt den radikala eliten) är tillräckligt vit för ett samarbete. Kolonialismen reproduceras igen.
Fredsbön som kolonialiserande
Fredsbönen från Sveriges kristna råd reducerar "folket" till offer. Barn och gamla, män och kvinnor, de som "mist sina barn", förlorat "nära anhöriga" samt de som kämpar för befrielse beskrivs som offer eller så nämns de inte.De reduceras därmed till objekt för förtryck, de reduceras till passiva.
De namnges inte som aktörer. Ett alternativ vore att lyfta fram hur olika grupper blir både aktörer och objekt för förtryck. Att be för befrielsekamp i området, för ickevåldsmotstånd, för byråd, för fackföreningar, för fredsorganisationer och för områdets olika stödföreningar.
De som i fredsbönen pekas ut som aktörer och subjekt, de som görs till lösningen, är eliten i området samt "oss" svenskar och västerlänningar.
De som direkt namnges som aktörer i bönen är "biståndsarbetare", "läkare", sjukvårdare" och "israeliska och palestinska ledare", och även andra "politiska ledare". Trots att ickevåldsliga befrielsegrupper har fler antal aktiva, än vad alla elit-grupper som nämns i fredsbönen har tillsammans, så pekas inte dessa ut som aktörer.
Ytterligare en grupp nämns som aktörer, som subjekt för befrielse, är "oss". Vi är kallade att vara aktörer. Vi svenskar och västerlänningar som arbetar för "rättvisa, fred och försoning", och vi som läser fredsbönen på söndagens gudstjänst.
Ytterligare en maktteknik är att använda ordet "konflikten" om bomber, förtryck, övergrepp och våld. Konflikt beskrivs som negativt, och som synonymt till förtryck och krig. Konflikt beskrivs inte som del av befrielsen. "Konflikten" döljer också vår del i vad som händer, våra vapenköp, vår vapenhandel, och vår handel.
Per Herngren
2012 11 24, version 0.2
Bilaga 1
Sveriges kristna råd är ett nationalistiskt definierat samarbetsorgan för kyrkor och samfund. "Sveriges kristna råd (SKR) är en mötesplats för 25 medlemskyrkor vilket representerar en stor del av Sveriges befolkning. "
Bilaga 2
Fredsbön för israeler och palestinier
(c)
Per Herngren
4
Kommentera!
Kategori: befrielseteologi, makt
söndag, november 11, 2012
Präst bortom "borgerlig ångest"
Svante Mjönes predikan i Rosa Huset Lövgärdet 11 november 2012
(c)
Per Herngren
0
Kommentera!
Kategori: makt